Amningen går lite bättre nu iaf. Den senaste veckan har jag ammat HELA TIDEN. Varje gång hon är vaken så lägger jag henne till tutten. Bara för att stimulera. Vi ger henne tillägg ca 1 gång varje dag. Jag har lyssnat mycket på vad alla andra säger/skriver om ersättning och flaskmatning i samband med amning. Men nu har vi bestämt att vi gör det som fungerar för oss. Varför ska jag lyssna på hur andra gör? Eller göra som andra gör? Det blir ju bara stressande. För oss fungerar det här jättebra. Jag ammar först och sen om hon inte blir mätt/får någon mat så känner jag att det är min skyldighet som mamma att ge henne mat. Det känns ju urdumt att låta henne vara hungrig bara för att "dom som kan" säger att flaskmatning förstör en fungerande amning. Sen tycker jag också att det är skönt med lite avlastning så jag och Milian hinner hitta på nånting en stund medan Tobias kan mata. Jag älskar att amma och jag vill inte att amningen ska kännas jobbig. Så jag hoppas innerligen att min amning 24/7 snart ska ge mig välfyllda mjölktuttar :D 

Alltså kolla vilken vacker fot! Sötaste foten jag någonsin har sett 😍😍

Jag älskade/älskar att vara gravid och jag har ju haft 2 riktigt "bra" förlossningar. Bara tanken på att jag kanske inte kommer få vara med om en graviditet och en förlossning igen gör mig ledsen. Det är ju fasen det bästa som finns! Jag skulle lätt kunna skaffa 5 barn till om Tobias ville. Förhoppningsvis kan jag övertala honom om en sladdis om några år :) 

Igår var Hanna här och hälsade på och idag var Helena här. Jag är så glad över att ha så fina vänner som bryr sig så mycket om mig och min familj! Junelle har fått så mycket fina presenter. Jag tänkte visa mer av det vi fått i ett senare inlägg. Nu ska jag sova för gud så trött jag varit idag. Godnatt :)

Det skär så mycket i hjärtat när Milian vill vara med mig och jag inte kan för att jag ammar. Och jag ammar ju verkligen HELA TIDEN när hon är vaken. Och det är ganska ofta nu. Han säger väldigt ofta nu: "mamma lägg lillasyster där" och så pekar han på vaggan eller vagnen. Det är hjärtskärande. Förut gjorde jag allt han ville och var med honom hela tiden. Jag sa aldrig nej. Nu måste jag säga nej varannan gång och be honom fråga pappa ist. Det märks att han börja förstå för det blir mer och mer pappa. Han har även börjat bli väldigt kontrollerande. Så fort jag eller Tobias försvinner så säger/frågar han "pappa vägen". Så himla gulligt. Men man tycker synd om honom. Vi tycker synd om honom väldigt mycket. Det är mycket som han gör som blir fel för att han vill ha uppmärksamhet. Ibland är det svårt att inte bli arg, men vi försöker så gott vi kan. Han är fortfarande väldigt hårdhänt på henne men han vill vara snäll och är väldigt gullig fast på ett hårdhänt vis. Det är svårt det där. 

För er som är nyfikna så har Ronja skrivit en jättefin förlossningsberättelse från när Leonell föddes igår. Gå gärna in på hennes blogg roonjas.blogg.se och läs 😍

Vad jag har förstått så hade Ronja det riktigt tufft och fick kämpa länge innan han ville titta ut. 36 timmar från första värk! Tänk att hon orkade så länge. Jag är djupt imponerad. Världens starkaste kvinna. Jag är så glad och lättad att det gick så pass bra efter omständigheterna  och att dom mår bra nu. Lite kul att han var nästan exakt lika liten som Milian när han föddes. Milian vägde 2990 g och var 49 cm. Leonell vägde 3005 g och var 49 cm. Häftigt! 

Nu längtar vi tills vi får träffa den nya lilla familjen 😍

Mina fina imorse :) Så underbart!

