Hej! Herregud vad detta är bortglömt. Jag har lovat mig själv att fortsätta skriva här för barnens skull. Vill ju så gärna kunnat tillbaka och läsa senare när de blir äldre. Och jag har så svårt att göra skillnad mellan barnen. Så jag känner för Nelions skull att jag bör fortsätta ett tag till så han också får några år att kunna gå tillbaka och läsa. Så nu ska jag försöka bättra mig med minst 1 inlägg i veckan.

Den här veckan har varit pain in the ass. Varje dag har det hänt nånting som påverkat mig mycket. Mestadels på jobbet men även privat. Inte nog med att vi har haft de första fallen av Corona-smitta hos våra kunder lixom. Usch fy och blä.  Jag känner mig just nu väldigt tagen av allt detta som händer. Imorgon ska dessutom Tobias iväg på jobb och jag ska försöka vara en bra mamma. Som jag inte kände mig som ikväll direkt när jag kom hem sent från jobbet och sen åkte iväg bara efter en stund och träffade några vänner. Välbehövligt men också jobbigt...Nej, hua. Vi hade planerat att vara på länsö i påsk men nu verkar alla boende på ön vara emot att ha dit folk under påsken. Så vi blir väl kanske kvar hemma ändå. Vi får se. 

I dessa annorlunda tider så måste man försöka se ljusglimtarna. Varje dag av vab försöker jag se positivt. Vi har en anledning att vara hemma och just nu för att Nelion varit snorig. Men väldigt pigg. Så vi kan göra alla aktiviteter förutom att träffa andra människor.  Så jag ser det positiva i att få mera tid med barnen. Igår kom VÄRDLENS bästa mormor hit med ett häfte som hon satt ihop till barnen med massa olika pyssel. Olika degar osv. Dessutom hade hon varit och handlat alla ingredienser till alla saker så vi skulle ha att göra nu när det blir mycket vab. Så tacksam. Alltså världens världens bästa mamma. Så idag har vi gjort play doh, trolldeg och färgat pasta som Junelle sedan gjorde halsband av. Imorgon ska vi prova att göra eget slime. 

Hela vardagen har vänts uppochner. Hela Sverige och stora delar av världen står stilla samtidigt som vardagen på något sätt ska fortsätta fungera. Allt detta pga ett virus som en gång kom från en fladdermus och spred sig till en människa. Därav denna stora kris som pågår i hela Europa, snart i stora delar av världen. Jag har aldrig tidigare känt mig rädd som jag gör nu. Nu känner jag mig faktiskt rädd på riktigt. Jag vet inte riktigt vad jag är mest rädd för och det är just därför jag är rädd. Jag som är en otroligt orolig person annars också. Min räddning brukar vara att få röra på mig, att få träna. Men nu vågar jag knappt gå till gymmet. Den här veckan har jag varit där en enda gång och det var efter 21 när det var nästan bara jag där. Så spritade jag varenda hantel jag använde. Men sen efteråt så kände jag ånger. Så nu måste jag försöka komma igång med löpträningen ordentligt. Vad gör ni för att må bra i denna stund? 

Jag har precis lagt mig i sängen efter en hel helg i Norge med en massa kul. För några månader sedan bjöd mathilda och Marius in till dopfest och eftersom det är en bit till Trondheim och vi alla skulle boka flyg och hotell så var dom tidiga med inbjudan. Jag och tobias tackade ja direkt men när det väl började närma sig så insåg vi att det blev för dyrt för oss att åka båda två. Mathilda hade ordnat riktigt bra priset på hotellet som hon jobbar på men jag var för seg med att boka flygbiljetter så priserna gick upp, tyvärr. Så jag bokade bara en biljett till mig för jag ville inte missa detta. Tobias kände att det var enklast för oss båda så vi slapp tänka på barnvakt osv osv.  Det tråkigare att jag bokade sent var att flyget jag åkte med i fredags gick 20.40 så jag var framme på hotellet 23.30 och då hade alla gått och lagt sig - förutom sofia som väntade på mig på rummet. Dessutom åkte jag helt själv ytan sällskap på planet. Då inte Tony heller följde med så passade det perfekt för mig och sofia att bo tillsammans. Vi möttes av goodibags på rummet med massa smått och gott i. Så himla roligt. Redan kvällen innan hade de flesta av alla gästerna börjat ana att det var någonting speciellt med detta dop. Någonting skulle ske som skulle göra oss väldigt överraskade. Helena som är i vecka 37 och inte får flyga satte sig i bilen tillsammans med Victor och åkte 9 timmar till Trondheim. Och bestämde sig bara någon dag innan. På jobbet i fredags så började vi prata om att kvinnan ska fri till mannen den 29/2 (skottdagen) och därefter började mina kollegor säga: Du ska ju för fasen på bröllop i helgen! Så redan där någonstans började jag ana. Så väl på plats på hotellet när jag fick höra alla andras aningar och att Helena satte sig och åkte så långt med den där magen. Och programmet som var planerat. Då förstärktes mina aningar ännu mera.

