Igår och idag har vi fått två väldigt tråkiga besked. Det första beskedet fick vi igår och berör mig väldigt mycket. Junelles fantastiska dagmamma Lotta ska sluta som dagmamma till midsommar. Det kommer egentligen inte beröra Junelle så mycket eftersom hon ändå skulle sluta då och börja på förskolan i augusti. Men det berör oss ändå. Vi hade ju framtida planer på att Nelion skulle skolas in hos henne i augusti 2019. Nu måste jag snåla ännu mera på dagarna för att försöka ha honom hemma till Jan 2020. Om det inte skulle vara så att han fick plats hos en av de andra dagmammorna. Det är verkligen någonting speciellt med en dagmamma. Man får ett så himla fint förtroende och tryggheten går inte att jämföra med någonting annat. Alla barn i barnomsorgen borde få denna möjlighet när dom är under tre år, dom är ju såå små. Det är oslagbart! Jag är livrädd för att Nelion ska behöva slussas in i någon verksamhet med massa småbarn i en stor grupp med få pedagoger/vikarier. Det är min mardröm. Men blir vi tvungna till det så ska jag kämpa för att han nästan hinner bli 2 år innan han börjar iaf. 

I helgen har vi försökt greja lite ute eftersom det varit sånt fint och härligt vårväder. Vi har putsat fönsterna, ställt fram möblerna, tagit fram parasollet, krattat gräsmattan ytterligare en gång, rensat lite ogräs, gödslat gräsmattan och varit några timmar på Ikea. Vi köpte en matta att ha  på altanen under taket och "gardiner" för lite mysigare känsla. Vi får se om vi lyckas få till det. Nu längtar jag så till att då plantera massa blommor! Och att få slå upp "växthuset" och plantera ut alla plantor som har invaderat varenda fönster här hemma. Har alldeles för många! Så fort våren kommer så är det så mycket vi vill göra. Det vi vet att vi ska göra nu innan sommaren är muren på framsidan. Sen är vi även sugna på att förlänga altanen på baksidan en bit. Vi ör också sugna på att bygga någon form av lekställning till barnen. När grannarna har tid ska vi även bygga staketet mellan oss och dom rakt bakom. Och grind ska vi sätta upp. Så det finns litegrann att göra. Synd bara att det inte finns lika mycket tid. 

