Alltså fy satan alltså. Jag hade verkligen glömt hur det var att lämna ett hysteriskt gråtande barn på dagis. Igår började det hela med att mille sa att han ville vara hemma. Sen fortsatte han och sa att han var trött och ville sova hela dagen osv. Då blir man självklart misstänksam eftersom han har varit hängig till och från i ca 2 veckor pga halsen. Det gick ändå hyfsat bra att komma iväg men så fort vi hade lämnat av Junelle började han igen. Och väl framme på dagis så bröt protesten ut. Han grät och skrek hysteriskt. Jag fick bära honom in och försökte klä av honom i hallen men det gick inte. Jag insåg ganska snart då att jag inte skulle hinna vara i tid till jobbet. Jag satte mig ner med honom och försökte i lugn och ro klä av honom och försöka få honom att förklara vad som var fel. Då sa han vara att det var tråkigt på dagis och att han ville sova. Då brast det verkligen för mig. Han som verkligen har älskat sitt dagis och alla sina kompisar där som han har så roligt med varje dag. Jag började tänka: Ska jag ta hem honom igen och ringa jobbet och säga att jag vabbar? Eller ska jag lämna honom här och chansa på att han verkligen är 100 frisk? Jag frågade såklart om det var nånting som hade hänt eftersom han inte ville vara där men det var det inte sa han.  Efter ca 30 minuter så lugnade han sig och jag kunde lämna honom utan att han grät. Men det kändes förjävligt. Jag grät hela vägen därifrån och kom 30 minuter sent till jobbet. Direkt när jag kom fram till jobbet ringde jag förskolan och då var han igång och lekte. Men hela dagen var jag sååå orolig. Tobias hämtade honom iaf tidigare på förskolan och då fick han informationen om att det hade gått bra och att han hade lekt som vanligt. Men han hade en svacka vid sångsamligen. Så imorse var det exakt samma visa igen. Han började på samma sätt och fortsatte på samma sätt. Väl på förskolan betedde han sig som han kunde göra förr i tiden. Han kastade sig och skrek och sparkades. Sen fortsatte det så enda tills jag gick. Jag lämnade honom hysteriskt gråtande och han kastade sig och slog i dörren när jag gick. Han lyckades även få upp dörren och ropade efter mig "mamma jag vill vara med dig hela dagen". Jag grät såklart hela vägen till jobbet och ett bra tag därefter även idag. Så idag kom jag också 30 minuter sent. I sånna här lägen så spelar det faktiskt ingen roll. Det är bara tid. Känslor övervinner all tid i sånna här situationer för mig. Mina kollegor förstod mig helt när jag väl kom till jobbet och jag tror nog inte att någon mamma hade känt på annat vis en sådan situation. Såklart att barnens mående går före jobbet. Idag tog det bara 20 minuter innan jag fick en bild och två sms om att det var bra nu och att han själv hade gått ner och klätt av sig efter bara någon minut. Vad kan detta vara? Är det någon fas? Eller  är han kanske extra känslig just nu? Känslig ålder? Det enda som skiljer sig från det vanliga är att han varit borta en del eftersom han varit sjuk till och från. Och ingenting speciellt verkar ha hänt på förskolan. Det vet jag ju inte säkert men jag tror att Mille skulle berätta om det var så. Usch vad ledsen jag blir av det här... 

Jag känner mig så himla ledsen just nu. Att det alltid ska vara flera saker att oroa sig över samtidigt. Milian hade ju streptokocker i halsen för ca 3 veckor sedan. Så fort vi slutade med 10-dagarskuren så fick han ont i öronen. Dagen efter började det rinna i ögonen och nu har han feber igen och halsmandlarna är jättestora. Han har sovit jättedåligt i flera nätter för han har så svårt att andas. Han harklar/hostar titt som tätt. Dessutom är han täppt i näsan. Tobias fick hämta honom tidigare idag från dagis för han var så hängig. Jag känner mig så ledsen och orolig. Imorgon ska vi försöka få en tid på öron näsa hals igen. När vi var där sist var han frisk och halsmandlarna var inte så stora. Nu är det helt annats. Jag kommer gråta om vi inte får tid. Tycker så synd om honom. Helst vill jag inte att han ska opereras men om det kan göra att han slipper det här i framtiden så vill jag inget hellre. Jag vill ha min pigga och friska kille ❤️