Jag går i bröllopstankar var och varannan dag. Men jag fastnar i olika saker och just nu har jag fastnat i andras bröllop. Vi har 2 bröllop att se fram emot i sommar och planeringen inför detta är redan igång. Så när ska man hinna tänka på sitt eget? Som vi inte ens vet om det kommer att bli av. Vi har fortfarande inte klar bild för oss hur vi vill ha det. Och då är det ju svårt.  Så just nu får planerna gå till andras bröllop haha. Vi har bättre förutsättningar att spara pengar nu när vi jobbar 180% tillsammans. Men sparningen går i första hand till barnens konton och till våran pension. Så vi får helt enkelt se hur långt borta ett bröllop är för oss och om jag någonsin kommer få mitt drömbröllop (som jag inte ens vet nu hur det ser ut?). Hade gärna gått på bröllopsmässan i helgen men hade inte möjlighet. 

Sportlovet blev väl inte riktigt som vi tänkt oss pga vädret. Jag är sååå avis på alla som är i fjällen och åker skidor. Längtar verkligen tillbaka. Bästa bästa bästa jag. Och jag blev så glad igår när vi pratade om fjällen och Milian sa "Ja, det är nog det roligaste som finns".  Jag hoppas innerligt att vi hinner med någon skiddag till innan snön är borta i kungsberget eller Romme. Som det ser ut nu är helgerna fullproppade så kanske inte att det går. Men vi får se. 

Idag känner jag mig nere, nästan lite deprimerad. Jag har svårt att hitta glädje och känner mig lättirriterad. Veckan har varit lång med massor med spyor och säkert har jag tvättat 20 maskiner de senaste dagarna. Jag känner mig också ledsen för att det aldrig har blivit någon vinter. Känner mig lixom rånad på något vis. Jag har nog aldrig tänkt på hur mycket Kag älskar vinter och snö förut som jag gjort i år när det inte blivit någon. Inte nig med detta så har jag jobbat min jourhelg i helgen. Det bästa med att jobba helg är att jag tycker det är svinroligt och det näst bästa är att det är 9 veckor kvar till nästa gång. Så med andra ord är jag ledig i 8 helger nu. Så skönt. Dessutom valde jag att ta 2 av mina 3 lediga dagar efter helgen istället då det är sportlov. Det har iaf varit en sviiiinbra helg på jobbet. Allting har flutit på i perfekt tempo. Och igår hann jag även vara med på Mathildas babyshower en stund. Jsg som har varit så ledsen för jag varit inställd på stt missa den. Men jag hann! Och den var helt fantastiskt anordnad. Magiskt fint. Igårkväll kom Tommy och Marie hit och firade tobias i efterskott. De hade med sig en present som var både till mig och Tobias. En tidig 30-årspresent. Som vanligt är dom hemlighetsfulla så vi fick bara veta ett datum och att vi ska ordna barnvakt. Spännade att se vad dom hittat på. Så roligt. 

