När Tobias kom hem sen så gjorde vi oss ordning och pep iväg till Tomas och Ronja på lite god mat :) Nu när bebisarna börjar bli lite större så är det roligare för dom att träffas. Det känns som att Leonell börjar känna igen oss och framförallt Milian. Det har varit ett tag/en period som han varit lite rädd/observant i Milians närhet men nu börjar det släppa. Så därför känns det ännu viktigare att vi träffas ofta så det håller i sig. Junelle somnade i bilen hem och Milian på soffan när vi kom hem. Han och Tobias ligger kvar än och jag är jättepigg. Konstigt?! Den här lilla donnan tar sig fortfarande inte framåt. Hon är så nära hela tiden men verkar inte kunna knäcka krypkoden. Men snart är hon överallt!

Imorse vaknade jag upp i valet och kvalet om jag skulle våga mig iväg till Norrköping och Sannas 25-årsfirande. Milian kräktes sista gången på onsdagskvällen och 48-timmarsregeln stoppade därför oss att åka hela familjen. Jag ville ju sååå gärna åka så det slutade med att Ida (som har haft körkort i 2 dagar) fick agera min personliga chafför. Eftersom Junelle fortfarande hatar att åka bil så vågade jag inte åka själv med henne i bilen. Det hick hyfsat bra, hon sov ca 1,5 timme så det var bara krig i en timme haha. 

Det var väldigt trevligt hos Sanna och inte nog med det så fick vi ju träffa lillprinsen som blir 4 veckor imorgon. Han var sååååå liten. Så himla söt och harmonisk. Vi blev inte kvar så himla länge, mycket för att Junelle var otroligt missnöjd och väldigt blyg för typ alla. Hemresan gick iaf bättre än ditresan som tur var. Ida körde hela vägen, så duktig! 

Jag upplever det här med maten som den största skillnaden från när Milian var i samma ålder. Han var ju sååå svår att mata. Efter att han fick höstblåsor så åt han bara ersättning/välling och det han fick pilla i sig själv. Jag hoppas att Junelle fortsätter att tillåta matning ett tag till. 

I övrigt så är hon sjukt gnällig. Hon gnäller mer än vad hon inte gnäller och är fortfarande supermammig. Det går bra med Tobias men blir hon ledsen så är det bara jag som får trösta. Hon verkligen sträcker dig efter mig och skriker. Undra hur länge det ska pågå? Hela livet? Lilla hjärtat ❤️ 

De senaste dagarna har han intresserat sig för att sjunga. Han leker att han är Leif i Mora träsk så uppträder han för oss. Så himla söt så jag smäller av! Han kan några låttexter utantill som tex imse vimse spindel och blinka lilla stjärna. Han har även lärt sig att klä på sig helt själv. Ibland blir det bak och fram och ibland skorna på fel fot men det gör ingenting alls! Han pratar i stort sett flytande nu men har svårt att säga S. Han säger oftast T istället för S. De är flera bokstäver han har svårt för men man förstår vad han menar. Han är en hejare på att hjälpa till. VARJE gång vi diskar eller lagar mat är han med. Att skära korv med riktiga knivar är riktigt roligt (han får absolut testa i våran närvaro). Han älskar att "stäva" (städa) som han säger. Speciellt torka golven. Hänga tvätt och bädda rent i sängen är väldigt roligt. Att såga med den riktiga sågen är jättespännande (samma där - självklart får han prova). 

Han har blivit en riktigt pappagris och tjatar på pappsen hundraelva gånger i timmen så fort han är hemma. Det första han säger på morgonen när vi vaknar är "Pappa, ska vi gå ner nu då? Kom så går vi ner och spelar (hockey)". 

Någonting som är mindre bra är att han börjat ta efter "slang". Han säger ofta asså och typ. Jag kommer på mig själv ofta nu att jag säger asså så nu måste jag skärpa mig! 

Han är iaf en helt fantastiskt liten kille som jag älskar så otroligt mycket. Tänk att snart är min lilla mini 2,5 år. 

