Julledigheten

Igår skickade jag in julledigheten för barnen, i sista sekund. Jag tycker att det är jobbigt att behöva fråga om ledigt både ekonomiskt och känslomässigt när man är nyast in på jobbet. Eftersom julen ligger så pass bra i år så känns det inte jobbigt att jobba någon dag mellan de lediga dagarna. Barnen får iaf jullov från den 20 dec - 9 jan och detta tack vara lite hjälp av mamma och att vi tar några föräldralediga dagar.  På fredag åker vi till Mora och Gesundaberget. Ska bli så otroligt mysigt. Sen på söndag åker vi hem för examensfirande av Niclas. Nästa helg jobbar jag så nästa vecka har jag lite ledigt mitt i veckan. Det brukar alltid bli något läkarbesök eller tandläkarbesök på dessa dagar när det blir så sällan men hos tandläkaren var jag idag och till läkaren har jag inte tänkt att gå. Så förhoppningvis får jag lite extra mysig tid med barnen. Jag är så glad över att det bara är var 9:onde helg jag jobbar. Helgerna känns så värdefulla. De senaste dagarna har jag tänkt massor och drömmer mig verkligen in i barnmorskeyrket. Tyvärr hamnade jag på reservplats 42 i detta urval. Visst, jag hade oavsett vad inte tackat ja pga att jag precis börjat nytt jobb och inte har nämnt att jag sökte. Så det är inte aktuellt. Och jag trivs väldigt bra på Attendo. 

Jag har precis tittat på senaste avsnittet bachelor. Det börjar bli så himla spännade. Igår började jag slå in alla småpaket inför "Fia & Max. Jag har ca 50 kvar nu bara. Hehe. Tur att jag älskar det! I år har jag gjort lite annorlunda mot förra året och har skrivit egna brev från Fia och max till barnen. Ska bli väldigt spännande. Godnatt! 



Länge sen

Nu var det länge sen jag skrev och det har sina orsaker. Vi har haft fullt upp varje vardag och helg. Och inte minst förra veckan när det blev två besök på barnakuten inom 3 dagar. Usch och fy. Jag har så himla lätt för att hamna i orostankar som nästan alltid leder till katstroftankar. Och det i sin tur till ångest som ger mig konstiga och obehagliga symtom. Detta hände mig förra veckan när Nelion blev dålig. När jag kom hem från ullaredsresan så tog det bara en liten stund innan jag tyckte att Nelion såg annorlunda ut. Sen såg jag att han var supersvullen på ena sidan om halsen. Jag blev jätterädd och katastroftankarna nådde mig direkt. Det fanns inget annat än att ta med alla barnen i bilen till barnakuten. Tobias kom efter lite senare för att ta med Milian och Junelle hem. Väl där så var det proppfullt i väntrummet och jag förstod redan då att det skulle bli en lång kväll/natt. Vi kom dit kl 18.30 och var hemma 01.30. Nelion var superduperpigg och glad under tiden vi var där. Det var det som gjorde att jag orkade. Men efter att en sjuksköterska hade bedömt honom och sa direkt att en läkare behövde titta på honom snarast så brast det för mig. Då ringde jag mamma som åkte hem till barnen så Tobias kunde komma till mig och Nelion. Efter några timmars väntande och när Nelion nästan precis hade kommit till ro och somnat så kom läkaren och var superstressad. Dom tog inga prover utan bedömde att han hade halsfluss och öroninflammation genom att titta. Så det blev 5 dagars antibiotika. Igen. Är så sjukt less på antibiotikakurer nu. 5:e för honom sedan april. Läkaren sa att vi skulle få komma på återbesök för svullnaden/bölden på halsen i mitten av veckan. På onsdag förmiddag hade inte bölden blivit något mindre och jag sov så himla dålig dom nätterna för jag var så orolig för andningen. På onsdag fm bestämde jag mig för att åka till barnakuten igen. Precis i samma stund ringde sekreteraren från barnakuten och sa att det inte fanns någon läkartid på torsdagen men att vi kunde komma kl 09. Då sa jag; Jasså, tack men vi är redan påväg". Vi tog bussen denna gång för att slippa strula med bilen där uppe i byggkaoset. Det var till skillnad från söndagen väldigt lugnt och gick över förväntan fort. Vi fick en grundlig genomgång av både en läkare och en läkarstudent efter bara 1-2 timmars väntande. Dom tog prover, kände och klämde, tittade noga i öronen, tog halsodling mm. Deras bedömning var samma som läkaren innan men med förlängd antibiotikakur. Dom skulle ringa tillbaka om proverna var avvikande men vi har fortfarande inte hört nånting. Så jag är otroligt tacksam för det. Dessutom har bölden idag blivit mindre och från att ha varit ca 2,5-3 cm är den nu mindre än ca 1 cm och halsen är mycket mindre svullen. Och antibiotikakuren tog slut igårkväll.  Förra veckan ringde jag till ÖNH två gånger för att försöka snabba på remissen lite. Kanske förgäves men jag tänkte försöka vara en riktigt pain in the ass patient. För nu ska vi fasen ha en tid snart! Nästa öroninflammation kommer ju tyvärr att hinna komma innan vi har hunnit få en tid om dom följer sitt mönster. Och jag vill inte att han ska äta mera antibiotika nu. Det räcker nu! 