Då har vi bockat av magsjuka på 3/3 barn. Detta är absolut en nackdel med att ha "många" barn. 0/2 vuxna än sålänge. Nelion började kräkas igårkväll när ca 56 timmar hade passerat sedan Milian slutade. Han kräktes 4 gånger och idag på em var det Junelles tur efter att ha haft ont i magen hela dagen. Hon har bara kräkts en gång men det var riktigt ordentligt den gången. Nelion har även varit lös i magen. Så det blir till att vara hemma hela veckan. Jag jobbar helgen så jag hoppas innerligt att jag klarar mig nu så jag kan jobba enligt planerat. Nästa vecka är det sportlov så barnen blir hemma länge nu.  Måndag nästa vecka ska barnen vara med mamma, tisdag och onsdag är jag ledig och torsdag fredag ska Tobias vara hemma med dom. Det är inte lätt att kunna vara ledig alla lov, tack och lov att vi har mamma som oftast kan hjälpa till när det krisar. Jag hade tänkt att Milian skulle få vara på fritids 2 dagar men han verkade så orolig inför det då de flesta kompisar har sportlov. Och där är jag lite kluven i tankarna. Jag vill inte att han ska bli orolig och känna sig otrygg över att gå till skolan/fritids samtidigt som jag vill att han ska utvecklas och våga ta för sig och söka upp nya vänner. Precis som han gör varje morgon när vi kommer tidigt. Men då har han trygghet i att veta att de närmaste kompisarna kommer senare och att de kommer att sitta bredvid honom i matsalen och leka med honom på rasterna. Ja, ni förstår säkert. Så detta lov får han vara ledig med lite pusslande. Och självklart är småsyskonen lediga också när han är ledig. 

Tobias 40-årspresent blev verkligen 10/10. Skidåkning i 3 dagar, massa familjetid, nöjda barn, roligt sällskap, SNÖ, omväxlande väder och massa god mad. 

Jag måste bara få skriva av mig litegrann för jag blev så besviken igår. I onsdags förra veckan tackade jag nej till platsen på barnmorskeprogrammet för att söka uppskov. Jag hade mailat och ringt både till studievägledaren och personen som håller i studielönerna. Igår ringde studielöns-kvinnan upp mig. Gissa vad hon sa?! Jo ungefär såhär sa hon. "Om jag förstår det rätt så har du börjat på barnmorskeprogrammet och är intresserad av studielön. Vi vill jättegärna träffa dig". Sen fortsatte hon och berättade att dom hade tillsatt 7/8 platser och att jag hade kunnat få den sista. Alltså jag orkar inte. Litegrann ångrar jag mig nu samtidigt som jag hade behövt mental förberedelse. Så nu hoppas jag innerligt att den här chansen kommer åter och att dom fortsätter att erbjuda studielön till 100%. Håll era tummar för mig. 

Igår fick jag mig en rejäl chock när jag fick ett mail som löd: Välkommen till barnmorskeutbildningen! 

Vilken härlig helg vi haft! Fredagen spenderades med kollegor och det var välbehövligt efter en tuff arbetsvecka. Lördagen var för mig väldigt trött efter fredagen så det var skönt att vi hade så mycket planer. Vi saknar verkligen vintern och snö så vi åkte till studenternas och där fick man faktiskt lite vinterkänsla. Det serverades varm choklad och hembakat fika bredvid isen och det var massor med folk som åkte. Vi passade på att åka dit lagom till att Nelion skulle sova. Det kändes rätt taskigt mot honom men han ska verkligen göra allt som syskonen gör och hade han varit med på isen så hade inte jag kunnat hjälpa Junelle på samma vis som jag kunde. Det var sååå roligt. Junelle hade jättekul och var så duktig och modig. Vi har bara åkt några enstaka gånger i år men det märktes knappt igår. Hon lärde sig att resa sig upp själv, hon var så envis. Vi åkte säkert i en timme bara hon och jag medan Tobias och Milian spelade med klubba och boll. Milian har blivit så pass säker nu så han tycker att det börjar bli kul att spela också. Bandykul är verkligen superduperbra och har lärt honom massor. När Nelion vaknade fikade vi och lekte i snö/ishögarna haha. Idag har jag och Tobias hunnit med varsitt pass på gymmet, vi har städat, byggt koja i skogen, startat igång odlingarna på riktigt och haft middagsgäster i form av världens bästa grannar. Helgen avslutades med att alla barn fick bada i deras spabad. Så väldigt bra helg med andra ord. Imorgon är det måndag och lång vecka igen. Milian och Junelle ska med mormor till badhuset vilket dom ännu inte vet om. Dom har frågat efter det några gånger så dom kommer bli jätteglada. Nelion får inte följa med då vi vill försöka undvika nya öroninflammationer. Sen tuffar veckan på "som vanligt". I helgen har vi lite lättare planer med bland en liten tripp till Stockholm.  Nu ska jag sova, för en gångs skull tidigt. Godnatt! 

När någonting väldigt väldigt oväntat sker.

