Fy fan vilken dag. Imorse blev jag "väckt" av en grinig kille 05.45 som ville somna om men kunde inte. Så det var bara att gå upp. Efter  en stund gick tobias upp och lekte med honom så jag kunde vila efter en i stort sett sömnlös natt. Tredje på rad dessutom. Vid 08 tiden vaknade jag till och det var tyst nere så jag blev lite orolig och gick ner för att titta. Då snubblade jag i trappan ORDENTLIGT och slog i armbågen och ryggen så jag har fått rejält ont i armbågen. Ryggen hade jag redan ont i så det var ingen större skillnad. Sen efter det var jag tvärgrinig och less för det kändes så himla onödigt. Nelion hade iaf somnat om i Tobias famn så jag gick upp och vilade en liten stund till. Vid 09 åkte Tobias till gymmet och strax därefter ringer han och säger att ryggen har pajat igen. Det smällde till i ryggen precis som sist för snart 4 månader sedan. Han var såklart jätteledsen och hade så ont att jag nästan fick släpa honom upp till sängen. Och så har det varit hela dagen. Han har inte kunnat komma upp i sängen mer än till toaletten och då har han skrikit av smärta. Så vi har bott i sängen och barnen har både byggt lego, ätit middag, spelat spel och haft lördagsmys i sängen. Inte nog med detta så skulle jag stryka en pärlplatta till Mille nu på kvällen. Han glömde bort att strykjärnet var på och satte halva handen på strykjärnet. Han som aldrig klagar och aldrig tycker att nånting är någon fara har skrikit och gråtit i säkert två timmar nu ikväll. Och han har stora blåsor på fingrarna stackarn. Usch. Jag ångrar såklart att jag inte struntade i strykjärnet tills dom hade somnat. Som grädde på moset så hade jag bestämt mig för att försöka sluta amma ikväll. Så nattningen var ju inte direkt rolig.... får se hur natten går. Vill ju bara få sova nu! 

Har man ett intresse så har man. Strax innan vintern slog till så fick jag inspiration av en gammal kollega till mig som spolat upp en skridskois hemma på uppfarten. Jag kunde inte släppa den idéen så dagen efter tog jag och barnen en promenad till byggmax och köpte en presenning, Tobias fixade några plankor och senare på eftermiddagen skruvade jag ihop ramen som skulle bli rinken. Redan dagen efter skulle det bli minusgrader så jag la på presenningen och tog fram slangen och fyllde "bassängen" men vatten. Ganska snart insåg jag att tomten sluttade för mycket för att det skulle fungera att få isen jämn. Så tobias ryckte in med proffshjälp och skruvade på några plankor till för att få "sargen" högre på ena sidan så vi kunde fylla på med mera vatten. Tre dagar senare hade vi en perfekt skridskois som gick hur bra som helst att åka på. Det var kallt i några dagar och isen höll kanske i 1,5 vecka innan det blev för varmt. Sen har den varit smält tills för några dagar sedan så nu kan vi åka på den igen. Så himla smidigt att bara låta den vara och att isen kan komma och gå med vädret. När vi spolade sist så var jag ute varenda kväll i säkert 2 veckor och spolade. När det var som kallast då var jag ute säkert 5 gånger varje kväll och spolade. Så detta alternativ är ju mycket bättre om gräsmattan klarar sig hyfsat bra ändå. Det återstår att se. Skulle det vara så att gräsmattan klarar detta så kommer vi att spola en större is nästa år. Så himla roligt ju! Jag har precis varit ute och spolat på en gång för att jämna till isen. Den var rätt skrovlig och "dålig" nu. Och barnens skridskor är inlämnade för slipning så förhoppningsvis kan vi åka imorgon igen. Sov så gott. 