Igår hade vi det supermysigt med picknick och bad i Björklinge innan grillning hos mormor och morfar :)

Milian och Tobias är iväg och köper en tvättmaskin just nu. Jag passar på att vila efter ännu en tuff förmiddag med strulig amning. Natten gick dock superbra! Anna sa att det kunde ta upp till 2 månader (😩) innan brösten är helt inställda på hur mycket dom ska producera. Jag vill så gärna att det ska fungera så nu ska jag låta henne äta ännu oftare. Hon får inte sova mer än 3 timmar i streck tyckte Anna. 

Min fina dotter 💜

En annan del av alla fina kläder vi fått till Lill-sessan 😍

Nu är Junelle 1 vecka gammal och min kropp verkar ha återhämtat sig väldigt bra efter förlossningen. Eftervärkarna försvann efter ett par dagar och svidet när jag kissade har också försvunnit nu :) Samma dag som Junelle föddes vägde jag 63,4 (ca 11 kg plus) och idag vägde jag 54,7. Det betyder att jag bara har 2 kg kvar till inskrivningsvikten. Jag är så glad och tacksam för det :) 

Jag fick på mig mina favvo-jeansshorts. Men dom satt väldigt tajt! 

Dagens kaos 

Lek med Sofia idag :) 

Som tur var kom Sofia förbi och lekte med Milian när Tobias var borta. Om inte hon hade varit här hade vi varit själva i 3 timmar 😬 Hur hade det gått? Sofia hade med sig jättefina kläder till Junelle. På fredag ska Sofia åka bort och plugga i Österrike och vara borta i 4 månader. Jättetråkigt tycker jag men jag är jätteglad för hennes skull. Hon är en väldigt stark person som klarar av att göra precis det hon vill. Jag är stolt över henne ❤️ 

Trevlig kväll! 

Barnmorskan sa att 5% viktnedgång är normalt och Junelle hamnade på 3%, 3380 gram. Så hon hade alltså gått ner precis 100 gram. Milian gick ner 130 gram har jag för mig. Hörseltestet blev godkänt direkt och läkarundersökningen var helt utan anmärkning. Jag är så himla lycklig som har fått 2 helt friska och vackra barn. Och vilken kärlek dom ger oss ❤️ Milian ville klä på lillasyster imorse. Hon ser inte helt nöjd ut med det 😍 

En del utav kläderna hon har fått :)

Milian hade roligt med kusin Kevin hela dagen. Han var inte stilla mer än kanske 5 minuter på hela dagen. Full rulle verkligen! Han sov 45 min på hela dagen och slocknade i bilen hem strax innan 21. Junelle sov sig igenom hela bröllopet. Hon vaknade till 3 gånger för mat men sen bara sov hon. Jag tror att hon tar igen idag för Gud så tuttig hon har varit. Första gången som hon har varit riktigt missnöjd. Nu har hon precis somnat efter att ha varit vaken hela förmiddagen nästan. Lilla loppan. 

Jag har fortfarande svårt att fatta att vi har fått en DOTTER. Jag trodde faktiskt att jag aldrig skulle få en dotter. Det känns helt fantastiskt. Även fast Milian säger att hon är en kille haha :D Tröttheten har börjat komma ordentligt nu och jag måste faktiskt säga att jag tycker att det här är jobbigare än vad jag hade trott. Det är jättejobbigt att inte kunna vara tillgänglig för Milian varje gång han vill men framförallt svårt att hinna i tid. Igår innan bröllopet trodde jag att vi var ute i god tid när jag hade packat och förberett kvällen innan. Men inte då! När vi satte oss i bilen 20 minuter senare än planerat fick vi ändå vända för att hämta 2 saker som vi glömt. Men vi lär oss nog snart :) 

Vi glömde helt bort att ta familjebilder :( Så synd!

Efter förlossningen har jag haft en hel del eftervärkar som jag inte alls hade räknat med. Med Milian hade jag knappt några alls så det har faktiskt varit jättejobbigt. Jag har ätit alvedon och Ipren fram tills nu och jag som inte alls gillar att ta tabletter i onödan. Då det här var absolut i nödan. Nu är det bättre och jag hoppas jag kan sova några timmar inatt.