Idag blev det en väldigt lång dag på jobbet. När klockan var 14.45 och jag slutade åkte jag och hämtade barnen och sen tillbaka till kontoret för att göra det jag ej hunnit. Så barnen var med mig nästan 2 timmar på jobbet. Därmed blev det väldigt sen middag då Tobias samtidigt var hos tandläkaren och kom hem bara några minuter innan oss. Så maten stod på bordet 18.15 idag. Annars äter vi alltid runt 17. Igår blev det också väldigt sen middag då jag hade tid för cellprov 16.30 och Milian hos tandläkaren 15. Tobias följde med Milian och planen var att han skulle hämta upp barnen när dom var klara men det drog ut så mycket på tiden så barnen fick följa med till barnmorskan. Inte den roligaste situationen att ha med barnen i kanske. Junelle satt så fint och väntade men Nelion ville absolut inte sitta bredvid så han fick ligga på min mage som "en nyfödd bebis" som barnmorskan sa. Ja ni förstår ju, hon var väldigt van med detta men inte med en snart 2 åring på bröstet haha. Men det spelade ingen roll, vi fick gjort det som skulle göras och det var ju huvudsaken.  Och stackars Milian behöver laga en tand i slutet av månaden så igår skulle han få prova bedövning osv men han tyckte att det var läskigt. Så vi får se hur det kommer att gå när det väl är dags. 

I helgen hände någonting fruktansvärt i byn där jag är uppvuxen. Där jag i den åldern sprang ute med mina kompisar på kvällarna och hade hur roligt som helst. Utan att någonsin tänka tanken på att någonting farligt skulle kunna hända. Jag var aldrig rädd. Aldrig. I helgen var det en 16 årig pojke som fick sätta livet till för att han skyddade sin kompis som blev hotad. Flödet bara flödar med en massa uppdateringar från anhöriga, vänner, bekanta, okända osv som är berörda. Jag känner mig själv helt krossad inombords. Hur i helvete kan nånting sånt här ens hända? Jag kan inte sluta tänka på detta och på familjen som har förlorat sin son och bror. Och inte heller på andra sidan. Familjen till den son som är skyldig till att ha släckt någon annans liv. Innan denne själv ens har blivit 18 år. Den familjen tänker jag minst lika mycket på. Som någon så fint skrev så är det en gärningsman, det är inte en hel familj att skylla. Nej, fy satan vad detta berör.  Många tårar igår och idag. 

Jag är stolt över mina barn varje dag, varje sekund. Men ibland blir man lite extra stolt. Under jullovet har Nelion börjar gå på pottan, helt utan att vi frågat eller försökt få honom till det. Han tar av sig blöjan om den är på och sätter sig och kissar. Ibland har han kommit och sagt "mej kissa pottan" och vi har hunnit i tid. Men de allra flesta gånger har det varit när han varit naken och hämtat pottan själv. Den senaste veckan har han kissat på pottan säkert 10 gånger varje dag. Såå duktig. Idag försökte han även bajsa men det gick inte lika bra. Han tycker att det är superkul att hälla ut kisset i toaletten sen efter att han kissat färdigt, det är lixom självaste grejen. Så det är nog därför det går så bra nu. Så vi får hoppas att det håller i sig. Åtminstone hemma. Det brukar ju alltid vara svårare borta. Inte nog med detta så har vi försökt sluta med nattvällingen också. Vi är oroliga att han ska få lika dåliga tänder som Milian om han fortsätter att dricka välling på natten. Vi har aldrig orkat gå upp och borsta tänderna efter vällingen. Gör ni det? Tandläkaren har sagt till oss att vi alltid ska dricka vällingen först och sen borsta tänderna. Det händer väldigt sällan kan jag erkänna. Så därför vill vi undvika att den fräter på tänderna nattetid. Så så bestämde vi oss för att sluta och ersatte med vatten istället. Jag kan säga att det inte har varit helt smärtfritt. Han accepterar det ljumna vattnet och dricker det i flaskan som vanligt. Men han sover oroligt efteråt. Så har det varit de senaste nätterna. Så nu ska vi snart försöka att ta bort flaskan också. För jag tror att det är den som stör sömnen mest. Snuttbehovet. Hur sover era snart 2-åringar? Nelion vaknar fortfarande ca 2-3 gånger varje natt. Det första han ropar då är "bängel" som är välling.  Nu har han dessutom fått tillbaka aptiten och äter bra på dagarna plus att han dricker 1-1,5 flaska välling på kvällen. Så mat på natten är inte ett behov just nu. 

