Herregud. Imorgon var det en vecka sedan det var midsommarafton. Vi hade det AWESOME. För en gångs skull var det lugnt och skönt hela dagen utan massa fylleslag och otrevligheter som det ibland kan bli. Så en väldigt bra dag blev det. Vi hade det så trevligt på länsö att vi blev kvar enda till söndagen. Midsommarhelgen inleddes på torsdagskvällen med att Junelle ramlade från fyrhjulingen när hon skulle hoppa av och slog i en vass kant på släpet. Det blev ett så pass djupt och skarpt sår att vi behövde åka till jourmottagningen i Östhammar. Som tur var så slapp hon sy men det blev till att limma istället. Hon var så duktig trots att det gjorde så himla ont. Usch jag gråter bara av tanken på hur hon skakade av panik när limmet kom i kontakt med såret. Det sved så mycket att hon verkligen fick panik. Stackarn. Det jobbiga nu efter är att hon inte får bada. Jag har försökt undvika vattenspridaren och allt annat som har med vatten att göra för alla i familjen denna vecka. Tur att vädret blev lite sämre och kallare igen. För annars hade jag lidit med henne. Inte nog mes detta så kom vi hem på söndagen och det tog inte lång tid innan vi upptäckte att Nelion hade blåsor i munnen. Och på den vägen är vi just nu. FY FAN vad jag hatar höstblåsor. Nu är det rättså lindrigt ändå men det är ju hemskt hur illa det såg ut/ser ur i gommen på honom och i rumpan. Rumpan har blivit mycket bättre efter potatismjöl och munnen bättre efter massa glass, salva för blåsor och flytande alvedon kontinuerligt.  Idag har han ätit för första gången sedan i söndags. Men så fort alvedonen börjar gå ur kroppen så märks det. Jag hoppas kunna ge mindre imorgon. Det är tur (i oturen) att vi varit med om detta förut för annars hade vi garanterat sökt vård för länge sen. Han har haft feber i några dagar men aldrig över 39. När Milian hade detta så var han så otroligt dålig och varken åt eller drack. Då var det nära till dropp. Så denna gång har känts lindrig även fast han har fullt på fötterna, några i handflatorna, på benen, rumpan och munnen. Lille plutten. Just nu är vi hos mor och far och har hjälpt till att måla huset. Imorgon ska vi måla lite till. Helgen är rätt oplanerad hittills men därefter ser jag fram emot nästa helg så Tobias får Semester och våra efterlängtade skåningar kommer på besök! Ska bli så roligt att träffa dom då det var 1 år sedan nu! 

Idag var Tobias i skolan för inskolningssamtal. Ett väldigt simpelt samtal egentligen då vi inte har någonting särskilt att ta upp vad gäller Milian. Det enda som oroar oss är hans sätt att vara i grupp. På avslutningen i fredags var han den enda 6-åringen som inte gick fram och hämtade sitt diplom. Han stod kvar så att fröknarna fick komma till honom istället. Vi var inte ett dugg förvånade såklart. Men färskolelärarna hade redan fått en väldigt klar bild av hur Milian fungerar genom våran Maria från Närdaghemmet och av den dagen vi var och hälsade på. Förskolelärarna verkar GRYMMA. Redan så imponerad. Dessutom fick våran Maria beröm av dom också. Det var väldigt roligt. Vi har sedan förra sommaren övat på toalettbesök och måltider väldigt mycket. Så nu har han inga problem alls med att gå på toaletten själv. Han torkar dig själv utan problem sedan kanske ett halvår tillbaka iaf. Vi har även varit noga med att han ska kunna dela/skära maten själv för det kommer ju inte personalen hinna hjälpa alla barnen med. Jag har tur som har Ann, Isaks mamma, som berättar allt som är bra att tänka på inför skolan. Det är ju helt nytt för oss nu (förutom vår egen skolgång såklart man då tänkte man ju i helt andra banor).  