Ops. Insåg nu att jag glömt att uppdatera denna vecka. Kanske för att jag har varit galet trött med konstant huvudvärk pga det. Mini har haft några bökiga nätter och jag har inte hunnit ta igen sömnen (kan man ens det?).  BArnen har varit på förskolan tisdag-torsdag denna vecka.  I måndags fick vi eftermiddagsbesök av kusinerna och Ronja. Tobias hämtade med sig matkassen hem efter jobbet och kusinerna stannade kvar på middag. I tisdags följde jag med mille till Fyrishov med förskolan. Dom har bokat en av hallarna i Fyrishov genom en föräldrar som jobbar där vid några tillfällen under våren. Detta var tredje gången. Lotta brukar också följa med min sina barn men pga inskolning så blev dom hemma denna gång och junelle ville hellre vara hos Lotta än att följa med. Det är iaf roligt när man som förälder har möjlighet att vara med på roliga aktiviteter. Det var superroligt att se barnen spela fotboll bl.a. Dom hade så roligt! Efter det fick Milian följa med mig hem igen så det blev en väldigt kort dag. I onsdags efter dagis fick vi besök av en dagis-kompis till Milian och hans familj. I torsdags var jag förbi jobbet och träffade några av mina goa kollegor. Nelion fick även fina kläder från dom, så gulligt! Efter det gick jag och Nelion till infektionsmottagningen för att visa upp några utslag som jag fått på flera ställen på kroppen, framförallt på ena bröstet. Pga amningen var jag lite orolig men det var inte dom. Jag fick så himla bra bemötande där så det är inte klokt! Trots att jag hade blixt rekommenderad att gå dit av en kollega så sa dom att det var ett ärende för vårdcentralen och ändå fick jag träffa både en sjuksköterska, en distriktsläkare under utbildning OCH bakjouren. Så jag blev ordentligt undersökt och dom förstod min oro i och med att jag hade Nelion med mig. Utslagen på bröstet har iaf blivit bättre nu och jag börjar fundera på om det kan vara vårat tvättmedel som ger utslagen. Eventuellt. Igår hade vi fullspäckat schema hela dagen. Klockan 09 mötte vi upp Lotta och barnen för att gå vidare till en lekpark. Lotta hade nämligen besök av Leia (en av flickorna som slutade hos Lotta för en månad sedan drygt). Junelle och Leia hade precis hittat varandra och Junelle pratar mycket om Leia ännu. Så det var roligt att vi fick träffa dom igen! Vi lekte en stund innan det var dags för Bvc-besök. Lotta erbjöd att barnen kunde stanna om dom ville men båda två skulle visst följa med även fast Junelle varit såå taggad på att få leka med Leia. Läkarbesöket på bvc gick fort och smidigt. Nelion sov i ca 2 timmar innan och jag plockade upp honom ur selen och la honom direkt på vågen. Sen skrek han konstant under undersökningen så därför gick det väldigt snabbt. Han hade gått upp förvånansvärt bra. Från 3765 förra veckan, till 4110 nu. Han var även 55,5 cm nu. Inte så konstigt att storlek 50 börjar bli litet.  Vi klädde på oss ganska så direkt efter det, ammade och gick tillbaka till Lotta för korvgrillning. Det var strålande sol och glada barn. Lotta hade även bjudit dit Maggan och Lillemor (från ugglan) så det var jättetrevligt. Direkt efter korven gick vi hem och möttes av finbesök från Skåne. Linnéa och hennes trio. Underbara ungar alla tre. Och Inte minst sagt Linnéa själv. Varje gång jag träffar henne blir jag lika fascinerad över att hon tänker nästan exakt som jag. Om det mesta. Och dessutom är hon i exakt likadan livssituation som jag. Med lika många barn. Det enda som skiljer sig är egentligen att Linnéa och hennes Viktor ska gifta sig om drygt en månad. Jag är lite avis. Så himla roligt med bröllop! Vi hade en väldigt trevlig och mysig eftermiddag/kväll i strålande sommarsol och 22 grader varmt. Vi grillade hamburgare och dom körde tillbaka till Sthlm vid 19-tiden. Så otroligt att man kan finna en sådan vän genom instagram?! Älskar sociala medier för detta! Vi har planerat att vi ska försöka bila ner till Skåne och träffa dom i sommar. Vore så roligt att lyckas få till det. Idag har vi varit hos Minna och barnen och sett hur dom bor. Dom hade fått det så fint i deras helt nyrenoverade lägenhet. Minna är en fd kollega till mig med barn i samma åldrar som våra. Jag hoppas och tror att vi kommer att umgås lite mer nu när barnen har blivit lite större och har mer utbyte av varandra. Dagen imorgon är i stort sett oplanerad. Får se vad vi hittar på. Godnatt