Vi har haft en underbar julhelg men allt vad som kan tänka sig ingå. Vi har åkt pulka x fler, åkt skridskor på vår hemmais, njutit av underbart soligt och krispigt väder, grillat, fikat massor, öppnat massor med fina julklappar, träffat tomten, ätit massa julmat, ätit annat gott, kollat på flera filmer, spelat en massa spel, lekt med alla julklappar, byggt massor med lego och duplo och idag rundade vi av julen på busfabriken. Nelion har utvecklats enormt i helgen. Från att precis ha lärt sig stå litegrann själv och gå längst möbler har han nu lärt sig att ställa sig upp utan stöd och dessutom ta några steg. På julafton tog han första steget och igår tog han 3 steg på förmiddagen och därefter 2 till. Idag har han tagit flera steg men han är fortfarande lite för ostadig för att "kunna" gå. Men han har verkligen viljan och försöker hela tiden. Man märker att han så himla gärna vill vara med dom stora och göra det dom gör. Han kryper efter och försvinner dom ur sikte blir han arg. Så jag är inte direkt förvånad att han är tidig på att försöka gå. Både Milian och Junelle började gå när dom var 10,5-11 månader gamla men då gick det fort. Dom tog ett steg och kunde därefter gå utan problem. Nelion har lite mer brottom och är inte riktigt redo för att gå än. Men han vill haha. Det ser så roligt ut när en sån liten liten människa plötsligt ställer sig upp och försöker gå. Jag är lika chockad varje gång han gör det. Han på sina knappa 8 kg och dryga 70 cm lixom. Milian och Junelle vägde närmare 10 kg när dom började gå och var betydligt större och stadigare i kroppen än vad Nelion är. Så det ska bli spännande att se hur detta utvecklar sig de kommande dagarna. Jag som trodde jag skulle slippa att använda vinterskor till honom, tur vi har ett par kavat i storlek 19. Lilla plutten. 

Ibland kan en sån liten grej bli så himla fel. Igår eftermiddag pysslade jag med blommorna som vi skulle ge till personalen på förskolan idag. Jag upptäckte att bandet jag hade köpt inte skulle räcka till alla sju så jag var bara tvungen att åka och köpa mer. Eftersom att Nelion fortfarande inte sover på kvällarna så vågar jag aldrig lämna hemmet på kvällstid. Så alternativet som fanns var att Tobias skulle åka och handla band men barnen ville verkligen att han skulle natta dom så det gick inte heller. Då bestämde jag mig för att strunta i det och göra klart allting idag istället efter att jag varit och lämnat barnen. Så imorse klockan 09 styrde jag och Nelion mot blomsterlandet och 09.05 hade han somnat i bilen. Jag var svinhungig för jag hade inte hunnit äta någon frukost så jag svängde in på donkey och köpte två toast. Sen ställde vi oss utanför blomsterlandet på parkeringen och väntade på att dom skulle öppna. 09.52 vaknade Nelion och vi klev ut bilen. I några minuter gick vi fram och tillbaka utanför innan dom öppnade. Sen gick vi in i butiken och skulle hämta bandet. Jag visste ju exakt var det låg eftersom jag köpt det för ca 2 veckor sedan. Men nu var det slut! Fan! Så det var bara att åka vidare till nästa butik för att leta efter ett likande band. Och så höll vi på i 4 butiker sen helt utan resultat. Jag började här och nu bli stressad för kl 13 skulle vi vara uppe på jobbet och julfika med alla kollegor. Innan det skulle jag även möta upp en tjej för att hämta en julklapp jag köpt. Klockan började närma sig 11 och jag skulle ju hem och mata Nelion samt göra mig själv ordning och fixa klart dom sista blommorna som vi skulle lämna till personalen. Just i denna stressade situation så kom jag på; SNUTTEN! Var är snutten?! Vi hade såklart tappat den och plötsligt fick jag prioritera om. Vi gick in på city gross och köpte en klämmis till Nelion och letade vidare efter snutten. 12.20 var vi hemma utan snutten. Jag kunde inte göra annat än att gråta. Fy satan vad less jag var där och då. Inget band och snutten var borta. Nelion var väldigt trött nu och jag hade precis insett att vi kommer att missa julfikat. Jag var genomsvettig och Alldeles svullen i ansiktets av alla tårar. Jag var bara tvungen att hitta den andra snutten nu men hittade såklart inte den heller. Så jag gjorde en liten eftersökning på Facebook som gav resultat! En bekant till mig hade sett snutten ligga utanför blomsterlandet på marken så på ca 5 minuter var vi där igen och kunde hämta den. Precis när vi kom var det en dam som plockade upp snutten från marken och la den på en av bänkarna utanför. Hur kunde jag missa att den låg på marken när jag gått in i butiken två gånger och letat efter den?!?! Jag måste ha stirrat rakt fram och varit så stressad över att hitta den. Klockan var nu 14 och det var ingen idé alls att åka på julfika eftersom jag skulle hämta barnen 15. Det tar ju ändå nästan 20 minuter genom stan plus tiden det tar att parkera. Så sjukt tråkigt att vi missade det. Men men. Blommorna var klara och medpackade i bilen så vi åkte till förskolan och väntade ett tag i bilen utanför eftersom Nelion nu hade somnat. Här insåg jag att jag inte hade ätit nånting till lunch överhuvudtaget. Så tack och lov för toasten på morgonkvisten! Middagen serverades därför redan 16.15 idag. Och gud så trött jag är nu efter att ha läst "somna utan gråt" i ett par timmar nu. Godnatt 

