Idag har vi varit på BVC för 1-årskontroll och läkarbesök. Det var första gången det gick riktigt dåligt. Junelle började gråta direkt när vi kom in och grät sig igenom hela besöket. Hon hade precis passerat 10 kg som jag trodde. Vägde alltså 10065 gram och var 76 cm lång. Jag kan ju inte strunta i att jämföra med Milian som vägde 9900 gram och var 77 cm. Det är ju väldigt lika trots att jag aldrig tyckte att Milian var såhär rund som hon är haha. Men man glömmer ju fort.

Jag hämtade Milian efter lunch idag för att vi hade en tid hos tandläkaren. Han har klagat på en tand ett tag nu och när jag i helgen äntligen fick titta ordentligt så såg jag att det var någon form av grop på utsidan av tanden. Antingen hål eller någon flisa som gått. Så då ringde jag direkt. Men när vi var där så vägrade han att öppna munnen. Han bara grät och höll sig stenhårt runt min hals. Vi gjorde vad vi kunde men han hade verkligen bestämt sig. Så vi fick en ny tid om två veckor. Huuua säger jag bara.

Tobias är grym! Igår och idag har han hunnit lägga golvet i barnens rum. Jag var lite orolig att golvet inte skulle passa med den gråa färgen i Milians rum men det blev riktigt bra. Spännande att se hur det blir i Junelles rum när hennes tapet kommer upp.

Det här med att lämna bort sitt/sina barn är för mig stort och därför har vi bara gjort det om vi måste. Att därför lämna bort Milian på förskolan fast jag inte måste känns alltså inte helt rätt för mig. Innan sommaren frågade han mig flera gånger om han fick börja på dagis och varför alla andra barn gick på dagis och inte han. Då kände jag att det nog inte var helt fel att låta honom börja några månader innan Junelle. Men det är svårt att förklara för honom vad jag ska göra på dagarna. Igår när jag hämtade honom frågade han: "mamma, har du varit på jobbet nu?". Då kunde ju såklart inte jag hålla tårarna tillbaka. Samma sak imorse när han frågade vad vi skulle göra och varför inte han fick följa med. Han har vinkat till mig de senaste två dagarna samtidigt som han gråter och säger: "Hejdå mamma, vi ses sen". Vem kan hålla sig från tårar då? Jag kanske är blödig av mig men jag tycker verkligen att det är hemskt. Är det här verkligen rätt? Varför ska man egentligen lämna bort syskonet bara för att vara hemma med bebisen? För att alla andra gör så?! No way! Jag är helt överens med kommunen när det gäller neddragningen från 30 timmar till 20. Vi behöver absolut inte fler timmar än så. Just nu ser jag det som så att Milian får en liten mjukstart med att vara på dagis 15-20 timmar i veckan året ut. Sen börjar jag jobba och då blir det andra bullar. Förhoppningsvis kan jag få till det så att barnen kan vara lediga minst en dag i veckan. Nu kanske det låter som att jag är negativ mot förskolan men så är icke fallet. Det handlar om att jag vill få så mycket tid som möjligt med mina barn. Inte bara två timmar på kvällen innan läggning. Jag vill uppfostra dom och dela minnen tillsammans med dom. Samtidigt som jag vill att dom ska ha roligt med kompisar och få lära sig hur man är i grupp.

Är det någon som håller med mig?

Jag är jätteglad och stolt över att jag valde att ha Milian hemma det här året. Jag är minst lika glad att vi fick tipset om ugglans förskola och även blev erbjudna en plats där. Det verkar vara världens bästa förskola på alla sätt och vis!