Det är mycket som är lika i mina graviditeter men också mycket olika. När jag blickar tillbaka på bloggen så inser jag att jag minns ganska lite och att det mesta har hänt förut. Jag har för tillfället ont i högra skinkan och litegrann ner mot låret. Det hade jag helt glömt bort att jag hade haft i samma vecka med Junelle i magen också. Jag hade även glömt bort att min vikt var i stort sett samma i denna vecka nu som sist. Det skiljer ca 1 kg. Jag börjar lägga på mig mera i vikt nu. Sedan förra veckan har kag lagt på mig 1 helt kilo så jag väger 55 kg nu. Alltså ca 3 kg plus på vågen. Jag har för mig att jag fr.o.m. denna vecka har snittat ca 0,5 kg i veckan enda till förlossningen och det kan nog stämma när jag räknar på det.  Från förra veckan har även denna bebis blivit en liten vilding precis som sina syskon. Han sparkar mest hela tiden och det är kraftigt till och från.  Ett stort problem jag har nu i graviditeten är att jag inte kan hålla mig. Jag kissar på mig lite titt som tätt för att det verkligen inte går att inte göra det. Det var extra jobbigt förra veckan när jag hostade. På jobbet häromdagen nös jag så det blev blött igenom och jag var tvungen att byta arbetskläder. Kanske låter roligt men det är inte så roligt. Jag börjar helt ärligt känna mig oroligt tung och klumpig även fast jag är "liten". Det syns ju knappt på jobbet ännu så på fredag när vi har fest med jobbet så vet jag att vissa av läkarna kommer säga "men oj, är du gravid". Det döljs ganska bra i sjukhuspyjamsen. Med Mille i magen följde kag bog det ändå in i vecka 30 om jag minns rätt. 

Imorgon går vi in i vecka 24, alltså 23 fulla veckor har passerat. Bebisen börjar bli kraftfull i sina rörelser nu och sparkar väldigt oftaoxh mycket. I stort sett hela dagarna, jag har ännu inte hittat något mönster. Både Milian och Junelle var väldigt livliga i magen och lugnade sig alltid på nätterna. Och det visade sig stämma när de kom ut också, iaf med Junelle. Hon har sedan dag 1 haft en bra dygnsrytm. Precis som i magen. Lillebror sparkade som mest på kvällarna för någon vecka sedan men nu är det annat. Jag hoppas att han kommer ta efter sin storasyster! 

Idag är första gången som jag verkligen känner mig ledsen och nedstämd inför en jobbhelg. Jag har blivit tilldelad tre kvällar i rad, dvs fredagkväll, lördagkväll och söndagkväll. Det har nog aldrig hänt förut. Denna helg kommer jag att missa bla mitt kusinbarns dop och en fest på förskolan för föräldrar och personal. Och även en playdate. Så himla trist. Jag har egentligen aldrig känt mig ledsen över att jobba helger eftersom barnen har snittat ca 20-25 timmar i veckan på förskolan tack vare detta. Men nu när dom börjar bli lite större och Milian tom börjar fråga "Mamma, vem utav dig och pappa ska jobba ikväll?" så känns det värdelöst. Men jag har valt detta yrke av en anledning, jag älskar det! Tänk om jag kunde älska mina arbetstider därefter och lönen kunde sättas efter detta, då skulle jag kanske känna annorlunda. Så nu längtar jag faktiskt till LEDIGA HELGER och LEDIGA KVÄLLAR med min familj.  Jag har ca 8 veckor kvar att jobba och efter denna helg är det 2 helger kvar. 

Idag hade Milian äntligen sitt efterlängtade kalas. Han har längtat efter det här enda sedan i augusti när Junelle fyllde år. Enda sedan dess har han varit bestämd på att han vill ha poliskalas men för bara 2 veckor sedan ångrade han sig precis när vi skulle skicka ut inbjudningskorten. Så poliskorten sparar vi till nästa kalas! Det blev iaf ett kalas med legotema eftersom det är livet för Mille just nu. Tråkigt nog har han fastnat mest för Ninjago som jag själv inte alls gillar då jag tycker att det är för mycket "krigsinriktat". Mer eller mindre. Men han är jätt eglad för det legot han har fått dom här dagarna och har byggt ihop i stort sett allting redan. Fick jag själv bestämma så köper jag bara lego friends som jag själv älskar! Han sa häromdagen "är det något lego jag verkligen inte vill ha så är det lego friends" 😂 Kalas blev iaf väldigt lyckat och nästan alla kompisar (förutom 5 st) kunde komma. Vi blev 15 barn och lika många vuxna. Barnen hade roligt och det blev otroligt hög ljudnivå. Milian hade jättesvårt att låna ut sitt nya lego även fast vi kommit överens om att det bara fick stå framme om han skulle låna ut. Så det blev en del tårar och protester. Det kändes inge bra alls. Dessutom så slet han upp presenterna han fick så jag har verkligen ingen aning om vad han fick av vilken kompis. Vi gjorde iordning en skattkarta så att barnen fick gå med ut i skogen och leta efter skatten. Lite svårt var det att genomföra på ett bra sätt för alla barn. Några stycken sprang före och hittade ska tten. Men det är ju sånt man får räkna med när många barn är inblandade. 