Idag fick vi odlingssvaret från nasopharynx-provet som dom tog förra veckan. Det växte haemophilus influenzae som spextramox ska bita på enligt läkaren som ringde. Så ögoninflammationen och öroninflammationen tros vara orsakad av denna bakterie. En vanlig sådan. 

Åh, så trist att julen redan är över. Men vi kommer att fortsätta att njuta av julstämningen här hemma i en vecka till iallafall innan den åker ut. Julen har iaf varit väldigt väldigt mysig. Vi har ätit massa god mat, fikat massor, öppnat massor med julklappar och massor mer. Vädret har inte spelat någon roll egentligen för vi har haft lila mycket jul ändå. Det var fullt hus på julafton och barnen var helt exalterade hela dagen. Dom fick massor med julklappar och var supernöjda. Vi fick en superfin överraskning i julklapp av svärmor och Håkan. En vecka åå Gotland i sommar med alla Tobias syskon med familj. Och såklart svärmor och Håkan. Vi är många som fyller jämt nästa år så det var en födelsedagspresent också, så kul! Gotland är ju dessutom en av mina favoritplatser här i Sverige så jag är väldigt tacksam för den här julklappen. Juldagen spenderades med att bygga ihop allt lego/duplo, spela alla spel, leka med alla docksaker, prova alla nya kläder mm. Annandagen bjöd mamma och pappa på trerätters i björklinge och denna gång skippade vi julmaten. Det blir ganska tradigt med julmaten efter julafton och alla julborden innan julafton så man blir ju ganska less på just den. Även fast den är god hahha. Mamma hade iaf gjort jättegod mat till oss alla. I fredags jobbade jag och igår tog vi det bara lugnt här hemma. Idag har vi varit hela dagen hos svärmor i Söderfors och lekt med kusinerna. Dom stora barnen har lekt väldigt bra ihop, jättekul.  Vi blev bortskämda med god mat hela dagen, så lyxigt. Imorgon ska jag jobba halvdag sen ska vi till önh med Nelion. Han har ju varit frisk sedan vi avslutade den långa senaste kuren så vi får väl se vad dom tänker hitta på. Jag misstänker att vi kommer få en ny tid och att dom inte kommer att göra nånting nu eftersom han varit bra. Det återstår att se. På nyårsafton ska vi hem till kompisar och fira tillsammans med våra vänner som har barn och några till. Det ska bli supermysigt. Älskar att vi kan ta med barnen och fira tillsammans. Utan konstigheter. Jag jobbar sen torsdag och fredag men sen är jag ledig med barnen till 9:onde när skolan börjar igen. I helgen ska vi försöka ta oss till kungsberget med stora barnen och dessutom ska dom få gå på Frost 2 med Camilla och Niclas någon av dagarna. Jag och Tobias ska också försöka hinna utnyttja våra biobiljetter som han fick när han fyllde år. Dom går snart ut haha. Vi har varit påväg så många gånger men aldrig kommit så långt. Så nu ska vi försöka hinna det. 

Ikväll känner jag ändå att julstressen börjar lägga sig. Alla julbord är avklarade, alla julklappar inhandlade (eller?), maten är handlad (eller?), de flesta julklapparna är inslagna, julgodiset är bakat, fikabröd är bakat och hemmet är stämningsfullt. Det är lite småsaker kvar att ordna bara men det hinner vi fixa under morgondagen. Förra helgen hade vi det så mysigt. Jag och Tobias fick lite egentid för en gångs skull. I lördags började vi dagen med en lunch tillsammans på Pong innan vi tog tåget till Stockholm. Där gick vi runt och strosade i några timmar innan vi åkte vidare med tunnelbanan till Madde och Jonte. Där väntade julbord med hela gänget. Alla var så glada och vi hade otroligt trevligt. Planen var att vi skulle ha sovit på hotell men efter omständigheterna som varit med sjukdomar hos barnen och morfar som är dålig så valde vi istället att åka hem. Jag vill verkligen inte sova borta om någon av barnen skulle få feber på natten. Då måste jag ha kontroll själv. Så det kändes bäst att åka hem. Sofia var nykter och körde så beslutet blev lite lättare att fatta när vi fick skjuts enda till dörren.  Det var en välbehövlig timme i bilen hem också då det väldigt sällan blir att vi träffas, min Sofia och jag. Saknar henne massor. Så lördagen var på topp. Söndagen minns jag inte ens vad vi gjorde.