Jag känner mig som ett litet barn på nytt. Ligger i sängen och kan inte sova. Är så förväntansfull (OCH HAR SVINONT I HALSEN). För barnens skull. Mamma, pappa och Ida har varit här hela dagen och hjälpt till att förbereda. Imorgon kommer resten av folket vid 12. Tomten har varit här med klapparna och skinkan står på spisen!
I veckan var vi och hälsade på lill-ugglan där Junelle ska börja i januari. Det kändes bättre än förväntat efter vi varit där. Allt är som gjort för oss. Barnen kommer dit på morgonen och går sedan ut och träffar stor-ugglanbarnen, oftast utomhus. Sen äter de lunch på lill-ugglan och sover sedan UTE i SINA egna vagnar. Det är väldigt viktigt för mig och kommer nog vara en trygghet för Junelle. Eftersom hon knappt är 1,5 när hon börjar så känns det verkligen toppen att få börja såhär! Tänk om det fanns flera förskolor med samma upplägg, det skulle vara fantastiskt! Junelle börjar den 9/1 och mitt schema börjar den 30/1 så det betyder att vi kan ta detta helt och håller i lugn takt. Ingen stress och hets. Blir hon som Milian är/har varit så behöver hon tid på sig. Spännande men läskigt! Jag minns hur jobbigt det var när Milian skulle börja och hur jobbigt det var under inskolningen samt månaderna därefter. Nu känner jag mig 90% lugnare. Som tur var. Imorse hade vi fått kort från ugglan med tiderna för inskolningen också. De flesta av hennes kläder är märkta. Nu är det bara vagnen som fattas. Jag hoppas kunna fynda en nu i mellandagarna.
Nu ska jag göra ett nytt försök till lite sömn med en hals som värker som aldrig förr (är det ens möjligt att ha såhär ont i halsen?!?!)
Godnatt och GOD JUL
Jag har de senaste veckorna påbörjat flera inlägg men inte riktigt orkat slutföra något av dom. De senaste veckorna har varit väldigt upp och ner men sammanfattningsvis hemska. Det började efter Milians kalas egentligen och har pågått sedan dess. Förut visste jag inte (eller rättare sagt förstod inte) vad ångest var. Men nu vet jag. Att gå och grubbla och oroa sig för saker och ting konstant leder till slut till ångest som kan yttra sig på väldigt många olika vis. Hos mig har det yttrat sig på flera sett som tillslut har givit mig panikångestattacker. En panikångestattack yttrar sig olika hos olika individer och har man inte varit med om det så tror man att man ska dö. Riktigt riktigt hemsk känsla! Förra veckan träffade jag en psykolog som ska försöka hjälpa mig stt tänka annorlunda.
Jag skriver det här inlägget för att jag vill att ni ska veta hur jag mår men framförallt för att jag skulle vilja ha kontakt med andra som har liknande problem. Jag vet att psykisk ohälsa är mycket vanligare än vad man tror men också att det är lite skamset att prata om det. För tillfället är jag sjukskriven så Tobias har tagit hand om barnen även fast jag hela tiden försöker göra så mycket jag orkar. För två veckor sedan började jag småträna lite i form av joggingrundor. Igår köpte jag gymkort som ska hjälpa mig att hitta tillbaka till Emelie. Jag kommer inte sätta upp höga mål mer än att jag ska må bra. Det är viktigast.
Annars här hemma så är det sjukstuga. Milian har haft feber och halsont till och från sedan i lördags och Tobias har åkt på det idag. Vi tror att det kommer från dagis för några hade ont i halsen och feber förra veckan. Junelle är inte heller helt 100 för hon har haft krupphosta de senaste nätterna. Jag känner nu att min hals också håller på att svullna igen.
Alla julklappar är klara, granen är på plats, julgodis är bakat och bästa mamma har fyllt våran frys med bröd och fikabröd. På fredag ska jag, mamma och barnen julmatshandla medan Tobias ska julstäda. Sen blir det uppesittarkväll med ost och kex på fredag!
God jul allesammans!
Här kommer lite bilder från helgens julfirande hos farfar och Marie :)
