För Junelle gick det idag väldigt bra. Hon tycker annars att sånt här är jobbigt min hon klädde av sig själv och ställde sig på vågen utan problem. För ett år sedan vägde hon 14 kul och likaså för ett halvår sedan. Därför ville man nu se att hon gått upp i vikt. Och det hade hon gjort för nu vägde hon 15,5 kg. Och var 97,8 cm lång. Jag tyckte att denna kontroll var onödig för hon har alltid varit lite rund och go men just då vid 3-årskontrollen måste hon haft någon dipp. Och precis så visade det på kurvan också. 

Jag läste precis min svägerskas blogg och fick mig en funderare. Var världen håller på att ta vägen, hur vi människor påverkar varandra. I detta fall skrev Ronja om hur mammor påverkar varandra och ofta till det negativa. Då började jag såklart att fundera om detta även påverkar mig. Och det gör det nog utan att jag tänker på det. Men framförallt började jag fundera på om jag kanske är en sån som påverkar andra mammor. Jag har flera gånger fått höra positiva kommentarer från mammor som tex "du är så himla duktig på att hitta på roliga saker med barnen" eller tom "du är min idol, jag önskar att jag hade din mamma-energi". Detta har jag bara tagit som nånting positivt men när jag läste vad Ronja skrivit så kände jag att det kanske inte alltid är så positivt. Andra mammor kanske blir stressade av det. Jag har aldrig tänkt så eftersom detta är en naturlig del av mig. Jag är en sådan person som alltid måste ha nånting att göra. Jag tillhör inte gruppen som tycker att det är skönt att ha en oplanerad helg. Det gör mig stressad. Jag måste ha saker att göra. Kanske är det en diagnos, vad vet jag. Mina föräldrar har alltid hittat på mycket saker och mamma är världens bästa pyssel-mamma. Så jag har henne att brås på oxh är otroligt glad för det för jag trivs med det. Det mesta vi gör tycker jag själv är roligt.Och allt det jag skriver här på bloggen är för min skull, mina barns skull och för mina närmaste som tycker att det är kul att följa med i barnens liv. Jag försöker anteckna så mycket som möjligt runt omkring barnen när det gäller allt för att jag ska minnas och kunna kolla tillbaka hur det var. Med Milian var jag jättenoga med allt i hans utveckling osv och försöker i mån av tid vara lika noga med dom andra två. För de sista jag vill är att göra skillnad mellan barnen. Alla tre ska kunna gå tillbaka och läsa hur det var när dom var små. När det gäller instagram kan jag också tycka, precis som Ronja, att det blir alldeles för mycket. Jag fick nog av det för ca 2 år sedan och bestämde mig då för att ta bort alla jag följde som jag inte hade någon koppling till. Då blev jag lite som beroende. Jag var tvungen att ta upp och kolla på telefonen så fort jag hade den nära mig. Nu följer jag bara sånna som jag känner. Plus några som jag tycker är så pass jordnära och kloka att jag inte kan sluta följa dom även fast jag ej känner dom. Men från att ha följt kanske 800-900 personer så blev det kanske 400 då. Och lite fler nu. Varför ska jag sitta och glo på en helt random människas bilder egentligen?! Det blir ju sjukt om man ska göra det. Så nu ser jag instagram som ett sätt att "hålla kontakten" men vänner och se vad de gör i sina liv. Jag försöker själv att påverkas så lite som möjligt av allt alla andra gör även fast jag undermedvetet säkerligen påverkas mer än vad jag tror. Men den största nackdelen av allt med sociala medier är att den riktiga sociala kontakten nästintill upphör. Det händer alltför sällan att jag tar upp telefonen och ringer en vän. Istället bläddrar jag igenom instagram och ser där att "idag har Sanna åkt pulka med Max" tex. Men hade det inte funnits så hade jag ju heller inte hunnit sitta och ringa runt till alls dessa 500 personer och fråga vad dom gjort och hur dom mår. Därav älskar jag sociala medier. Godnatt på er 

