Alltså?!?! Fattar ni vad jag blev ställd. Jag var ju reserv 42 och plötsligen blev jag antagen. Jag sökte ju faktiskt bara för att se mina möjligheten och nu är jag ANTAGEN! Så galet. Jag blev genast glad, orolig, tankspridd, rädd, förväntansfull på samma gång. 100 frågor snurrade i mitt huvud samtidigt. Jag ringde upp ansvarig person på universitetet som gav mig till idag kl 10 på mig att svara ja eller nej. Eftersom jag endast var reserv så har jag inte ens talat om detta för min chef. Och i och med  läget som är på jobbet just nu så känner jag att jag inte har mage till att vara så pass ego som jag skulle kunna vara. Enligt kollektivavtal  kan jag som provanställd säga upp mig och sluta direkt. Om jag förstått rätt. Så jag har valt att ansöka om att skjuta upp min plats till nästa vår. Även fast jag gärna hade velat detta nu. Det är flera andra bitar sol måste fungera i detta också. Bland annat den ekonomiska biten. För att detta ska vara möjligt måste jag även ansöka om studielön, jag behöver skaffa kursmaterial, vi lär planera om barnens dagar på skolan/förskolan osv osv. Och dessutom började utbildningen i måndags. Så även fast jag såg möjligheter i det hela igårkväll så känner jag nu efter beslutet att beslutet jag tog var det bästa. Då kan jag mentalt förbereda mig i ett år. Men som jag känner just nu så ser jag fram emot detta mycket och hoppas innerligt att det är möjligt att få 100% studielön. Det vore drömmen. Visst, det kommer bli annorlunda. Den första tiden kommer vara tuff med mycket jobb, mycket skift. Nattjobb. MEN, tänk att få jobba med det absolut häftigaste i livet? Jag kommer ju leva drömlivet delux. Dessutom är detta 2,5 år framåt och Nelion kommer att vara 4,5 år när jag kommer börja jobba. Junelle kommer att vara 7 år och Milian 9 år. Det är lite skillnad när barnen börjat bli större. Tyvärr hatar jag att plugga, men jag tror att detta kommer att bli svinkul oavsett vad jag läser. Det är ju så oroligt intressant. Intresset ligger mig så nära hjärtat man kan komma. Dröm dröm dröm. 

Och man samtidigt blir väldigt stolt. Det hände ikväll. Jag var på aw med kollegorna och firade en av kollegornas födelsedag samtidigt som Tobias vad med barnen hos grannen på kalas. Det hade sagts innan att alla barnen som ville fick sova kvar. Eftersom jag visste att Milian tycker att sånt är jobbigt så valde jag att inte prata med honom om detta. Han nämnde direkt när jag läste inbjudan att han inte ville gå på kalaset och det var till 100% för att han inte ville sova lvar. Trodde jag. Sedan denna inbjudan kom har vi inte pratat nånting om detta för jag vet hur jobbigt han tycker det är. MEN så ikväll när jag satt där på AWn så fick jag en bild skickad till mig på pojkarna som alla fyra ligger och sover. Helt otroligt. Och Milian hade somnat först av alla fyra. Är detta trygghet eller? Han måste ha bearbetat detta hela veckan. Jag känner mig iaf väldigt stolt över detta då han blivit så himla modig och tar för sig så mycket mer nu än tidigare. Exempel på detta är När jag lämnar honom i skolan på morgonen så händer det faktiskt att vi är först ibland. Eller att han kommer först av sina kompisar. Och inte ens det gör honom orolig längre. Han infinner sig och leker med dom barnen som är där. Det är så himla himla viktigt enligt mig. Jag sitter redan nu och funderar över sportlovet och ledigheten. Kompisarna som han brukar leka med är lediga då men troligtvis kommer jag bara att kunna vara ledig 2 dagar den veckan eftersom vi ska till fjällen 2 veckor innan också. Förhoppningvis kan Tobias vara ledig resten men om inte så kommer han att få vara på fritids någon/några dagar utan sina närmaste kompisar. Väldigt nyttigt med andra ord.

I helgen har vi inga vidare planer. Då Tobias blev avstängd från innebandymatchen i helgen så blir det ingen resa med Eckerölinjen som vi hade tänkt. Det finns inte mycket att göra i uppsala denna mörka och ovintriga vinter. Eftersom vi är rädda för smittor så håller vi oss ifrån lekland och badhus sålänge. Tips förresten? 

Nu ska jag sova litegrann. Godnatt och trevlig helg på er!  

Ikväll har jag varit och köpt en ny bilstol till Junelle. Hon har klagat ett tag nu på att det gör ont och är trångt med den gamla stolen. Dessutom så är det inte uthärdligt längre för mig att sitta så trångt. Jag köpte den smalaste stolen jag kunde hitta och min första känsla var att vi borde leta efter en likadan till Milian då hans är bred. För då kanske jag äntligen får plats där mitt mellan dom i bak. Jag avskyr verkligen att åka bil som det är just nu. Helst av allt skulle jag vilja ha en 7-sitsig bil men vi som precis nu efter nästa månad har betalat av billånet är inte så sugna på att köpa en ny bil just nu. Så vi får kämpa vidare med passaten ett tag till. Godnatt 

Imorgon och på onsdag är jag och barnen själva innan skolan/dagmamman börjar igen på torsdag. Vi har inga planer alls, vi kommer inte ta oss ut bland folk. Jag har blivit folkskygg känns det som (skämt o sido). Eventuellt åker vi en sväng till blomsterlandet imorgon och köper planteringsjord så vi kan plantera om alla växter här hemma nu när det blev så tomt i fönstrena efter julsakerna. Vi ska nog också tjuvstarta odlingarna litegrann. Man kan aldrig börja för tidigt hehe. 

