Efter att jag haft migrän tre gången på en vecka och igår mådde allmänt konstigt. Flimrade framför ögonen, kände mig alldeles skakig och nästan svimfärdig. Och illamående på det. Jag började själv tro att det kunde vara havandeskapsförgiftning och därför ringde jag till förlossningen. Bm jag pratade med misstänkte inte att det var det men hon hörde att jag var orolig så hon bad oss komma in iaf. Så vi åt dit och lämnade urinprov, kollade blodtrycket, kopplades upp på ctg och fick träffa en läkare. Allting såra bra ut så efter 2,5 timmar var vi hemma igen. Såhär i efterhand kändes jag mig dum och kollade som åkte inte men det lugnade mig iaf litegrann. Jag början tro att det var en panikångestattack jag fick igår. Det är mest troligt. Så mycket som jag går runt och grubblar och orkar mig hela tiden så är det högst troligt. 

Idag har jag haft min bästa dag på länge. Nästan helt utan illamående. När jag lämnat barnen på förskolan imorse åkte jag direkt upp till syster på sjukhuset och var där tills det var dags att hämta barnen igen. Sen hann vi bara hem och byta om innan vi blev bjudna till Ronja och Tomas på mat. Så himla skönt och tacksamt då vi inte hade hunnit planera nån mat idag. Vi fick jättegod kyckling och pommes med fetaoströra mm. Smarrigt och lyxigt såhär mitt i veckan. Imorgon måste jag upp till Gränby och lämna in min telefon på lagning, lyckades krossa hela skärmen igår. Sen måste jag försöka ringa banken och även försöka pausa mitt gymkort. Sen ska vi till barnmorskan kl 14.30 och kolla om lillebror har vuxit någonting. Det blir spännande och se om huvudet har fixerat sig eller om det är något rörligt än. Hon sa ingenting om det sist mer än att huvudet låg långt ner i bäckenet. Jag är så himla dålig på att ta bilder på magen nu även fast kag lovat mig själv att ta en bild varje vecka. Jag vet inte heller hur länge jag ska våga vänta med att göra gipsmagen denna gång. Tror nog inte att jag vågar vänta längre än till vecka 37. Vore trist om denna graviditeten inge blev förevigad på samma vis som dom andra två. 

Min syster har råkat ut för någonting som jag kallar maximal otur. Hon hade förra veckan ont i nacken och gick då till kiropraktorn. I lördags var hon där igen och fick sin andra behandling. Strax efteråt blev hon yr och bortdomnad i höger hand. Sen blev hon sämre och sämre och började kräkas massor. Hon var jätteyrslig och kunde knappt stå på benen. Därefter tappade hon även rösten och blev hes. Ambulansen kom men uteslöt stroke och andra allvarliga tillstånd. Hela söndagen gick och det blev inte bättre. Hon åkte in till akuten på söndagskvällen och dom gjorde en kontraströntgen på natten. Den visade att hon hade en liten blödning på 5 mm i nacken. Dom gjorde även en magnetröntgen för att utesluta entuella proppar i huvudet. Igår på morgonen fick hon plats på strokeavdelninhen och där kommer hon nu få spendera hela veckan.  Dom gör strokekontroller var fjärde timme och vill ha uppsikt på henne. Imorse var hon till öron-näsa-hals och  undersökte stämbanden. Det ena stämbandet hade blivit påverkat och rörde sig ej som det skulle. Men läkarna tror att det kommer bli bättre när kroppen tagit hand om blödningen. Hon får nu blodförtunnande tabletter som behandling. 

Det är mycket som förvånar mig sedan jag blev förälder. Bland annat hur vissa föräldrar väljer att göra med sina barn. Jag försöker att inte bry mig och inte lägga värderingar i det men ibland blir jag faktiskt själv illa berörd. I helgen hände det vid två tillfällen. Jag och barnen var på affären och handlade några enstaka matvaror. När vi kommer ut möter vi en mamma med barnvagn (cykelvagn) med två barn i och en hund. Hon knöt fast hunden vid ett träd och sen såg jag bara att hon lämnade vagnen med barnen i KVAR UTANFÖR affären och fortsatte vidare själv in i affären. Jag kunde lixom inte sluta tänka på det där. Jag var nästan beredd att ställa mig och vakta barnen åt henne. Man vet ju aldrig vad det är för konstigt folk som går/åker/cyklar förbi och ser detta. Och inte nog med det så är barn smartare än vad man tror och kan nog när man minst anar det komma loss ur vagnen och smita. Den andra situationen tycker jag att jag är med om alltför ofta nu för tiden. Vi var på kalas hos grannen och ena grannen kom utklädd till sheriff/cowboy. Inget fel med det. Men barnet i fråga hade en pistol (givetsvis leksaks med såg ganska verklig ut) i bältet men sprang runt, siktade och skrek till dom andra barnen "nu skjuter jag dig". Det tog bara några minuter innan Milian tyckte att detta verkade häftigt och också ville prova. Så sen sprang han runt och skrek "nu skjuter jag dig" till alla sina kompisar. Han som inte ens äger en vattenpistol. Jag är allergisk mot vapen i lek. Varför i hela friden ska barn i 4-5 årsåldern ha leksakspistoler? Vil man uppmuntra barnet till våld? Eller ser man det som ett tidig lärande i försvar? Jag har sett vid flera tillfällen att föräldrar har sprungit runt med sina barn i denna åldern och låtsasskjutit mot varandra. Jag säger åt och försöker förklara för Milian direkt när jag ser något sådant och han vet att han inte får leka med sådant. Just därför blir det så spännande när dessa situationer uppstår och detta gör mig så upprörd. Jag  avskyr allting som har med sånt att göra, inkl star wars och ninjago. Jag har aldrig förbjudit Milian att kolla på legofilmerna men jag köper inga vapen åt honom och ser jag att leken går över styr eller att dom leker någonting som dom själva inte förstår så försöker jag förklara, eller åtminstone ifrågasätter jag eller åtminstone  försöker jag avleda till någon annan lek. Sen är det såklart att allting inte går att förhindra. Milian var helt frälst i ninjago runt sin födelsedag och ville bara ha ninjagolego mm. När jag var och titta på detta lego hittade jag ETT enda lego som inte hade vapen med i bilden. Jag tycker detta är så galet. Och det är sånt här lego föräldrar köper till sina barn. Inte konstigt det aldrig kommer att bli fred i denna värld....