Jag måste bara börja detta inlägg med att berätta vad som hände oss i fredags. För att underlätta livet som trebarnsmamma så har jag börjat åka buss med barnen. I fredags åkte  vi ner på stan för att gå på bamseutställningen på slottet men jag hade kollat fel på öppettiderna så vi hängde i stadsparken istället. På bussen hem hade jag spänt fast vagnen och parkerat barnen på varsitt säte bredvid vagnen. För smidighets skull. Nelion låg och sov i vagnen och jag stod upp och höll i vagnen för säkerhets skull. Då klev det först på en farbror med rullator som tryckte sig förbi mig och vagnen och sa någonting i stil med "fy vilket folk det finns". Sen ställde han sig där barnen satt och jag förstod genast att han ville att barnen skulle flytta på sig så jag sa "kom barnen så flyttar vi på oss så farbror får plats" och han kontrade med "Ja, åtminstone ska jag sitta här". Väldigt otrevligt och snäsigt. Så vi flyttade oss till närmste lediga säte och hamnade bredvid en jättegullig dam som vi pratade med i några minuter tills det klev på en dam som gick fram till vårat säte och tittade på Milian och sa "Kan du flytta på dig, det här är för handikappade". Så för andra gången tog jag barnen och letade nya platser. Jag satte dom på närmaste lediga platserna längre fram i bussen och ställde mig själv bredvid vagnen då jag inte helt litar på att vagnen i ramlar i bussen. När det var som tystast på bussen ropar Milian "mamma, vad betyder handikappad?". Jag visste inte vad jag skulle svara då damen i fråga satt bara någon meter ifrån mig. Jag svarade bara "Milian, jag kommer om en stund så ska vi prata om det". Sen tog det bara någon minut innan han frågade igen. Och jag förstår att han undrade för hon såg precis ut som oss och ingenting fysiskt visade att hon var handikappad så han funderade sedan bra länge på varför hon sa så när vi satt där först. Lilla gubben. När damen hade gått av bussen så blev surfarbrorn plötsligt trevlig och började be om ursäkt för besväret. Så trist med sånna här människor som dyker upp ibland. Vi som tyckte att det fungerade så himla bra att åks buss. Men detta ska inte hindra oss från att fortsätta. 

Helt otroligt att det redan gått 3 veckor sedan mini gjorde entré. Han har under dessa 3 veckor mestadels sovit och detta har varit 75% hud mot hud. Vi har ammat, ammat och ammat. Ibland 4-5 timmar i streck. Han bajsar 6-10 bajsblöjor per dygn och kissar mycket. Han är fortfarande lite skelögd/vindögd men börjar mer och mer kunna fokusera blicken. Han har precis vuxit i storlek 56 och jag gissar att han har gått upp litegrann sedan förra veckan. Ska bli spännande att se imorgon! Han ör precis som sina syskon när det gäller bilen, den är inte särskilt rolig. Det går bra ibland men ibland skriker han för fulla muggar tills vi stannar och tar upp honom. Lilla hjärtat. Det kan fasen vara det värsta som finns att sitta och köra och inte kunna göra mer än att försöka hitta bästa stället att stanna bilen på för att ta upp honom och amma.  I början fungerade nappen väldigt bra men nu går den sämre. Så nu är det ingenting som fungerar när han börjar skrika i bilen. Vagnen har också fungerat väldigt bra fram tills igår i stort sett. Igårkväll tog vi en promenad för att kolla efter Junelles ena skalvante som vi tappat och då blev han alldeles otröstlig och vägrade vagnen. Jag tog upp honom och vaggade honom till sömns tre gånger men han vaknade lika ledsen varje gång. Så jag bar honom i bärselet hem, tack och lov för den! Som tur var hittade vi Junelles vante iaf :) Idag på eftermiddagen skulle vi ut och sopa/kratta på tomten men då vägrade han också vagnen så det slutade mes att jag gick in och ammade. Hela kvällen. Han har inte velat släppa bröstet sedan dess. Lilla plutten. 