Vi tog en promenad till affären med vagnen i duo-läge tidigare idag och hämtade ett paket. Det gick ganska bra. Milian satt stilla och lillasyster var nöjd, iaf en liten stund. Påvägen hem från affären gick det mycket bättre, då var hon nöjd hela vägen :) På eftermiddagen  kom elektrikern förbi för att fixa det sista med elen, bla badkaret. Så nu är det klart! Bara spottarna i hallen som ska kopplas in. Eftersom han stängde av elen var vi tvugna att åka iväg så vi passade på att tvätta hos farmor medans. Vi hade planerat att köpa en tvättmaskin i tisdags men det blev ju inte riktigt så ;) Vi tog iaf bilen dit och givetvis så blev prinsessan ledsen i bilen. Då passade jag på att prova nappen och lyckligtvis så accepterade hon den direkt. LYCKA! Och amningen fungerar utmärkt :)

Vi är så himla glada och tacksamma att vi har fått 2 vackra och underbara barn. Det går inte att beskriva lyckan. Jag är fortfarande helt chockad efter förlossningen men har hunnit fundera en hel del när jag legat vaken på nätterna. Tror inte att jag sovit mer än 3 timmar de senaste dygnen. Sjukt att man inte är tröttare men hormonerna bara sprutar. Det är helt fantastiskt. Jag är verkligen världens lyckligaste. 

Jag har svårt att säga exakt när det hela startade. Jag hade lite mera ont i ryggen imorse än vad jag brukar ha när jag vaknar men annars kände jag inget speciellt på morgonen. Vi hade bestämt att Tobias skulle vara ledig några dagar from idag för att jag skulle få vila upp mig. Så hela familjen gick ut i trädgården och började städa och greja med sopor. Jag kände hela tiden när jag höll på att jag hade regelbundna och kraftiga sammandragningar men inga som egentligen gjorde ont. Det var bara obehagligt. Morfar kom förbi ett tag och hade med sig matlåda som han åt medans Milian åt sin mat. Jag sprang på toaletten titt som tätt för jag kände mig bajsnödig (precis som med Milian). Men jag tänkte inte så mycket på det eftersom jag haft så några dagar innan också. När klockan var 12 började slemproppen släppa men jag sa ingenting till pappa medans han var där. Jag ville vänta och se vad som skulle hända. Vi hade bestämt lekdejt med familjen Tora idag så jag passade på att skicka iväg ett sms till Jenny för att informera om läget. Ganska snart efter det började sammandragningarna göra ont så jag ringde till mamma och bad henne komma och hämta Milian. När klockan var 14 kom morfar tillbaka och hämtade honom med till Björklinge. 14.30 startade värkarna på riktigt men jag upplevde aldrig att dom var helt regelbundna och täta. Jag blev väldigt känslig och gråtmild i det ögonblicket när jag insåg att Milian faktiskt skulle bli storebror. Väldigt snart. Han var så duktig som bara åkte iväg med morfar helt utan förvarning och vinkade till pappa från bilen och sa "hejdå pappa". Jag dör ju när jag tänker på det. Gullunge alltså! Vid 15 hade jag haft några starkare värkar med ca 5-6 minuters intervall så då ringde jag förlossningen för att checka av. Hon tyckte att vi kunde prova att bada/duscha och sen komma in. Värkarna fortsatte att vara oregelbundna och hyfsat hanterbara ett tag tills det sa pang och jag trodde jag skulle bajsa på mig! Strax innan 16 åkte vi in och jag lovar att jag höll på att föda i bilen. Jag tog med en handduk som jag var tvungen att trycka emot med när "krystvärken" kom. För nu var det helt andra värkar! Jag fick 2 sånna värkar i bilen och en på parkeringen utanför förlossningen. 16.10 var vi innanför dörrarna på förlossningen och då kom en till krystvärk men jag fortsatte hålla emot med handduken. Jag kunde ju inte föda nu och här, tänkte jag. Vi kom in på ett rum och blev lämnade medans undersköterskan skulle hämta en barnmorska som kunde undersöka. En till krystvärk kom och jag skrek till Tobias att "nu föder jag, vi kommer hinna föda innan dom kommer!" Någon minut senare kom barnmorskan in och då vågade jag äntligen släppa på "trycket". Då gick vattnet och jag började krysta. 2 värkar och hon var ute. Det tog nig inte mer än 2-3 minuter från att jag la mig ner i sängen. 16.22 fick vi träffa våran underbara lilla prinsessa för första gången. Hon är alldeles ljuvlig. Och vilken lycka vi känner. Allting gick bra efteråt och vi fick börja njuta direkt (till skillnad från när Milian föddes). 

