Och man samtidigt blir väldigt stolt. Det hände ikväll. Jag var på aw med kollegorna och firade en av kollegornas födelsedag samtidigt som Tobias vad med barnen hos grannen på kalas. Det hade sagts innan att alla barnen som ville fick sova kvar. Eftersom jag visste att Milian tycker att sånt är jobbigt så valde jag att inte prata med honom om detta. Han nämnde direkt när jag läste inbjudan att han inte ville gå på kalaset och det var till 100% för att han inte ville sova lvar. Trodde jag. Sedan denna inbjudan kom har vi inte pratat nånting om detta för jag vet hur jobbigt han tycker det är. MEN så ikväll när jag satt där på AWn så fick jag en bild skickad till mig på pojkarna som alla fyra ligger och sover. Helt otroligt. Och Milian hade somnat först av alla fyra. Är detta trygghet eller? Han måste ha bearbetat detta hela veckan. Jag känner mig iaf väldigt stolt över detta då han blivit så himla modig och tar för sig så mycket mer nu än tidigare. Exempel på detta är När jag lämnar honom i skolan på morgonen så händer det faktiskt att vi är först ibland. Eller att han kommer först av sina kompisar. Och inte ens det gör honom orolig längre. Han infinner sig och leker med dom barnen som är där. Det är så himla himla viktigt enligt mig. Jag sitter redan nu och funderar över sportlovet och ledigheten. Kompisarna som han brukar leka med är lediga då men troligtvis kommer jag bara att kunna vara ledig 2 dagar den veckan eftersom vi ska till fjällen 2 veckor innan också. Förhoppningvis kan Tobias vara ledig resten men om inte så kommer han att få vara på fritids någon/några dagar utan sina närmaste kompisar. Väldigt nyttigt med andra ord.

I helgen har vi inga vidare planer. Då Tobias blev avstängd från innebandymatchen i helgen så blir det ingen resa med Eckerölinjen som vi hade tänkt. Det finns inte mycket att göra i uppsala denna mörka och ovintriga vinter. Eftersom vi är rädda för smittor så håller vi oss ifrån lekland och badhus sålänge. Tips förresten? 

Nu ska jag sova litegrann. Godnatt och trevlig helg på er!