Jag lever ännu i bubblan här hemma. Jag är så förälskad i våran lilla kille. Det dåliga samvetet över att inte hinna krama och pussa dom andra i familjen lika mycket som tidigare sköljer över mig flera gånger per dag. Idag har jag kommit på mig själv med en käftsmäll. Jag har alltid tänkt att jag ska försöka vara bara Emelie även fast jag alltid kommer vara mamma Emelie. Det är inte ofta jag bara är Emelie men jag tycker att det är viktigt att få vara det ibland. Innan jag fick barn så tänkte jag att jag skulle vara precis samma Emelie även fast jag blivit mamma. Och så kan jag till 100% säga att jag inte känner idag. Ikväll skulle jag ha träffat mina tjejkompisar men jag var alldeles för trött för att orka det. Dessutom kände jag att det inte var värt att offra en hel lördagskväll i bebisbubblan för att det. Jag vill ju egentligen bara sitta hemma i soffan med min familj och min lilla bebis hela livet. Ingenting är viktigare. Allting annat kan vänta. Förstår ni hur jag menar? Inget illa menat till mina vänner. Jag menar att bara Emelie finns inte riktigt just nu. Emelie är just nu endast mamma Emelie och hon befinner sig i en bebisbubbla med sin son som är 17 dagar gammal. Den här tiden kommer aldrig tillbaka och den är så underbar. Jag vill ta till vara på varje sekund. Älskar min familj, älskar livet, älskar att vara mamma Emelie. Just idag älskar jag det lite mer än att vara bara Emelie.  Är denna känsla någonting man ens kan föreställa sig och uttala sig om innan man blivit förälder? Svar nej! 

Igår och idag har vi varit själva utan pappa Tobias som har börjat jobba igen. Det har gått över förväntan bra. Igår försökte jag hitta på saker till barnen att göra hela tiden för att undvika tjats och bråk mellan dom och det gick ganska bra. Efter lunch vid kanske 13-tiden kom vi äntligen ut och tog vårat pick och pack och gick mot affären och handlade lite mellis. Barnen fick välja så det blev drickyoghurt, jordgubbar och russin. Inte någon höjdare men jag lovade att dom skulle få välja. Vi tog med oss mellisen till lekparken utanför bvc och parkerade oss där tills det var dags för bvc-besöket. Det blev ett bajsblöjsbyte på Junelle och 2 kisstopp för Mille varvat med amning därmellan. Efter bvc-besöket kom pappa Tobias och hämtade upp barnen och åkte till affären med dom medans vi tog en promenad hem. Barnen skötte sig utmärkt inne på bvc, så stolt! 

Vi har valt att våran son ska heta Nelion Lillebror Berlin. Varför? För att vi tycker namnet är väldigt fint och för att jag haft det som favorit sedan Milian låg i magen. Jag minns att jag satt och kikade runt på handgjorda napphållare och på en av dom dök namnet Nelion upp. Annars tror jag att jag har fastnat för namnet för att jag älskar flicknamnen Nelia och Noelia.  En av mina närmaste vänner har sagt att hennes dotter ska heta Nelia om hon får en dotter någon gång. Så därför ville jag inte döpa Junelle till Nelia (gissar att ni undrar det om jag inte förklarar). Jag var ju väldigt inne på att välja ett namn till lillebror som passade ihop med båda namnen och när jag väl hade hittat ett som passade perfekt så var det samma som Ronja och Tomas också hade valt till sin son, haha. Så himla sjukt! Så nu blev det tre helt olika namn. Vi har redan fått många negativa kommentarer om namnet såsom "Men det är ju inget namn", "Det låter ju som Napoleon typ" och "Oj vad himla krångligt, hur ska jag komma ihåg det?". Vi har däremot inte fått så många positiva kommentarer på namnet mer än någon enstaka som tyckt att namnet var fint. Men för oss känns det väldigt rätt och barnen har lärt sig att uttala lillebrors namn jättebra nu. Det spelar ju lixom ingen roll vad andra tycker för det är ju våran son och vi som ska gilla namnet. Och förhoppningsvis han själv också i framtiden. 

Idag blir mini 2 veckor gammal och igår var vi på bvc första gången med honom.  Förra veckan när bvc-sköterskan var här så vägde han 3300 gram och igår vägde han 3405 gram. Han hade alltså precis passerat födelsevikten. Jag trodde faktiskt att han skulle väga lite mer så kände mig lite besviken ändå. Men jag får se det positivt eftersom han ändå hade gått upp. Han hade även vuxit 1 cm så nu var han 52 cm. Hans navel är inte helt läkt ännu så vi ska droppa i nacl 4 gånger per dag och har ett nytt besök på fredag för att kolla hur naveln ser ut då.