Idag har jag tänkt så himla mycket på framtiden och klimatet. Kommer vi att få någon snö i uppsala i år? Kommer vi att få någon snö alls i uppsala någonsin? Fy så hemskt. Jag vill ju kunna gå ut med barnen på kvällarna efter middagen och bygga snökojor i mörkret, kunna åka skridskor på tomten som förra året och kunna åka pulka i backen här utanför. Jag försöker iaf se till att göra vad jag kan för att inte påverka klimatet för mycket. För barnens skull. Och för barnens barns skull. Och alla därefter. Snälla vädergudarna, ge oss lite snö innan vintern är över. Please. 

Förövrigt så har julen åkt ut helt här hemma idag. Ida och gustav kom hit och målade i lördags eftersom dom åker till Dubai idag. Så eftersom alla hyllor och gardiner skulle ner så passade jag på att lägga ner allting i kartongerna direkt. Jag sparade alla julstjärnorna till idag. Dom saknar jag redan. Tomtarna saknar jag inte. Inte än. Men snart. Julgranen åkte också ut idag. Den var så vissen och torr. Jag gjorde tydligen en tabbe när jag tog in den. Jag glömde att göra ett nytt snitt. Så det gör jag aldrig om. 

 Och färgen i köket blev så himla bra verkligen. Jag var väldigt tveksam efter första strykningen men efter andra blev det verkligen fint. Det jag tänkte komma till var iaf att jag älskar alla julsaker och hatar att ta bort dom. Även fast det alltid känns så "fräscht" och tomt utan dom. Tomt på ett bra sätt. Nu finns massor med plats för alla plantor som ska sättas inom snar framtid. Jippi! 

Vi skulle även ha tagit nya prover igår men när tobias var på vc så hade dom inga kapillära provtagningsrör. Skapligt less man blir då efter att ha suttit på drop in själv med alla barnen dessutom. Inte nog med det var han ju tvungen att ta sig till sjukhuset idag istället för att ta proverna. Så med andra ord gick 2 hela dagar av ledigheten bort pga detta. Eftersom att vi inte kunde ta några prover igår så hade vi ju inga svar heller när läkaren ringde för telefonuppföljning sen. Hon skulle boka in en ny tid till idag men ringde aldrig. Så när den andra läkaren angående odlingen ringde så passade jag på att fråga om svaren. Hatar att läsa på 1177 nämligen. Känns alltid bäst att få höra av en läkare först så man får en förklaring. Leverproverna hade förbättrats något men jag tror att dom kommer fortsätta att vilja följa proverna. Eftersom att spextramox påverkar levern också så tror jag att detta kommer ta tid. Men provsvaren är iaf marginellt förhöjda nu så det känns ändå bra. 

Barnen har tjatat om bowling i några dagar så idag var vi iväg och bowlade efter jobbet. Det ska bli skönt att vara ledig några dagar nu. Jag har faktiskt tyckt att det har varit skönt att jobba mellandagarna. Eftersom jag är van att behöva jobba röda dagar annars så har det känts jättelyxigt att få vara ledig dom. Så jag klagar absolut inte. Nu har jag tagit föräldraledigt nästa vecka innan skolan börjar igen. Imorgon ska barnen på bio med Camilla och Niclas. Vi hade tänkt hitta på någonting med Nelion då men det finns ju ingenting man kan göra i uppsala som inte frodar bakterier! Nelion är ju sååå känslig nu. Minsta lilla så får han ny öroninflammation. Så vi har ju knappt ens vågat gå ut i lekparken med honom för att han ska bli kall. Trots att jag vet hur pass lite yttre påverkan det har. Idag har förresten Tobias och barnen fått iväg alla 100 kg sopor och 150 kartonger efter julen. Såå skönt. Men vet ni vad? Vi har världens snällaste sopgubbar här som tog med sig 7 säckar proppfulla med julklappsrester på annandagen. Helt otroligt. Men vi hade så sjukt mycket sopor så det blev ännu mera efter att dom hade tömt. Så nu är det bara all pant kvar som jag och Nelion kanske tar tag i imorgon. Han älskar ju att panta, haha. 

Om vädret tillåter så åker vi till kungsberget på söndag alternativt måndag. Det blåser ju så sjukt mycket så känner mig lite osäker. Men samtidigt har vi sagt till barnen att vi ska åka och dom verkar väldigt laddade så vill inte heller göra dom besvikna. Jag tror att sälenresan blir roligare om vi kommer iväg en gång nu innan så dom får fräscha upp sina kunskaper litegrann sedan förra året. Och minst sagt jag själv haha. Fy satan vad kul det ska bli!!!! Längtar så till fjällen och SNÖ. 

Trevlig helg på er. Kram 

Gissa om han var lycklig?