Man blir så sjukt effektiv med bara ett barn hemma. Man hinner verkligen massor på tiden barnen är på förskolan. När Junelle var bebis så gick ju inte Milian på förskolan och då hann vi långt ifrån lika mycket som vi gör nu eftersom prio då var att stimulera hans behov. Visst, det är ett helt annat passande nu med lämningar och hämtningar men däremellan hinner vi med en hel del även fast tiden går fort. En annan skillnad är ekonomin. Det ska betalas försäkringar för 3 barn istället för 2, det ska sparas pengar till 3 barn, det ska handlas kläder till 3 barn, det ska handlas mat för 5 personer istället för 4 personer osv osv. Tänk när alla tre barnen vill spela 2-3 olika sporter/aktiviteter i var och det ska betalas. Den dagen hoppas jag att vi är gjorda av pengar för då blir det dyrt på riktigt, haha. Men det blir kul, riktigt kul. Det finns säkert flera skillnader som jag inte kommer på exakt just nu. Men vet ni vad? Den absolut, absolut största skillnaden mellan att ha två barn och att ha tre barn är ju den tredubbla kärleken. Ditt hjärta fylls av ännu mera kärlek och du älskar ditt tredje barn precis lika mycket som dom andra två. Helt otroligt men så är det. Barnen är verkligen livet. Meningen med allt. Så till er som funderar på ett tredje barn, kör! Det är minst lika underbart som det är jobbigt. Men kärleken övervinner allt. 

Idag när barnen kom hem gjorde vi färdigt våra islyktor och isfigurer. Islyktorna blev verkligen så himla mysiga. Och så himla lätta att göra. Vi fyllde bara ballonger med vatten och blåste i lite luft innan vi knöt ihop den. Innan vattnet hällde vi i lite karamellfärg och lite glitter. Sen fick dom stå ute och frysa. Dock var det lite för varmt i början av veckan så jag tog in dom i frysen istället. Dom flesta blev bra men någon blev genomfryst. Tanken är att dom bara ska frysa så det blir ett skal. Så gör man sen ett hål uppepå och häller ut vattnet som är kvar i mitten. Så fiffigt. Det blir ungefär som en skål. Prova vettja! Nästa gång ska jag köpa större ballonger och göra större lyktor. 

Idag har jag och Nelion hunnit städa hela huset, varit och lämnat tillbaka skidselen som vi lånat av en vän, packat bilen med sopor (Tobias åkte och slängde), flyttat upp alla pärlor till Junelles rum oh handlat nya blommor till köksfönstrena. Det blev så otroligt tomt efter julen och ännu mer när jag tog ner julkulorna idag. Nu är jag sugen på lite våriga färger trots att våren känns långt borta. Men visst är vintern härlig som den är nu? Jag älskar den! 

Mitt enda problem när det gäller skidåkning just nu är att Nelion blivit GALET mammig. Så ska jag åka så måste han sova. Och då blir det bara en timme ungefär. Det började efter att jag lämnade honom i stugan i ca 1,5 timme i Idre. Han var ju lite hängig då så det hela blev kanske lite förvärrat. Så nu gråter han så fort jag går mer än 10 meter från honom. Alla mina bebisar har varit såhär vid den här åldern men detta känns nästan skrattretande. Så nu är vi återigen tillbaka på ruta ett när jag sitter på toa med honom i knät och hänger tvätt med en hand och har honom på andra sidan. Ni som vet, ni vet. Men nu vet jag ju hur snabbt den här tiden är förbi så jag lägger ingen energi på att det ska "gå över". Bara kramas och pussas extra mycket, för det är precis det han behöver. Närhet. Kanske lite extra mycket eftersom vi inte ammar längre hellre. Och apropå amningen. När han var så himla dålig i Idre och vi var påväg till sjukhuset med honom så kändes bilresan dit (3 mil) så olidligt lång. Han vägrade äta och dricka och hade 40 graders feber. Då ångrade jag sååå mycket att vi slutat amma. Men annars är jag ändå glad att vi slutat då han sover mycket bättre. Det går bättre att natta, han myser nu istället för att bråka. Han vaknar oftast kl 22 och dricker välling. Därefter vaknar han en eller två gånger och dricker oftast välling men har även somnat några gånger utan välling. Det bästa med honom är att han sover ca 12 timmar. Den senaste tiden har han sovit till runt 08-tiden. Drömmigt! men sånt här ändrar ju sig snabbt så snart vaknar han säkert innan 06 igen. Det slår aldrig fel. Nu ska jag leta vidare efter skidor. Gonatt. 