Idag har vi fått mycket gjort. Vi har handlat, städat, fixat med disken, kört iväg 2 släpkärror med skräp, krattat upp allt skit från häcken och påskpysslat :) 

Efter detta åkte vi till närakuten med Tobias tumme. Röntgenbilderna visade en liten spricka som ska läka ut av sig själv. Så vi håller tummarna för att svullnaden lägger sig och att sprickan läker fort! När vi var klara landade vi hemma hos Tomas, Ronja och Leonell ett tag innan vi åkte hem till farmor. Hon fick en duschvägg i julklapp (!) som pappa, Lasse och Tobias hjälpte henne att montera. Junelle var ledsen i stort sett hela tiden när vi var där. Så fort farmor öppnade munnen började hon gråta. Exakt som Milian gjorde!!! Iofs har hon varit väldigt bökig och mycket ledsen idag men hon grät verkligen hysteriskt till och från. Skruttungen våran. 

Vi har precis kommit till Björklinge efter att ha varit i Bälinge hos Hanna och barnen. Ikväll är det sista kvalmatchen där vinst innebär div 2 nästa säsong. Tobias fick ett slag på tummen förra matchen så vi får se om han kan spela. Iofs har han spelat alla matcher i kvalserien med skavanker. Skulle det inte bli tre poäng ikväll så kommer en ny chans på torsdagsdagens bortamatch. Heja heja! 

Och alla dessa fina baddräkter som trillar in på Next - jag dör ju! Dock ingenting som faller mig i smaken till Milian. Förra året köpte jag ett par jättefina badbyxor på åhlens som jag tydligen tappade bort. Helt spårlöst. Jag hoppas att åhlens kommer att sälja någonting liknande. Några tips annars?

Vi provade skalkläderna och regnjackan från förra året och dom passade perfekt fortfarande. Men han behöver regnbyxor och stövlar. Tips? Samma till Junelle. Behöver man ha regnkläder i den här åldern? Vi kommer ju vara ute en del i parker osv eftersom Milian måste rastas :D Hittade isf ett par superbra galonbyxor med inbyggda galontossor som jag skulle vilja ha. Gummistövlar känns onödigt nu till våren iaf. 

Junelle står också i kön nu. Jag ställde henne i kön till i slutet av november (vet inte ens om dom tar in då?) så hoppas vi att vi kan få behålla platsen och börja efter nyår. Hur kan det komma sig att det är så svårt att få en plats? Och att man redan nu ska behöva oroa sig för sånt här? Om barnen inte skulle få någon plats och jag inte har möjlighet att vara hemma längre då? Hur gör man då? I nuläget försöker vi snåla in på föräldrapenningsdagar och får väl fortsätta med det tills vi vet hur det blir. 

Idag har vi varit i Björklinge och firat moster Idas födelsedag. Kvällen avslutades med Mello och att rätt låt vann. Så himla komiskt att jag totalsågade Frans när jag såg honom första gången. Då tyckte jag jättesynd om honom. Men andra gången jag hörde låten älskade jag den. Riktigt roligt att han vann! 

Hon har fortfarande en skiftande ögonfärg. Jag tycker ofta att dom är väldigt mörkt blåa men ibland ser dom bruna ut. Så vi får se vilken färg det blir till slut. Junelle är FORTFARANDE extremt mammig. Det började för en månad sedan, veckan innan dopet, och verkar inte ge med sig. Jag hoppas att det släpper när jag slutat amma. När det gäller amningen så går det sådär. Jag försöker sluta amma helt på dagtid eftersom hon äter så pass bra nu. Vi har ännu inte introducerat välling och vet inte heller hur vi ska göra med det. Än sålänge fungerar det utmärkt med gröt. 

Hon kommer än sålänge ingenstans. Hon står i krypställning och försöker i några sekunder men sen lägger hon sig ner och börjar simma. Ser så roligt ut! Och hon blir otålig väldigt fort! Hon sitter stadigt nu iaf men kan ännu inte sätta sig upp själv från liggandes. 