Idag har vi hållt igång i ett hela dagen. Jag och Mille gick upp imorse 07.30 medans dom andra tog sovmorgon till 08.45. Efter frukosten gjorde vi oss redo för pulkabacken här utanför. Det var flera familjer från gamla ugglan som skulle träffas där så vi passade på att göra det vi med. Vi har ju haft riktigt härligt väder i helgen! Igår var barnen med mamma tills thuns och jag och Tobias passade på att handla, städa mm medans. Även då var det superfint väder och jag hade dåligt samvete för att vi inte hann vara ute och åka pulka. Så det var superskönt att vi kom ut i solen idag och hann med några åk. Junelle har inte varit så sugen på att åka nu på slutet men idag blev det några åk för henne också. Det var riktigt kallt ute, -12 när vi gick ut men det var ändå jätteskönt. Barnen var varma från topp till tå när vi kom in, tom lite svettiga. Tomas, Ronja och Leonell kom också förbi en stund och efter att vi ätit lite mat var det dags för kalas hos August. Direkt efter kalaset åkte vi till björklinge och badade. Familjen Backlund följde med dom också och det blev även söndagsmiddag på det. Mamma är världsbäst som vanligt! 

Imorgon går vi in i vecka 33 och det är numera "bara" 20% kvar av graviditeten. Just nu känns dessa procent väldigt många och långa. Jag mår verkligen inte bra i graviditeten just nu. Ungefär såhär:

Alltså kag har verkligen fått någonting som jag tror äe en besatthet. Jag vill typ handla allting jag ser i babybutikerna. Hittills har vi bara handlat begagnande saker men de sista som ska inhandlas hittar jag inte begagnat. Och det finns ju sååå mycket fint!!! Blir alldeles galen! Igårkväll innan jag somnade låg jag och kikade runt efter drömfångare för baby. Hittade ingen jag gillade. Men sen idag när jag fick runt på Babyworld (min ÄLSKLINGSBUTIK) så hittade jag en drömmig som passade perfekt till vaggan. Idag ska jag få några rabattkuponger av Lotta så att det åtminstone blir lite billigare att handla det som återstår. Jag älskar ju rabatter och rea som ni alla vet! Är det 20 kr det handlar om så är det iaf nånting haha.

Läkaren ringde upp idag och enligt honom var det ingen stor hörselnedsättning på VÄNSTER öra. Jag fattade tydligen fel igår. Hon måste ha förklarat fel eller sagt fel öra till mig. Eller skrivit fel i cosmic. Han tyckte inte att vi behövde följde upp detta mer än att göra ett nytt hörseltest och sedan komma till honom för ett återbesök i april. Som det är idag så är halsen bättre och därför var han tveksam till operation. Jag själv känner mig också tveksam när det är "bra". Han är ju alltid lite tjock och svullen i halsen men andningen är normal på nätterna nu när han inte är tokförkyld och har ont i halsen. Så det känns bra just nu med bara ett återbesök. Bara att vi inte glöms bort känns bra. 

Idag var vi på hörseltestet som ingår i 4-årskontrollen. Vi fick avboka en tid för några veckor sedan då Mille hade vätska i öronen och resultatet skulle bli för dåligt. Milles öron-näsa-hals-läkare har flitigt följt upp oss sedan sist vi var där och ringde mig för två veckor sedan och sa att han saknade hörseltestet. Så imorgon ska han ringa upp igen. Och tur är väl det för Mille fick inge bra resultat på högra örat idag. Han kom upp till 35 decibel på två olika frekvenser och 30 på någon och det betyder att resultatet är för dåligt och testet måste göras om. På vänster hörde han vid 20 decibel. Det var två personer som undersökte och tittade i öronen men dom kunde inte säga helt klart att det var vätska som var bakomliggande. I högra örat var det dock ett vaxflarn som eventuellt låg och täppte för. Han har ju klagat på örat till och från sedan Disney on ice men inte oroväckande. Den senaste veckan har han dock upprepat meningen "vad sa du" efter varje påstående. Så att han hör sämre är helt klart ett faktum. Så det känns bra att hörselläkaren ringer upp imorgon så vi får se vad han tycker att vi ska göra åt hans hals/öron. 