Den 10 november kommer alltid att vara ett speciellt datum. Den 10 november 2013 det allra mest speciella i mitt liv. Den dagen som förändrade mitt liv. Då jag blev mamma, vi blev föräldrar. Till en ljuvlig liten pojke som var det finaste vi någonsin hade sett. Och det är han fortfarande. Tänk vad mycket vi har lärt oss på dessa 4 år av denna lilla kille. Magiskt! Varje dag lär han oss någonting nytt. Kärleken vid första ögonkastet har bara vuxit sig starkare och den kärleken kan bara en förälder till sitt barn förstå. Det viktigaste han har lärt mig från den dagen han föddes är vad som egentligen betyder någonting i livet. Och bad mycket som plötsligt blev ointressant när han föddes! Där är jag än idag. Får jag bara spendera tid med honom och min familj så räcker det. Ingenting annat är viktigt. Jag kan prioritera bort allting annat bara jag får vara med honom. Att bli mamma för första gången är det största man kan uppleva i livet, enligt mig. Att därefter få ge sin förstfödda ett syskon kommer som nummer två. Att få ge Milian ytterligare ett syskon är ju en känsla jag inte har upplevt ännu men jag har mina tankar och funderingar kring hur detta kommer att bli och hur jag känner inför det. Det delar jag med mig av senare. Nu har jag precis förberett  det sista (nästan) till morgondagens kalas. Igår firade vi Mille med alla nära och kära. Vi är otroligt glada och tacksamma för familj och vänner som bryr sig om våran son och tog sig tid att fira honom igår. Det betydde väldigt mycket för oss och honom. Han somnade 22 igårkväll och vaknade 06.15 imorse och började bygga lego. Ganska så nöjd kille! Ikväll somnade han också 22 efter allt legobyggande under dagen. Idag har vi även varit på Lucas 4-årskalas. Det känns som att det varit en lång dag för nu är jag sååå trött. Godnatt 

På fredag fyller Milian 4 år. Då kommer släkten och firar honom och på söndag är det barnkalas. Då kommer det 12 barn plus Milian och Junelle. Igår var jag och handlade allting som behövdes inför och i år har jag fått en ny uppgift; nämligen baka glutenfritt. En utmaning lär det bli då jag aldrig har gjort det förut. Milian har själv valt tema på kalaset. Först ville han ha poliskalas så jag hade gjort ca 8-10 inbjudningskort klara innan Mille ångrade sig och verkligen ville ha legokalas istället. Så legokalas blir det och därför blev det väldigt enkla inbjudningskort i sista minuten.  När Milian fyllde 1 år hade jag all tid i världen att baka och greja inför det eftersom jag var mammaledig. Samma när han fyllde två och tre för då var jag också mammaledig.  Skillnaden de två sista gångerna är ju att jag har haft barnen att ta hand om. Nu fjärde gången har jag både barnen att ta hand om plus ett jobb att gå till. Därmed blir det långt ifrån samma kalasfix som tidigare. Dessutom hade jag missat helt att jag jobbar på fredag, trodde verkligen att jag hade lagt ledigt då. Så synd.  Tårtorna är iaf beställda och det mesta är handlat, så det blir nog bra tillslut. 

För oss som är vana med mycket aktiviteter blir en helg med sjukstuga väldigt lång. I fredags var båda barnen feberfria och vi trodde att förkylningen var över. Men i lördagsmorse hade mille feber igen och började klaga på att han hade ont i ryggen på ena sidan. Han sa att det var på huden och jag tyckte att jag såg något rött utslag när jag tittade första gången. Men sen var det borta. Iaf så blev han trött på eftermiddagen och somnade i 2 timmar i soffan. Och detta är väldigt ovanligt för mina barn! Dom somnar bara i bilen eller i vagnen annars.  Jag blev riktigt orolig för jag kände att hostan inte heller blev bättre så Tobias ringde 1177 och fick en läkartid på kvällen för att utesluta lunginflammation. Ssk på 1177 tyckte absolut att vi skulle åka in eftersom han haft feber till och från mer än 3-4 dagar.  Väl där fick han ta snabbsänka och halsprov som visade på streptokocker, dvs halsfluss. Så han fick antibiotika i 10 dagar. Nu har han tagit 5 doser så nu är han smittfri och kan gå på dagis imorgon enligt läkaren. Han har inte haft feber sedan igår på förmiddagen så orkar han får han gå imorgon.