Sen jag började jobba som sjuksköterska har jag trivts väldigt bra med mitt jobb och mina kollegor. Och framförallt med min chef. Jag har aldrig egentligen bekymrats över arbetstiderna förut då jag haft så roligt på jobbet och har älskat att jobba. Men när Nelion kom och jag insåg vilken arbetsbörda det är att vara själv med 3 småbarn så började mitt tankesätt att förändras. Jag har varit själv med barnen otroligt mycket det senaste året (i och med Tobias diskbråck) och ni som inte har tre barn relativt tätt och dessutom ett hus med 2 plan som ska städas, ni vet inte heller vad jag pratar om. Ni kan försöka med det går inte att veta, jag lovar. I alla fall så vill jag inte att Tobias ska få bära denna börda på sina axlar var 3:e helg när jag ska jobba. Och då är det oftast fredagkväll, lördag och söndag som innefattar en jobbhelg. Det har varit en väldig fördel för mig att arbeta såhär då jag istället har varit ledig mitt i veckorna och barnen har då kunnat vara lediga med mig. Så innan Nelion föddes så gick barnen på förskolan 20-25 timmar i veckan trots att jag arbetade 80% och Tobias 100%. Det är väldigt, väldigt lyxigt för ett litet barn må jag säga. Så att jobba helger är också positivt. Jag har gillat det trots att vi förlorar familjetid då alla är tillsammans. Så nu när jag varit så pass mycket själv och vet hur tufft det är så bestämde jag mig för att söka nytt jobb. Kraven jag hade var att det skulle vara kontorsarbetstider och bättre lön. När jag började söka var jag öppen för allt. Efter att jag varit på två intervjuer som inte kändes bra så började jag fundera på bemanning. Då skulle jag få välja mina tider och få en väldigt bra lön. Men tryggheten saknades. Som bemanningssköterska blir man runtslussad och de erbjudandena jag fick var ca 6 veckor på ett ställe och 6 veckor på ett annat. Ja, ni förstår. En rullande arbetsplats kan man kanske säga. Jag valde bort det för att jag kände att jag har för lite erfarenhet för att slussas runt. Så jag fortsatte att söka och beöka olika arbetsplatser. På en del ställen passade arbetstiderna kanon och lönen var tipp topp, men arbetsuppgifterna kändes inte alls tipp topp. Så jag sökte vidare. Och tillslut fann jag hemsjukvården. Jag var på intervju både inom kommunen och privat. Båda erbjöd mig jobb men det som tillslut fick mig att tacka ja var just arbetstiderna. Måndag-fredag 7-16 och jour var 10-11:e helg. Inga röda dagar. Och möjlighet att förkorta dagarna för att gå ner litegrann i tid. Inte nog med detta så var personalen på detta ställe väldigt trevliga. Så i höst blir det Attendos hemsjukvård för mig. Det ska bli så himla kul och spännande att  prova någonting nytt. Samtidigt som det känns läskigt att lämna en trygg, stabilt och väldigt omtyckt arbetsplats bakom mig. Jag har ju varit borta därifrån mycket eftersom jag fått alla tre barnen under tiden jag varit där. Men det känns ändå som "hemma" när jag kommer dit. Så det känns lite sorgligt att lämna men jag vet att jag måste göra detta för att veta hur "det är på andra sidan".

Milian har den senaste tiden blivit opålitlig. Han har aldrig förut sprungit iväg från oss på offentliga platser osv men nu gör han plötlisgt det. Den senaste veckan har det hänt 2 olika obehagliga händelser. Den första var förra veckan då han och Tobias skulle gå till utegymmet. Dom vände efter en bit för att Milian ångrade sig och ville hellre vara hemma och leka med kompisarna. Han ville inte att Tobias skulle gå utan honom heller. När Milian började leka igen och sprang över till grannen så gick Tobias till utegymmet igen. Efter en stund kom Milian tillbaka från grannen och förstod direkt att pappa hade gått till utegymmet ändå. Han blev alldeles hysterisk och sprang iväg hemåt. Jag stod och pratade med grannen och efter en stund när jag ropade på honom så Svarade han inte. Cykeln stod hemma så jag tänkte att han kanske var kvar uppe på rummet. Men jag ringde Tobias och även fast jag aldrig hade trott det så hade han sprungit barfota hela vägen bort till utegymmet! SJÄLV! I bara badshorts. Usch. Så obehagligt tycker jag. Han hade kutat utan en enda paus också så fort måste det ha gått. Han hittade helt utan problem dit men jag vågar inte ens tänka tanken på vad han hade gjort om Tobias INTE VAR DÄR. Usch. Som tur var har jag lärt barnen att alltid visa lappen med namn/telefonnummer som finns i deras kepsar/kläder/skor osv om dom kommer bort. Milian är stor nog att förstå det. Men det som skrämmer mig är att han vågar springa iväg själv sådär. 