Nu är vi i stort sett klara med inskolningen. Hittills är jag nöjd med allt. Milian verkar också vara det. Idag lämnade vi honom kl 9 och hämtade kl 12.30. Allting hade gått superbra. Bättre än när vi var med. Han har varit ledsen när jag lämnat men det har gått över när vi vinkat hejdå. Inget tjafs och bråk hemma (än sålänge), han har cyklat själv på morgonen och tyckt att det ska bli roligt (hittills). Personalmässigt går det nog inte att få det bättre. 6 personal på 18 barn i blandade åldrar. En av anledningarna till att vi sa upp förra platsen var just att Milian inte riktigt tydde sig till yngre barn. Han gick dit och lekte med personalen. Det tror jag kan bli ett stort plus här på ugglan. Junelle verkar också älska ugglan så det bådar gott för framtiden då vi hoppas att även hon får en plats där. Då kommer hon visserligen få börja gå hos dagmamman (som jobbar tillsammans med gruppen fast hemma) ett tag men det är bara positivt.

Idag har vi haft kalas för 1-åring och det har varit en toppendag! Trevligt sällskap, god mat (som världens bästa mamma/mormor och pappa/morfar hade fixat), glada barn och massor med fina presenter.

Varje gång vi har haft kalas tidigare så har jag bakat lite (eller ganska mycket) för mycket. Den här gången bakade jag bara en sats av allting och det var perfekt! Det räckte och blev över :) Tårtan som vi beställde var Lovely! Både fin och god.

Tänk att vi nu har en 1-åring och en 2-åring här hemma! Det här året har bjudit på extrema känslor. Jag har aldrig känt mig så otillräcklig, trött, värdelös, stressad, ful, smutsig, äcklig, trött, svag och orolig. Men samtidigt har jag aldrig känt så mycket kärlek och lycka. Det har varit ett riktigt tufft år på alla sätt och vis men det känns som att det börjar vända nu. Snart är huset klart och vi kan slappna av på ett annat vis (eller?).

Idag har vi firat ettåringen i form av förmiddagsbesök på ugglan och därefter smörgåstårtskalas. Junelle ÄLSKADE smörgåstårta. Hon gillade vanlig tårta minst lika mycket. Hon har fått lite paket av oss, bla Mailegkaniner och tillbehör. Av mormor och morfar fick hon docktillbehör och HUSHYLLAN från Alice & Fox. Löööööv it! Av Ronja och Tomas fick hon finaste handgjorda svanen som kommer passa som pricken över i:et i hennes rum. Helt underbar!

Jag avslutade kvällen med en träningsrunda på utegymmet som härmed blev mitt fjärde träningspass sedan jag "började" igen. Nu känner jag motivation och ska hålla i detta. Om en månad är det dags för hockeymatch! Lääängtar :)

Om ni bara kunde ana hur stolt jag är över min lilla kille som om några månader blir 3 år? Hela sommaren har vi tränat utan blöja och nu är han nästan blöjfri. Han vill inte ha blöja och han säger till så fort han behöver gå på toaletten. Men ibland händer det såklart olyckor. Och det måste det ju få göra. Inatt är fjärde natten som han sover utan blöja. Hittills har han inte kissat i sängen en enda gång. Direkt när han vaknar på morgonen springer han till pottan och kissar. Massor. Så han har helt klart lärt sig att hålla sig.

På tisdag börjar han på en ny förskola. Jag har försökt lagt upp det på ett bra sätt men han vill ändå inte gå dit. Han vill vara hemma hela tiden säger han. Jag vet inte riktigt hur jag ska bära mig åt. Det är ju först nu jag känner att han behöver utbytet han får på dagis. Det vore så himla skönt om han trivdes och kände sig trygg där. Eftersom att Junelle börjar senare så känner mitt samvete fortfarande skuld. Men det dåliga samvete följer mig hela dagarna oavsett vad/hur jag gör. Så det får jag nog fortsätta leva med.

Allmän uppdatering så är jag helt upptagen i förberedelserna inför kalaset nästa helg. Ikväll har jag "gjort" Junelles kalasoutfit färdig. Jag har även bakat litegrann och det gick verkligen skit. Fick kasta mer än hälften. Imorgon ska vi beställa tårtan och även cykla ner på stan och handla en present till Junelle från Milian.