Junelle har varit helt fantastisk hela veckan som vi varit hemma. Det låter alltid så klyschigt att säga "världens bästa storasyster" men är det någon som är det så är det hon. Jag vet nog ingen som är mera omhändertagande av sin lillebror som hon är med honom. Hon tar hand om honom, ser alltid till att han får vara med och leka, delar med sig till honom, hjälper honom att klä på sig, tvätta sig och massa annat. Jag är väldigt stolt över henne och mina söner. Bara denna kommentaren beskriver det hela så väl. 
- "Junelle, vill du gå till Lotta och leka en stund idag?" 
- "Ska Nelion det?"
- Nej, Han ska vara hemma för han äter ju medicin. 
- Då vill jag också vara hemma så Nelion har någon att leka med". 

Underbara unge. 
Älskar dom så ofantligt mycket. Jag tror att det är mycket på grund av Junelles och Nelions tighta  relation som han har utvecklat språket så enormt på slutet. Han pratar mer och mer i 2-3 ordsmeningar och vi förstår det mesta han vill säga nu
. Helt fantastiskt, på bara nästa veckor. 

Ullaredsresan kommer i ett annat inlägg. Nu ska jag sova. Godnatt 


AW

Jag har precis kommit hem från en helt awazing kväll med kollegorna på klang. Det blev kanske lite mycket alkohol men vi hade väldigt trevligt. Tyvärr är min röst fortfarande dålig, annars hade nog kvällen blivit längre. 

På söndag fyller Milian 6 år. Det är en väldigt väldigt speciell dag. För 6 år sedan föddes han och just då råkade det vara fars dag. På söndag är det fars dag igen och första gången sedan Milian föddes är det just på hans födelsedag. Det är så stort för mig. I år har jag alltså köpt presenter både till Milian och till Milians pappa på fars dag. Så det är väldigt värt att fira på söndag. En stor dag med mycket känslor. Imorgon är det barnkalas och på söndag ska vi fira med närmaste familjen. Trevlig helg alla! 

Rasande utveckling


Herregud vilken himla fart det blivit på Nelions språkutveckling. Idag sa han sin första 3-ordsmening. Galet ju. Det var ju bara några veckor sedan han började härma ord. Nu säger han allt och det kommer fler och fler 2-ordameningar och lite svårare ord. Idag sa han "köttbulle" och det lät så himla roligt och gulligt. Sånt där som man verkligen inte vill missa att filma men såklart gör man ju det. Ska försöka filma lite mer nu i veckan för att minnas senare. Vi har annars haft några jobbigare lämningar den senaste tiden men idag gick det lite bättre. Nelion gråter oftast vid lämning och nu den senaste tiden har Junelle också börjat gråta när han gråter. Det är det som känns allra jobbigast. Hon tar en liten "mammaroll" när dom är hos dagmamman. Jag tycker att den tryggheten är jättebra men jag vill ändå att dom ska vara självständiga. Så det är en lite kluven känsla. Nelion vill oftast leka där Junelle leker osv men idag hade dom lekt mycket för sig. Så det är ju lite positivt för båda. Jag hoppas ni förstår mig rätt och vad jag menar. Jag skulle aldrig byta ut detta och sära på dom för jag tycker det är underbart att det är såhär. Men jag tycker ibland lite synd om Junelle som är den tryggaste punkten för honom och han söker tröst hos henne. För Milian går det bara bra och imorgon är det dags för bandykul och bandybussen. Så spännande. Vad jag bet hittills är det 4 barn från klassen och 2 andra barn från 1:an som Milian känner. Så det känns väldigt positivt. Jag åker till skolan efter jobbet och tittar så att det går bra för dom att komma på bussen och Tobias möter upp bussen vid ishallen. Så man ser hur det går till första gången. 
I
Det är väldigt mycket nu framöver. Vi har nästintill varje lördag och söndag fram till jul uppbokade för olika trevligheter. Det börjar ju redan denna helg med Milians kalashelg. Nästa helg åker jag till Ullared, helgen efter det är det kalas, lunchbjudning och brunch. Helgen efter det är det Tomteland och helgen efter det jobbar jag lördag och söndag. Helgen efter det ska vi till Stockholm med hela gänget och helgen efter det är det ju helgen innan julafton så då hoppas jag inte att vi har bokat nånting. Haha. Så jag är otroligt glad för ullaredshelgen och julklappsshoppingen. Är det nånting som jag längtar till nästan hela året så är det att få köpa julklappar. Det är ju bara såååå roligt. Jag vette tusan hur jag ska kunna hålla i pengarna på Ullared. Jag vet redan massor saker jag vill köpa. Ska bli så så roligt. 

Jag har tappat rösten igen och känner att jag egentligen hade behövt vara hemma och vila ut några dagar. Men jag mår ju rätt bra i kroppen annars så jag får kämpa på. För övrigt är jag inne på tredje veckan nu utan träning. Det känns som at jag kommer få vila hela denna vecka också. Så himla segt. Men måste bli bra i halsen och från hostan. 

För två veckor sedan fixade Ida och Gustav vårat internet så nu kan vi äntligen streama filmer osv från tvn. Jag är så himla tacksam för den hjälpen. Jag ska iväg till affären nu och hämta en av Milians födelsedagspresenter sen ska vi kasta oss ner i soffan och kolla på kvällens bachelor och om vi orkar ska vi börja titta på A star is born 😊 Sov gott allesammans! 



RSS 2.0