Alternativ två är att både Junelle och Nelion får gå kvar där dom går nu. MEN huset är tyvärr inte anpassat för barn under 3 år ännu så det känns inge bra. Eftersom två dagmammor nu har slutat och det bara finns en kvar så måste dom ta in fler småbarn i huset. Det betyder alltså att den lugna miljön mer eller mindre kommer att minska. Som det är idag är dt helt otroligt. Trots 20 barn i huset är det alltid lugnt och tyst när man kommer och hämtar. Så imponerande. Kanske för att huset är så pass stort som det är och för att barnen är uppdelade i fyra olika rum. Så himla skönt för barnen att vistas i sån miljö. Så detta är absolut det bästa andrahandsalternativet för Nelion. Men jag hoppas så såklart att han får gå hos dagmamma. Bättre en så kan man inte få. Så håll era tummar för att våran plan går igenom. 

Imorgon ska Mille på kalas mitt på dagen och mot kvällen ska vi kolla på morfars innebandymatch som han ska döma. Annars blir det bara till att lands hemma efter resan med allt vad det innebär med tvätt, upppackning osv. Tobias är inget bättre i ryggen då han legat i influensa och inte kunnat rehaba som han borde ha gjort. Så vi fortsätter att kämpa på. Godnatt 

Hon är även grym på att pyssla och att tex bygga pärlplattor. Hon bygger pärlplattor som knappt en 5-åring klarar av. Och tacka vet jag tålamodet. Hon kan sitta i timmar och pyssla. I julklapp fick barnen 5 olika spel. Dom flesta spelen är från 5 eller 6 år men hon klarar av dom plättlätt. En annan sak som imponerar mig när det gäller henne är hur hon anpassar sig i lek i grupp om flera. Oftast leker hon med de större grabbarna och har inga som helst problem med att hänga på. Så himla duktig. Hon lärde sig att åka skridskor utan stöd på bara några få träningstillfällen, hon lärde sig att ta sig ner i barnbacken själv efter fem dagar i fjällen och hon drar upp pulkan/snowracern själv för backen när vi ska åka här ute. Det som kanske imponerade mig allra mest var att både hon och Milian åkte på kalas förra söndagen alldeles själva. Detta trodde jag aldrig skulle hända. Men det gjorde det och gick hur bra som helst. 

Mest beror nog detta på att hon har en storebror som hon vill göra lika. Men jag är ganska så säkert på att hon har lärt sig mycket av detta för att hennes lillebror har varit/är otroligt tidskrävande. Mycket mer än vad vi hade kunnat ana (vi ska inte ens tala om denna fas eller vad det nu är). Men som sagt, jag är otroligt stolt över hur en liten flicka på 3,5 år klarar av så pass mycket saker. Älskade små underbara liv. 

Milian har blivit jätteduktig på att åka. Han klarade av att åka ner för en grön backe alldeles själv utan hjälp, sväng åt båda hållen och plogbromsa. Han hade även klarat den blå backen precis utanför stugan men han vågade inte prova den utan selen. Klokt av honom. Och lilla Junelle på 3,5 år har hela veckan velat kunna göra lika som Milian och blivit lite besviken då det inte gått. Men hol har kämpat på med mormors hjälp och idag klarade hon av att svänga litegrann själv och plogbromsa. Jag blir så himla stolt och då ska vi inte prata om henne själv. Hon blev så oroligt stolt över att ha klarat det hon övat för hela veckan. Att åka själv. Så synd att vi inte hade en dag kvar för då tror jag att det hade lossnat ordentligt för henne. Så nu blir det hem och träna i sunnerstabacken! 

Igår bowlade vi och barnen krossade både mig och pappa haha. Dom tyckte att det var världsroligt och har redan frågat när vi ska bowla igen. Vi var även på askes minidisco och gick skattjakt mm. Imorse åkte vi (inte Nelion) hundspann i den magiska fjällmiljön. Hundarna var sååå glada, helt galna verkligen. Så fort guiden stannade så blev dom helt ivriga och bara ville iväg igen. Han förklarade att dom kunde springa 80 km per dag?! Är det normalt?! Lite synd om hundarna tyckte jag faktiskt. Men enligt honom så älskar dom det. Iofs så är dom väl uppfödda för det där och vet inte mer än det livet. Aja, huvudsaken att dom inte far illa och det lär dom inte göra om dom orkar springa i den takten. 

Ikväll medan vi packade ihop alla grejer var barnen med mormor och badade på äventyrsbadet. Så trots att vi har haft sjukstuga hela veckan så hann vi med det mesta. Jag hann även damma av "snorborden" som Junelle sa haha. Vi hade aldrig klarat av denna vecka utan VÄRDLENS bästa mormor och morfar som varit ute och övat i backen med barnen. Jag har sprungit ut och tjuvkollat och filmat när Nelion sovit. Så tack för denna vecka till mor och far ❤️

Nu kryper jag ner bredvid minstingen och håller verkligen tummarna för att han är pigg imorgon. Lilla hjärtat. 