Nu är året näst mysigaste tradition firad. Vi missade tyvärr det sista luciafirandet idag då Nelion är förkyld och hängig. I tisdags var jag och Nelion på avslutningen för bebisar. Det var 100 bebisar anmälda, galet! Som alltid så är det så himla mysigt och jag blir lika rörd och imponerad varje gång av hur duktiga dom är. Älskar sångerna verkligen! Fick lära mig några helt nya sånger. Underbara. I onsdags passade vi på att vara lediga och gick på luciafirandet för alla barn, stora som små. Det var över förväntan det också. Alla stora barn som vågade fick tåga in i kyrkan. Inte våra barn såklart haha. Men trots detta blev jag ju såklart alldeles rörd. Det är så fint. Sen var det fika och full rulle i lekrummet. Även då var det 110 barn anmälda. Och summan av detta - Nelion har blivit förkyld. Igen. Det slår aldrig fel när vi varit på öppnis. Men samtidigt kan vi ju inte sitta hemma och häcka heller. Jag är alldeles för rastlös för det.  Igår hade barnen lucia på förskolan klockan 08. Barnen skulle vara där 07.45. Tror ni att jag var stressad? Och gissa om vi var i tid? Jag var sjukt stressad och vi kom inte i tid, haha. Eftersom Nelion blivit förkyld så sov vi knappt nånting den natten så jag dessutom aptrött. Länge sen jag kände mig så trött. Mina små snögubbar var iaf på förskolan 07.53 haha. Junelle imponerade och sjöng varenda sång och hade verkligen tränat ordentligt på texterna. Ingenting hon visat hemma. Milian däremot som har sjungit massa hemma sjöng ingenting haha. Hade det inte varit för att Tobias skulle jobba sent och Nelion var hängig så hade vi åkt till björklinge på lucia. Kanske det mysigaste jag visste när jag var liten. Så det ska bli tradition från nästa år. Förra året var vi där och barnen uppskattade det så jag är lite besviken att vi missade. Imorgon ska vi fira jul hos svärfar och Marie om Nelion inte är sämre. Är han sämre så stannar vi nog hemma. Vi håller tummarna att han får sova inatt och att han ör piggare imorgon. 

