I dessa annorlunda tider så måste man försöka se ljusglimtarna. Varje dag av vab försöker jag se positivt. Vi har en anledning att vara hemma och just nu för att Nelion varit snorig. Men väldigt pigg. Så vi kan göra alla aktiviteter förutom att träffa andra människor.  Så jag ser det positiva i att få mera tid med barnen. Igår kom VÄRDLENS bästa mormor hit med ett häfte som hon satt ihop till barnen med massa olika pyssel. Olika degar osv. Dessutom hade hon varit och handlat alla ingredienser till alla saker så vi skulle ha att göra nu när det blir mycket vab. Så tacksam. Alltså världens världens bästa mamma. Så idag har vi gjort play doh, trolldeg och färgat pasta som Junelle sedan gjorde halsband av. Imorgon ska vi prova att göra eget slime. 

Hela vardagen har vänts uppochner. Hela Sverige och stora delar av världen står stilla samtidigt som vardagen på något sätt ska fortsätta fungera. Allt detta pga ett virus som en gång kom från en fladdermus och spred sig till en människa. Därav denna stora kris som pågår i hela Europa, snart i stora delar av världen. Jag har aldrig tidigare känt mig rädd som jag gör nu. Nu känner jag mig faktiskt rädd på riktigt. Jag vet inte riktigt vad jag är mest rädd för och det är just därför jag är rädd. Jag som är en otroligt orolig person annars också. Min räddning brukar vara att få röra på mig, att få träna. Men nu vågar jag knappt gå till gymmet. Den här veckan har jag varit där en enda gång och det var efter 21 när det var nästan bara jag där. Så spritade jag varenda hantel jag använde. Men sen efteråt så kände jag ånger. Så nu måste jag försöka komma igång med löpträningen ordentligt. Vad gör ni för att må bra i denna stund? 

Jag har precis lagt mig i sängen efter en hel helg i Norge med en massa kul. För några månader sedan bjöd mathilda och Marius in till dopfest och eftersom det är en bit till Trondheim och vi alla skulle boka flyg och hotell så var dom tidiga med inbjudan. Jag och tobias tackade ja direkt men när det väl började närma sig så insåg vi att det blev för dyrt för oss att åka båda två. Mathilda hade ordnat riktigt bra priset på hotellet som hon jobbar på men jag var för seg med att boka flygbiljetter så priserna gick upp, tyvärr. Så jag bokade bara en biljett till mig för jag ville inte missa detta. Tobias kände att det var enklast för oss båda så vi slapp tänka på barnvakt osv osv.  Det tråkigare att jag bokade sent var att flyget jag åkte med i fredags gick 20.40 så jag var framme på hotellet 23.30 och då hade alla gått och lagt sig - förutom sofia som väntade på mig på rummet. Dessutom åkte jag helt själv ytan sällskap på planet. Då inte Tony heller följde med så passade det perfekt för mig och sofia att bo tillsammans. Vi möttes av goodibags på rummet med massa smått och gott i. Så himla roligt. Redan kvällen innan hade de flesta av alla gästerna börjat ana att det var någonting speciellt med detta dop. Någonting skulle ske som skulle göra oss väldigt överraskade. Helena som är i vecka 37 och inte får flyga satte sig i bilen tillsammans med Victor och åkte 9 timmar till Trondheim. Och bestämde sig bara någon dag innan. På jobbet i fredags så började vi prata om att kvinnan ska fri till mannen den 29/2 (skottdagen) och därefter började mina kollegor säga: Du ska ju för fasen på bröllop i helgen! Så redan där någonstans började jag ana. Så väl på plats på hotellet när jag fick höra alla andras aningar och att Helena satte sig och åkte så långt med den där magen. Och programmet som var planerat. Då förstärktes mina aningar ännu mera.