1. Lager 1 från polarn o pyret i ull till alla tre

2. Lager 2 från polarn o pyret i ullfrotte på Nelion. Stora barnen fick idag ha tvådelat fleece-set över. Annars kör vi ullfrotte jacka och ullfrottebyxor ovanpå. Men fleece-set fungerar lika bra tycker jag. 

3. Jacka + byxa eller alternativt overall. Junelle har både overall och jacka + byxa men föredrar oftast det förstnämnda då det är lite smidigare vid toalettbesök, framförallt utomhus. Då kan jackan sitta kvar så det inte blir lika kallt. Mycket bättre enligt mig också. Och jag har aldrig upplevt att det kommit in snö mellan jacka och byxa som vissa hävdar. 

4. Vantar kör vi ull-fingervantar från pop under och tjockare vantar över. Junelle har hestra baby zip som jag tycker är väldigt bra. Men sätter man inte fast dom innanför jackan så sitter dom inte bra och då är det ingen bra vante. Milian har pops vinter-finger-handske. Dom är lättare att dra på över jackan och sitter hyfsat bra och har trots fingermodellen hållit värmen bra. Idag frös han dock litegrann men hade heller inte ull-fingervantarna under. Så imorgon ska jag försöka få honom att ha det. Nelion har ett par tumvantar i 100% merinoull från pop och över det ett par lite varmare från elodie details. Dock inga jag skulle rekommendera till någon att köpa om man inte har ull under. Dom är smidiga att ta på, annars ingen bra vante. Vi har även ett par hestra baby zip till honom i storlek 1 men dom är lite stora plus att dragkedjan precis gick sönder så dom är lite bökiga att få på. På huvudet har dom en balaklava från didriksons i 100% ull. Den är super. Trots att den känns tunn så värmer den verkligen och sitter så bra på. Perfekt att ha under hjälmen. Nelion har en balaklava från pop, även den i ull. Och didriksons biggles ovanpå. På fötterna i pjäxorna hade dom idag ett par ullsockor. Det räckte bra. Nelion hade först en tunn ullstrumpa, sen en raggsocka och över det dom vatten-/vindtäta tossorna från pop.

Första dagen i backen gick över förväntan bra. Mille kunde i stort sett åka direkt. Han bara körde, så roligt. Vi har övat litegrann på att svänga och att stanna men han är mera intresserad av att det ska gå fort. Junelle åkte också litegrann själv i barnbacken men mest med hjälp av mig och i sele. När hon hade ledsnat åkte jag, pappa och Mille i lite större backar och då tog vi sele på Mille. Efter första backen sa Mille: "Mamma, det här var verkligen roligt". Och det får sammanfatta första dagen i backen. 

Tobias har legat inne med 40 graders feber hela dagen. Så himla typiskt. Tycker så synd om honom. Han hade ändå knappt kunnat vara med i backen pga diskbråcket men idag kunde han inte ens vara ute. Han var ute i kanske 20 minuter innan febern brakade loss igen. Såå synd. Nu återstår bara att se vilken som står näst på tur. Jag känner redan av i halsen att nånting är på väg. Nu ska jag sova och hoppas på att vakna pigg. Godnatt 

Nelion 10 månader idag! 

Vi tog fjälltåget tillbaka till stugan 

Innebandy-derby. Barnen tycker numera att innebandy är jätteroligt! Sist ville dom inte åka hem även fast klockan var över 21 och dom skulleupp till dagis. Jag trodde bara att dom skulle orka se en period men dom ville se hela matchen. Igår började matchen tidigare och det var helg så det var ju bättre. Idag har vi mestadels varit hemma och städat. Barnen följde med mamma och Ida till rusta en sväng och sen var vi på mulle-berget och grillade

marshmallows och bullar. Supermysigt och superhalt. Det tog säkert mig 30 minuter att bara komma upp på berget med vagnen. Men det gick! 

Nelion utvecklas så himla mycket nu. Han går mest hela tiden nu. Knappt så han kryper längre. Problemet nu blir istället ute där han inte ännu kan gå. Så där är han missnöjd. Det återstår att se om han kommer kunna gå i vinterskor, haha. Jag har funderat litegrann och kommit fram till att Nelion har rätt stora fötter och att det kanske är det som gör att han går så pass mycket tidigare än syskonen. Hand fötter är redan 10,5-11 cm. Junelles fötter var knappt 11 cm när hon var 1 år. Både

Mille och Junelle har alltid haft små fötter men Nelion kanske har mer normalstora för sin ålder. Jag hade tänkt köpa skor i storlek 19 men insåg att det blir för litet. Till våren kommer han att behöva 20 eller tom 21. Så det får vi vänta med helt enkelt. 