Jag är i skrivande stund så himla tacksam. Det hände precis en sak som gör mig så glad. Imorgon ska vi på lussefirande på öppna förskolan och Milian har hela tiden velat vara snögubbe som han ska vara på firandet på förskolan på torsdag. Idag fixade jag en bagandad tomteklänning åt Junelle som jag inte visat ännu för jag la den direkt i tvätten. Jag fick så himla dåligt samvete över att jag inte fixat någon till Mille så jag chansade och skrev i den lokala gruppen på Facebook i området som vi bor och frågade om någon hade en tomtedräkt att låna ut över dagen imorgon. Inom 30 minuter fick jag svar av en man att han varit ute i förrådet och letat och hittat en dräkt. Jag skrev då att jag gärna kommer men att sambon är på gymmet så det blir lite senare. Då erbjöd han sig att komma på cykel och inom 10 minuter hade jag dräkten i mina händer. Alltså jag är så himla lycklig för detta! Och han ville inte ha nånting för detta. Inte ens ha tillbaka dräkten! Han tyckte att det var bättre att den kom till användning då hans son var 22 år nu. Så himla snällt. Blir så glad av att det finns denna typ av människor. Nu återstår det att se om Mille vill vara tomte eller snögubbe imorgon. Han har iaf valet. Så tacksam. 

Jag måste faktiskt få säga skriva detta. Äntligen! Har vi fått en nöjd bebis här hemma. I snart två veckor har han kunnat ta sig var han vill själv och det har underlättat så enormt mycket. Han är en helt annan bebis. Helt plötsligt hinner jag vara med dom andra barnen också! Han är så himla snabb, lite för snabb för mitt minne nästan. Jag glömmer lixom bort att han kan krypa så igår fick jag faktiskt ringa giftinformationscentralen för första gången. Han åt kattmat! Men det var ingen fara. Han ÄLSKAR att gå med gåvagnen och har bara på två dagar blivit så duktig. Han är tidigast av alla tre med den faktiskt. Milian var strax innan 9 månader när han började gå med den och Junelle strax över 9 månader. Men han är fortfarande väldigt ostabil så det dröjer nog ett tag innan han börjar gå utan den. Han är överlycklig när han får gå med vagnen, så fort han ser den skriker han och så fort han går med den och fastnar så skriker han. Igår höll han på säkert i en timme innan läggning. Allting fungerar så himla bra nu. Han äter väldigt bra, han sover bra i vagnen och han har äntligen börjat ta flaska. Nu dricker han välling varje kväll och jag dröm-matar honom när jag går och lägger mig vid 23 om han inte vaknat redan innan. Nästa steg är att försöka få honom att inte amma på natten. För på dagarna ammar vi just för tillfället ingenting och det funkar faktiskt bra. Mycket för att han är så pass glad och nöjd just nu. Enligt appen växaochupptäckavärlden så har Nelion precis tagit sig igenom ett "språng" och detta märks verkligen på honom. Så himla skönt. Äntligen kan jag njuta av trebarnslivet på ett annat vid utan att känna stressen över det konstanta gnället. Och jag slipper BÄRA! Jag har inte haft honom i bärsele nånting alls de senaste 2-3 veckorna. Helt otroligt. Det brukar vara efter sånna här inlägg som det vänder till det negativa igen. Vi får väl se. Isf är jag ändå tacksam för dom här två veckorna som givit mig ny energi. Nu skulle jag vilja få lite sömn på det också. 

Det var ett tag sedan Milian hade sin 5-månaderskontroll. Han fick inte ta vaccinet då pga att han precis hade haft vartkoppor. Dessutom vägrade han att ta sprutan där och då. Vi fick en ny tid för vaccination ca 3 veckor senare för att hinna förbereda oss mera och för att han skulle bli av med vattkopporna helt. Den tiden missade vi för att jag blandade ihop fel dag med fel datum. Så idag var det dags. Vi försökte förbereda oss så mycket som möjligt och jag hade fått honom på rätt spår. Han var taggad och skulle klara av det här. Han skulle visa att även stora killar klarar av att ta spruta, inte bara små bebisar. Men så fort vi kom in på bvc märkte jag att det skulle bli problem. Medan vi hade 8-månaderskontroll satt han utanför dörren med kläderna på. Han vägrade ta av sig. När vi var klara med Nelion så var han precis som med det mesta han ska göra. Han vill men han vågar inte. Det slutade med att vi bokade en ny tid och gick därifrån. Han blev vansinnig och la sig ner på golvet och skrek för att han blev så besviken att han inte gjort det. Han skrek "jag måste ta den, jag måste". Vi kom överens med bvc-sköterskan att hon skulle ta ett samtal mellan och sen checka av läget. Han fortsatte att bete sig likadant och jag började mer och mer tvivla på att det skulle gå.  Dessutom hade en timme gått nu och parkeringstiden gått ut (ej sms-parkering tyvärr). Så jag började bli mer och mer stressad av situationen men bvc-sköterskan kom ut efter en stund och då skulle han inte ta sprutan ändå. Så då bestämde jag mig för att gå till bilen. Då slängde han sig på marken igen och gallskrek. Hur gör man nu lixom? Vi provade att gå in på rummet igen men han fortsatte på samma vis.