Igår hade vi en jättemysig dag i Öregrund/Gräsö med mormor och morfar.

För 1,5 år sedan när vi började leta tomt/hus ville jag inget hellre än att köpa en tomt i Björklinge. Då fanns det inga tomter som passade oss så därför hamnade vi istället i farmors hus i Bärby hage. Det har tagit oss hela de här året att snart vara klara med huset precis som vi vill ha det. Skulle vi sälja huset idag skulle vi få nästan dubbelt så mycket som vi köpte det för. Vi börjar trivas väldigt bra i huset och vi har toppenbra grannar. Milian har fått flera kompisar i samma ålder och även Junelle har kompisar i hennes ålder. Enligt min åsikt så är Bärby hage ett av ytterstans kanske bästa områden om man vill åt det som jag vill. Det enda jag saknar är närhet till vatten. Nästa vecka börjar Milian på förskolan som jag vet (genom ryktesvägen) är den attraktivaste förskolan i Tunabackar. Om han trivs där så kommer jag trivas ännu bättre här i Bärby hage.

Bara för att det känns så bra just nu så ringde mäklaren mig igår och sa att jag var nummer två på listan att välja en av tomterna vid vattentornet i Björklinge. Precis dom tomterna som vi ville ha för 1,5 år sedan. Alltså?!?! Hade jag varit gjord av pengar hade jag inte tvekat på att köpa en tomt, bygga ett hus och sedan ta beslutet. Men nu är det inte riktigt så. Jag måste ta beslutet senast nästa vecka. Kanske det jobbigaste beslutet någonsin.

De senaste två veckorna har skiljt sig frön det vanliga då jag har varit hängig. Men nu mår jag bättre och tänkte därmed meddela hur vi ligger till med allting här hemma. Nu har vi precis bott i huset i ett år. Man glömmer så fort hur det såg ut förut men om man staplar upp allting vi har gjort/förändrat så inser man hur mycket vi faktiskt har hunnit med.

~ Renoverat hela nedervåningen och kommit iordning med den. Lite småfix kvar som tex elementskydd, ny vägg i hallen, spackla igen felgjorda skruvhål mm.
~ Byggt på en helt ny våning på huset.
~ Fått upp innerväggar, innertak, isolering, takfönstren mm på övervåningen.
~ Lagt nytt tegeltak.
~ Sågat/grävt bort häcken på baksidan och på framsidan. Den på framsidan är inte bortgrävd men ska grävas bort inom snar framtid.
~ Jordfräst och rullat ut ny gräsmatta på baksidan.
~ Byggt altan på baksidan.
~ Gjort stenrabatt längst huset.
~ Panelat om hela huset.
~ Målat HELA huset.

Det som är kvar nu:
~ Lägga golv på övervåningen.
~ Måla och spackla alla väggar.
~ Tapetsera.
~ Golvlister och taklister.
~ Badrum/toalett på övervåningen.
~ Trappan.
~ Bygga altan på framsidan
~ Bygga stenmur/rabatt på framsidan
~ Lägga sten på uppfarten.
~ Tak på altanen på baksidan.

Om ca 6-7 veckor kommer trappan och då är planen att det mesta (förutom badrummet) ska vara klart på övervåningen. Det börjar bli lite vemodigt att sova alla 4 i det lilla sovrummet vi har just nu. Mest för att Junelle väcker Milian varje morgon men även för att det är omöjligt att lägga båda barnen samtidigt.

Nästa vecka blir våran lilla prinsessa ETT HELT ÅR. Sjukt!!!!! För några dagar sedan började hon gå på riktigt. Nu har hon nästan skippat krypningen. Hon blir snabbare för varje dag och försöker nästan springa nu, haha. Hon är sååå nöjd att hon kan gå och känns plötsligt "självständig". Hon går iväg och leker för sig själv och roar sig på ett annat vis. Älskade unge, att det gått så fort och du blivit så stor!