Nu ska jag förbereda nattens välling. Godnatt

domarringen och skolan ligger ju i våran närmaste "relativa närhet". Så jag är inte ett dugg orolig för att Milian inte ska få plats där. Förhoppningvis hamnar Milian tillsammans med två andra kompisar från dagis och där är vi alla föräldrar samt pedagoger på dagis helt överens. Det kommer bli toppen! 

I tisdags var barnen tillbaka till vardagen på dagis igen. Plötsligt gick det "lätt" att lämna barnen. Första dagen hade Milian tom "tagit för sig" och varit med aktivt som lekledare osv på utflykten. Så har han aldrig varit förut. Han har alltid stått i skuggan. Nu hade han börjat ta plats och vågat styra leken. Det är för mig väldigt stort och känns väldigt viktigt inför hösten. Det som är negativt med en liten och lugn förskola är ju just att komma upp till skolan. Det blir som en "chock" för barnen som är vana att vara i grupp om 8-9 barn utomhus och inne 5-6 stycken åt gången och plötsligt är dom ca 30 st. Och inte nog med det så är dom flera hundra i matsalen samtidigt! Det kommer nog bli den största omställningen. Spännande men även lite läskigt tycker jag. Att komma från en dagmamma till skolan är ett ännu större steg. Men det klarar dom, det är jag säker på. 

I tisdags var Tobias på magnetröntgen. Han var jättenervös innan och kände sådan lättnad efteråt över att han vågat göra det. Han tog lugnande innan och lite extra smärtlindring för att klara av det. Till honom hade dom sagt att det kunde ta upp emot 40 minuter men det tog bara 9, tack och lov. Läkaren har inte ringt upp ännu men vad vi har kunnat läsa oss till så har han två olika diskbråck, ett litet och ett stort. Och dessutom en kraftig rotpåverkan, därav ischias-smärtan. Så nu väntar vi på att läkaren ska ringa och lägga fram en vårdplan. Rörelse och stabilitet är nog den bästa medicinen men som det är idag går inte det utan kraftigare smärtlindring. Så vi hoppas att läkaren ringer imorgon. Nästa helg åker vi till Idre och tråkigt nog kommer nog inte Tobias kunna åka någonting. Jag kommer kanske inte heller åka så mycket då fokus kommer att ligga i barnbacken. Men det återstår att se. Han kommer att vara sjukskriven ett bra tag framöver och detta gör ju att våran plan med föräldraledigheten skiter sig. Våran plan just nu är att jag är hemma till augusti och att sedan Tobias ska vara hemma till 50% i höst istället så att jag kan jobba 100% och barnen ändå bara gå 2-3 dagar i veckan på förskolan i början. Jag vill ju spara så många längstnivå-dagar som möjligt. Dom är så värdefulla att ha till sommarsemester och andra lov senare. Hur gör ni andra för att då ihop föräldraledigheten? I det här läget som är tycker jag att det är så synd att man inte får välja själv hur många dagar man ska fördela mellan mamman och pappan. Det är ju omöjligt för Tobias att vara föräldraledig med diskbråck. Han kan inte ens lyfta Nelion. Så det enda sättet för honom att använda dagarna är ju senare. Så vi får se hur vi löser detta. Om två månader måste jag ju även ta ut 5 dagar i veckan för att behålla min sgi. Och det måste jag ju göra med tanke på all vabb som kommer bli framöver innan jag annars har hunnit jobba ihop en ny sgi. Så det vill jag inte riskera. Men ge mig tips på hur ni har pusslat med dagarna för att få ihop det!

Amningen verkar vara helt avslutad nu. Snart har det gått två veckor och mjölken har börjat sina nu. Jag har redan fått sämre hy. Blä! Nelion verkar inte vara så påverkad av det mer än att han har blivit välling-tokig. Han dricker massor. Vaknar han tre gånger så dricker han minst 150 ml varje gång. Jag ska försöka trappa ner detta till max 1 gång men det får bli nästa utmaning när jag orkar. Nu är jag glad att han vaknar 2-3 gånger istället för 5-10. I förrgår sov han sin första hela natt, från 22-06.30. Så det börjar ju ordna sig, helt klart.