Jag älskar verkligen spontanitet och människor som vågar vara spontana och inbjudande. Förra veckan träffade vi en annan föräldraledig mamma och hennes två barn utanför på gatan. Hon stannade och gav mig en massa komplimanger för julpyntet osv först men frågade sedan om vi ville hänga med dom. Hon tog mitt nummer och hörde av sig redan någon dag efter och frågade om vi skulle leka. Hennes dotter är född samma år som Junelle och bor bara på gatan bakom oss. Så i måndags var dom här hela förmiddagen och vi hade så trevligt så det slutade med att vi gick vidare hem till dom och var  kvar enda till strax innan 16. Så himla roligt! Vi ska ses snart igen så tjejerna får lära känna varandra lite mer. Dom lekte och hade sig helt själva på slutet och det var så roligt att se. Så roligt att Junelle också får "egna" kompisar. Inte nog med att tjejerna och Milian lekte bra ihop så hade jag hur trevligt som helst med mamman. En toppentjej verkligen. Så det jag ville ha sagt är att fler borde våga vara spontana och inte vara rädda för att fråga om sådana saker. Jag är exakt likadan och blev därför glad över att detta skedde. Hennes son är även född samma år som Nelion så det är också superroligt. 

Igår spenderade vi hela dagen i Söderfors hos farmor och Håkan. Barnen lekte med kusiner hela dagen och hade så roligt. Vi blev bortskämda med jättegod mat och en gudomlig cheesecake. För tredje året i rad var vi på tomtesmyg. Ett mysigt litet arrangemang i skogen där barnen får träffa några tomtar och får små paket. Jätteroligt! Det roligaste igår var att all rädsla hos Milian var som bortblåst. Han son varit så mörkrädd den senaste tiden sprang iväg långt förr oss vuxna trots att det var kolsvart ute. Han var så ivrig på att träffa tomtarna!  Barnen fick även lämna sina önskelistor som dom skrivit. Till och med Junelle skrev sin lista alldeles själv, men lite hjälp av farmor. Hon var så duktig. Vi som knappt har tränat bokstäver med henne men det gick bra ändå. Vi stannade kvar i Söderfors hela dagen och åkte hemåt lagom tills alla barn skulle sova. En väldigt mysig dag. Och tack och lov hade även Nelion en bra dag och lekte och hade sig hela tiden. Så skönt. Han har blivit så mycket lättare att ha att göra med se senaste dagarna. Han nöjer sig lite mera själv nu och kan vara nöjd uppemot 20-30 minuter. Mycket pga att han kan ta sig var han vill själv nu. Han har blivit rättså snabb redan faktiskt. Han är överallt! Och han sover bra i vagnen nu också. Mellan 1-2 timmar på förmiddagen och ca 30-60 min på eftermiddagen. Så himla skönt och underlättande. I torsdags skulle vi ha haft hembesök av bvc men bvc-sköterskan blev sjuk. Så vi bokade om till ett vanligt besök istället och ska så ta Milians vaccin samtidigt. Har ni haft hembesök vid 8 månader? Jag kände att vi inte riktigt är i behov av det så vi skippar det. Jag har inte gjort någon 8-månadersuppdatering men det är nog mest för att vi inte varit på 8-månaderskontrollen än.