Nu ligger jag här och tittar på henne när hon sover. Tobias sover också och det unnar jag honom verkligen. Han var nära att svimma under förlossningen. Det gick så fort så han hann se allting som han inte borde ha sett eftersom han är så känslig. Så det blev lite dramatiskt för honom. Men jag är stolt över att han klarade det så bra ändå för det var nära att han fick ta emot henne när hon kom ut, haha. 

Hon har redan bajsat 2 gånger och ätit 2-3 gånger på varje tutte. Det är omöjligt att sova. Det är ju så underbart att bara titta och känna stoltheten i hela kroppen. Jag är så himla lycklig. Känns verkligen som en dröm. Tårarna har runnit ett antal gånger ikväll. 

Eftersom det gick så galet fort var jag rädd att jag hade spruckit massor men det räckte med ett par stygn. En liten bristning sa barnmorskan. Nu har jag bara besvär av eftervärkarna som jag inte alls kan minnas att jag hade förra gången. Det gör riktigt ont faktiskt. 

Imorgonbitti ska Tobias åka och hämta storebror som ska få träffa sin lillasyster för första gången. Läääängtar ihjäl mig ❤️ 

Nu ska jag plocka med disken medans Tobias är på Ikea och fixar lite smågrejer. Sen är det VILA :) 

Nu börjar det iaf bli väldigt nervöst. Det är nära på riktigt nu. De flesta har ju gissat på att bebisen kommer innan BF. Nästa torsdag, om en vecka, har vi det sista barnmorskebesöket inbokat. Det besöket som dom inte trodde att vi skulle komma till. Det kanske är nu det är dags att dricka hallonbladste? :D

Vaggan är bäddad :)

Det är så himla roligt med Milian just nu för han kan så himla många ord. Det är egentligen inga ord han inte kan säga. Han sätter ihop meningar med 4-5 ord och jag fascineras varje dag. Han säger tex "Milian kolla klippen hela tiden", "opa springer blåsa pipan" (dömer) och "pappa Tobias är bäst". Så himla gulligt så jag dör. Han lärde sig igår å säga "mamma Emelie" och "pappa Tobias" :) 

Idag när vi var och shoppade fick han syn på en gosedjurs-groda och ropade såklart efter grodan boll. Självklart så lät jag honom titta på den och han ville såklart krama den. När vi sen skulle gå bad jag honom att lägga tillbaka den men då sa han "nej mamma betala"! Hahaha jag dog ju. Och självklart kunde jag inte motstå att köpa grodan. Nu gäller det att försöka förklara för honom att det inte går till riktigt på det viset. Lycka till mamma Emelie! 

Jag mår rätt bra än men jag börjat faktiskt ledsna lite nu. Det är jobbigt att inte kunna vara mamma till 100%. Jag vill kunna jaga Milian, leka kurragömma med honom, hoppa studsmatta och leka flygplan. Förhoppningsvis går förlossningen bra och jag är någorlunda pigg efteråt. Träningssuget börjar ju också krypa sig på! Jag har inte tränat sedan midsommar nu och det känns kan jag lova. Jag är faktiskt orolig över hur min rygg och mina ben ska klara av förlossningen. Förra gången använde jag benmusklerna jättemycket i "dragkampen". Hoppas att mina muskler minns vad dom är till för...

Igår var vi på Hannas 25-års/examensfest vid deras stuga i Alskär. Det var supermysigt och vi hade sååå tur med vädret! Stugan var fantastiskt. Som en perfekt villa precis vid vattnet. Och hennes pappa har byggt den själv! Helt otroligt :) Det bjöds på god mat, dryck, lekar och annat skoj.  Det blev en lyckad kväll :) Tänk att jag och Hanna har varit vänner i 19 år. Så mäktigt!