Imorgon är det en vecka sedan vi slutade amma och det har gått förvånansvärt bra ändå. Första 3 nätterna vaknade mini 3-4 gånger och accepterade då flaskan med välling i istället för bröstet. Helst vill jag inte att han ska dricka så mycket välling på natten men som det ser ut idag så orkar jag inte ta den fighten just nu. Jag skjuter upp det problemet ett tag. De senaste 3 nätterna har mini vaknat bara två (!!!) gånger och somnat om direkt till flaskan. Dessutom har han vaknat vid 05 och sedan somnat om igen! Igår till 09 och imorse till 08. Väldigt skönt såhär på jullovet men nästa vecka ska vi ju tillbaka till rutinerna igen så då får han gärna vakna tidigare. Det jobbigaste med att sluta amma har helt klart varit läggningarna. Innan tyckte jag att det var rätt mysigt att få gå upp och lägga oss, bara han och jag. Han somnade oftast inom 20 min vid bröstet men det tog oftast minst en halvtimme innan jag kunde lämna honom och gå ner igen. Nu tar läggningen minst 45 min och han är tokig. Han "letar" inte efter bröstet som jag var orolig för utan han kastar sig och skriker för han är så trött och har så svårt att komma till ro. Så istället för en mysig stund så har det blivit till rena rama matchen. Han har somnat tillslut på mitt bröst. Dom första två kvällarna somnade han i sjal/bärsele. Innan vi slutade amma kunde han vakna 3-4 gånger mellan 19-23 och där har det blivit stor skillnad nu. Han har hittills inte vaknat en enda gång någon av kvällarna innan jag har gått och lagt mig. Jag hoppas att detta fortsätter så att jag åtminstone kan ta mig iväg och handla på kvällstid. Idag är första dagen som brösten inte gör ont. Herregud vilken smärta det är att sluta amma. Som tur var så hade jag ju knappt någon mjölk i ena bröstet så det var mycket värre på ena. Nu har mjölken börjat sina för det gör inte ont längre. Lite sorgligt är det ju men jag kände att jag verkligen behövde få sova när jag ska orka ta hand om hela hushållet själv... 

Ronja (med ekonomisk hjälp från svärfar och Marie) har lagat massa mat åt oss så vi har haft hela veckan och har några dagar till. Så himla snällt och uppskattat. Sånt som tar mig flera timmar varje dag med alla tre barnen hemma. Vi är så tacksamma och vet inte riktigt hur vi ska tacka för detta. Förhoppningvis kan vi hjälpa dom på något vis framöver. Det är så fint när andra människor lägger ner sin egna dyrbara tid på att hjälpa andra. Ronja måste ha stått flera timmar och säkert långt in på natten och lagat dessa 6 olika rätter till oss. Hur fint är inte detta när man själv ha två småbarn att ta hand om som dessutom inte heller sover på kvällarna/nätterna? Den tacksamheten vi känner förstår bara en småbarnsförälder själv.  

Idag har vi haft besök av Matilda, Alma, Ronja, Tomas och barnen. Vi lekte massor och käkade lite lunch. Jag har lite dåligt samvete över att jag inte hade fixat något fika eller någon vidare lunch men jag har så svårt att komma iväg till affären. Igår fick vi hemleverans från mat.se och då köpte jag bara det som verkligen fattades. Imorgon måste jag ta mig iväg och handla för nu börjar det bli tomt i kylskåpet igen. Galet vad fort det blir tomt med tre barn här hemma! Ikväll var vi i björklinge hos mamma och pappa på tacos innan vi begav oss till ishallen för skridakodisco. Jag blev väldigt skeptisk till en början för det var mycket folk, hög volym och typ kaos där man skulle "byta om". Eller åtminstone där vi var. Mamma var med för att passa Nelion medan jag, barnen och pappa skulle åka. Men Nelion blev antagligen rädd för han var jätteledsen hela tiden. Så han ville vara hos mig. Det slutade med att jag tog på Nelion hjälmen så fick han åka med han också, haha. Han på ena armen och Junelle i andra handen. Men som tur var vågade Junelle åka själv sen så det gick väldigt bra ändå. Och Mille överraskade ordentligt. Han åkte för fullt hela tiden. Sååå roligt. Så på söndag ska mamma följa med oss till studenternas så dom får åka lite mera. Förhoppningvis kan jag vara med och åka utan Nelion på armen då. 

Nu ska jag sova lite innan mini vaknar för välling. Godnatt