Nu har vi bytt ut vaggan mot spjälsängen så inatt får vi se hur det går. De senaste nätterna har hon sovit mellan oss i sängen hela natten. Hon vaknar fortfarande ofta men mindre ofta iaf, haha. Nu är det kanske 2-4 ggr per natt. Dagtid sover hon vid tre tillfällen. De senaste dagarna har det varit ca kl 10, ca 13 och ca 16. 

I onsdags lagade vi lax/potatis/morot/dill-puré till henne och det är så svårt med just potatispuré eftersom man helst inte ska frysa in det. Vi gjorde 5 burkar så stackars Junelle har fått äta lax i flera dagar. Jag har verkligen dålig fantasi på puréer just nu. Någon som har tips på några goda? 

Hon har ingenting emot de färdiga burkarna man köper i butik så de varvar vi också med. Till mellanmålen kör vi mest på fruktpureer i form av äpplen, päron eller bananer. Det blir sååå god puré av de svenska äpplena! Junelle har varit hård i magen sedan hon började äta. Hon får kämpa och trycka ordentligt när hon ska bajsa. Men hon bajsar iaf 1-3 gånger om dagen. 

Spänningarna har definitivt blivit färre men hon gör det fortfarande. Det måste vara nåt ticks som hon har fått för sig. Jag är inte orolig för jag är 99% säker på att hon gör det medvetet för om jag killar henne när hon gör det så slutar hon och skrattar istället :) 

Nu är det väldigt annorlunda. Från att vi vaknar på morgonen så är jag pigg hela dagen. Dagarna går i ett hela tiden och jag hinner inte känna att jag är trött. Om jag sätter mig i soffan med lugn och ro (händer väldigt sällan) så skulle jag kunna somna på tre sekunder. Ibland händer det att båda barnen sover samtidigt men då hinner jag knappt tänka på att vila förrän någon har vaknat. Junelle har ju enda sedan hon kom sovit väldigt lite på dagarna. Som det ser ut just nu sover hon 3 x 30-40 min varje dag. Alltså fortfarande lite. Om vi är ute och går så sover hon lite längre men det är inte alls ofta vi gör det med tanke på hur trist Milian tycker att det är. När Milian var liten var jag ute och gick minst 2 timmar varje dag. Bara just för att han skulle få sova lite mer/längre stunder. 

Det jag försöker komma till är att jag inte hinner känna tröttheten förrän jag "får vara trött". Så fort båda barnen har somnat på kvällen och jag sätter mig ner i soffan så somnar jag. Kvällarna blir inte så effektiva som dom skulle behöva bli. Tobias har haft problem med ryggen och knappt kunnat bära barnen nånting så det senaste veckorna har jag varit extremt trött på kvällarna. 

Jag ångrar inte mitt val att ha Milian hemma för fem öre. Jag är så glad och stolt över mitt val. Vad är trötthet jämfört med att få spendera dagarna tillsammans med BÅDA barnen? Jag har lärt mig att inse att dagarna inte alltid måste vara roliga, man får ha tråkigt också. Men det kräver en hel del tålamod från min sida... 

Ibland blir man glad av ekonomiska skäl. Det blev jag nyss när jag handlade på mathem. Jag fick 1 barnkasse, 1 fruktkasse, ett 10-tal barnmatsburkar, 2 liter mjölk, juice, coca Cola zero 10-pack mm för mindre än 800 kr. Sjukt billigt! Annars kostar bara barnkassen 799 kr! Någon som kan tipsa om en prisvärd matkasse? Jag är ute efter enkelhet. Vill ha enkla och snabba maträtter. Mathem är jättebra men vill testa något lite billigare och jämföra med. Vi har testat citygross vanliga kasse förut. Nu funderar jag på att prova bamsekassen? Men jag såg att det var 4 måltider för 599 och mathem har 5 måltider för 799. Så det skiljer ju inte så mycket... 

Junelle har blivit förkyld. Det rinner i näsan och hon har hostat litegrann också. Enligt ordination ska vi alltså ge henne 2 puffar kortison morgon och kväll from nu. Så får vi se om hon slipper rosslet denna gång. Vi provade inhalatorn imorse och det var riktigt jobbigt. Man lär hålla fast hennes ansikte och trycka masken mot näsan för att det ska ge effekt. Hon blev såklart jätteledsen och sprattlade och skakade på huvudet. I 30 sekunder eller 10 andetag ska vi hålla fast masken. Hoppas att hon vänjer sig. 