Alltså hallå?! Hur kan jag ha missat något så roligt som ATC-passet på actic. Det var verkligen min typ av träning och när jag trodde att vi var färdiga och jag skulle gå och kräkas var det värsta kvar. Haha. Jag trodde jag skulle dö men är sååå nöjd. Kände mig stark igenom hela passet och i nästan alla övningar förutom magövningarna. Så sinnesjukt kul! Tråkigt nog var det sista passet innan sommaren så det dröjer till samma pass med samma instruktör. Eventuellt får jag plats på ett liknande pass nästa måndag fast med en annan instruktör. Jag tror att denna typ av träning kanske liknar crossfit lite och det är jag så sugen på fast jag tycker det är lite dyrt. Kanske blir det sen när jag börjat jobba igen. Det återstår att se. Jag är iaf väldigt nöjd med den sista tidens träning. Jag har uppfyllt mina mål varje vecka och förra veckan kom jag upp i 23 km trots att jag hade en väldigt fullspäckad vecka. Dessutom sprang jag milen som kan vara det värsta jag vet. Jag är absolut ingen långdistanslöpare. För mig räcker det bra med 5 km. Därför var jag faktiskt rätt chockad själv igår över hur pass mycket jag orkade när jag kollade på elitinnebandyspelarna från Storvreta som var med. Trodde aldrig att jag skulle palla men det gick över förväntan bra. Hur går träningen för er?  Ni som fött flera barn, känner ni er starka i magen och klarar av de flesta magövningar? 

Vilken dag det var igår! Vi överraskade våran kära underbara Hanna hemma hos henne med att storma hennes lägenhet vid 10.30. Enligt hennes syster så hade hon flera lördagar i rad gjort sig iordning varje lördagmorgon i flera veckor för att detta eventuellt skulle kunna inträffa. Så roligt. Iaf så trodde Hanna att hennes svärföräldrar från Gotland plingade på dörren. Stackarn. Hon var jättenervös. Så hon blev lättad när det var vi, haha. Skämt och sido. Vi skålade med bubbel och tog och sedan vidare till centralen för att ta tåget till Sthlm. Väl framme i Sthlm och parken där vi skulle äta lunch slöt resten av tjejerna upp. Vi blev sammanlagt 21 stycken och Hanna grät av lycka när hon träffade sina kompisar som hon inte sätt på flera åt. Sån lycka. Efter lunchen var det dags för att byta om till träningskläder inför bumperballen. Vi fick riktigt med motion genom Sthlm och inte nog med detta på bumperballen. Det var sååå jobbigt men så himla kul. Jag fick verkligen gräva fram mina gamla hockeykunskaper. Det var massa tacklingar och balans. Sjukt kul. Sen tog vi oss vidare dit vi skulle äta och spendera resten av kvällen. På ett kontor mitt i centrala stockholm. Det var så perfekt så det kunde inte bli bättre. Och maten var awesome. Där duschade vi, gjordes oss ordning för kvällen, drack massa drinkar, åt tårta, lekte lekar osv. Väldigt trevligt. Trots att jag drack kanske 6-7 glas bubbel, 2 glas rödvin, 2 drinkar och 1 gin long drink så kände jag mig rätt nykter vid 23-tiden. Sen blev det dags för utgång och det bjöds på shots, bubbel, drinkar osv men jag drack inget av det och är sååå glad för det idag. Jag bytte ut allting (förutom första glaset bubbel) mot vatten. Sen tog jag även resorb under kvällen. Så det blev en så bra kväll. Jag kände mig aldrig onykter och orkade dansa på enda till 03. Så himla kul att dansa tillsammans med 15 andra galna tjejen! Bästa bästa utgången nånsin typ! Hanna var dessutom i sitt esse och var så sjukt laddad. Hon stod på sofforna och dansade i flera timmar. Underbart med andra ord. Det var en väldigt fin dag som jag trodde skulle bli mycket galnare än vad den blev. Så jag är nöjd. Vi fick även skjuts hem så jag låg i sängen 04 och fick sova till 11 idag. Så tacksamt. 

Helgen lider mot sitt slut och denna helg har vi fått massor gjort. Vi har hunnit städa bilen invändigt, putsat alla fönster, städat både uppe och nere, planterat lite sommarblommor på framsidan, rensat klart min garderob, varit på 4H och även byggt klart "grinden" här hemma. Så nu kan inte mini smita någonstans. Hoppas jag. Han slutar aldrig förvåna så vi får väl se. Vi har även hunnit vara på middag hos svärfar och Marie. Där fick vi stoppa egen korv som vi sedan grillade. Helt ärligt så tyckte inte jag att den var så god. Men smaken är ju som baken. Vi gjorde även egen kebab och även där tyckte jag samma. Idag har jag och Junelle varit iväg några timmar på lite roligheter och i veckan som kommer väntar massa kul.  Imorgon och på tisdag ska vi till förskolan och öva till avslutningen. På onsdag måste jag fixa inför torsdagen och på fredag måste jag fixa inför lördagen. Och mellan allt detta ska jag hinna träna. Men jag måste dra ner på kraven denna vecka då den är så pass fullspäckad. Så hinner jag träna 3 ggr denna vecka är jag nöjd.