Idag har vi varit på en akuttid på BVC. Junelle har nämligen börjar spänna sig så att hon skakar. Det ser ut som att hon ryser. Hon är helt opåverkad efteråt och det varar i endast max 5 sekunder åt gången. Men det kändes olustigt iaf. Så vi fick komma till BVC och läkaren sa att hon inte alls var orolig. Så förhoppningsvis slutar hon spänna sig snart så jag slipper oroa mig över det. 

Vi provade ett plagg i strl 74 idag och förvånades över hur bra det passade! Tänk att min lilla, lilla tjej redan är så stor så hon har strl 74. Hoppas att hon kan ha den här storleken länge nu för hon har såååå mycket fint! Milian hade strl 74 hela sommaren och nästan till han blev 1 år vad jag minns. Så förhoppningsvis växer hon lite långsammare nu. 

Tvåbarnslivet är väl lite upp och ner just nu. Det går egentligen hur bra som helst när vi är hemma. Förutom att det ser ut som ett bombnedslag varje dag. Men problemet är min rastlöshet. Jag vill göra saker hela tiden men klarar inte riktigt av det känner jag. Idag gav vi oss iväg till ishallen i Björklinge helt oplanerat och det sket sig helt. Vi gick inte ens på oss skridskorna. Mamma var där med barnen men dom hade åkt färdigt när vi kom. Det slutade med att Milian gick med dom tillbaka till dagis och jag och Junelle åkte på mammaträningen. Så självaste björklingebesöket blev inte helt förgäves iaf! 

Junelle är så himla aktiv nu. Hon är inte stilla en enda sekund. På golvet kastar hon sig åt alla håll istället för att sitta. Allt för att komma framåt. När hon står upp så hoppar hon och grejar som aldrig förr och när hon ligger ner så "simmar" hon jättefort. Det ser så roligt ut! Hon har börjat ställa sig på alla fyra fast med ena benet under sig, precis som Milian gjorde när han började krypa. Så jag tror att det är väldigt nära att det är slut på friden här hemma. Och vi har fortfarande inte barnsäkrat. Skynda skynda!

Hon sitter väldigt stadigt nu men det är knappt så jag kan lämna henne på golvet iaf för hon kastar sig framåt efter saker. Hon ställer sig nästan i krypställning och försöker ta sig framåt. Det gjorde hon inte igår. Så det går verkligen framåt! Snart kryper hon, våran lilla tjej. 

Idag har vi varit och hälsat på min kära kollega Åsa i deras hus i Alsike. Så mysigt! Det var första gången jag var Alsike och det var nära att jag aldrig kom dit heller. Min GPS på telefonen verkar inte fungera (eller så är jag bara onormalt oteknisk) så jag försökte läsa en karta för att hitta rätt. Det slutade med att jag svängde av vid Knivsta (rätt) men körde ut genom rondellen mot Uppsala igen!! Sjukt jobbigt för det finns ju ingenstans att vända så jag fick åka HELA vägen tillbaka till Uppsala igen. Som tur var sov båda barnen så jag slapp iaf skrikande barn. Jag ringde till Tobias mitt upp i detta men han svarade  inte. När jag precis kommit in i Alsike så ringde han upp och jag frågade "Vet du var Alsike ligger?" Han svarade "Nej jag har ingen aning". Sen när vi hade lagt på så tog det bara några sekunder innan jag mötte Tobias och Tomas med firmabilen! HUR SJUKT?! Jag var ju såklart tvungen att ringa upp och fråga "Hur kan du inte veta var Alsike ligger när du själv är där?" Hahaha. Han svarade "Men inte visste väl jag att det här var Alsike, jag kollade på telefonen när vi svängde av". Alltså vad är sannolikheten att det händer? Jag hade ju ingen aning om att dom ens skulle åka till Alsike, var helt säker på att dom var i Gränby och jobbade. Jag hade inte heller sagt att jag skulle till Alsike så det var verkligen lustigt :)