Jag vill göra nånting speciellt utav denna förlossning. Om den går som dom tidigare två förlossningarna har jag egentligen bara en önskan med förlossningen och det är att jag ska vara den första personen som rör vid mitt barn. Jag vill själv ta emot bebis när han kommer ut. För Tobias skulle aldrig våga göra det. Och jag vill så himla himla gärna göra det så det blir ingen fajt om den saken, haha. Med Milian fanns inga sånna tankar alls och med Junelle gick det så fort så jag hann knappt fatta att hon kom ut. Så denna gång skulle jag vilja hinna med detta. Om situationen tillåter. En annan sak som jag har velat prova är att föda i vatten. Min upplevelse från förlossningen med Mille var att det inte alls var lockande att ens vara inne i badrummet. Men jag kan ju få en annan känsla denna gång. Jag vet inte hur barnmorskorna på akademiska ställer sig till detta heller så detta låter jag vara oskrivet och tar det som det kommer. Sedan vill jag ha det precis som när Junelle kom. När hon var ute och navelsträngen avklippt lämnade personalen oss själva. De var så himla skönt. Så vill jag ha det nu också. Om allting går utan komplikationer vill jag helst åka hem så fort som möjligt till dom andra två så liven. Är vi tvungna att stanna kvar så har jag som krav att barnen ska få komma upp och träffa lillebror först av alla. Jag hoppas innerligt att jag får en fin upplevelse av även denna förlossning. Det är absolut inte att ta för givet.  

Den ekonomiska planeringen inför det praktiska som ska inhandlas de sista veckorna är i full gång. Eftersom att vi bör vara rutinerade på detta nu så vet vi ju på ett ungefär vad som är nödvändigt och mindre nödvändigt. Jag känner mig faktiskt lite stressad över detta för det är nog mer saker som behövs inhandlas än vad jag tror. Jag har försökt föra en lista men den är inte så utförligt som den är i mitt huvud. 

Jag fick äntligen till barnmorskebesöket denna vecka (31+0 enligt barnmorskan) idag efter jobbet. Det gick ännu snabbare än sist. Knappt 10 minuter, haha. Iaf så var blodtrycket lite lågt, 105/60. Magen hade vuxit litegrann men kurvan dippade en aning. Men barnmorskan tyckte inte att vi behövde boka in en extrakoll då vi har ny tid om 2 veckor. Sf-måttet var 27 cm, exakt samma som jag hade med Mille på samma mätning! Med Junelle var jag lite större, 27,5 cm. Jag frågade också om klådan och hon sa att det kunde bli så under graviditeten och att det kallades puppp. Men att man inte gjorde nånting förrän det börjar klia i handflator och under fötterna. Det som var mest spännande idag var att bebisen hade lagt sig med huvudet neråt, väldigt långt neråt till och med! Hon kunde inte säga att han var fixerad med han låg iaf där allra längst ner. Så inte konstigt att jag har ont när jag går! Tobias har alltid sagt att det blir en februaribebis men det tror ju inte jag. Jag tror att även denna bebis kommer vara ganska så punktlig och komma i närheten av bf.  Vad tror ni? Spännande iaf! 

Den här veckan har min barnmorsketid ombokats 4 gånger. Först för att barnmorskan jag skulle träffa var tvungen att hoppa in på förlossningen, sen för att hon var sjuk och nu två gånger för att det inte passat med mitt jobb. Men förhoppningsvis hinner jag dit imorgon efter jobbet om jag kan sluta lite tidigare. Imorgon är det min sista arbetsdag på väldigt länge. Gud så fort tiden har gått! Jag kan inte ens fatta det. Det känns så konstigt att jag plötsligt kommer att ha egentid i ca 5 timmar per dag några dagar i veckan. Detta har ju faktiskt inte hänt sedan jag blev mamma. Jag ska verkligen försöka vila och försöka släppa mina tankar som ger mig dåligt samvete hela tiden. Jag behöver verkligen den här vilan för både kropp och knopp. Nästan mest för knopp kan jag känna. Nästa vecka har Milian tid för hörselprov och därefter ska vi, bara han och jag, hitta på nånting. Han är så himla känslig och har gråtit vid varje lämning denna vecka. Jag hoppas verkligen det vänder till nästa vecka för det är ju såååå jobbigt att ligga hemma på soffan (ni förstår vad jag menar) när han varit ledsen och jättekänslig. Undra om jag någonsin kommer att släppa det dåliga samvetet? Tror inte det. När jag väntade Junelle så var jag också ledig från vecka 32 och det var då från midsommar så då passade jag på att ha honom hemma hela sommaren innan han skulle börja på förskolan. Så det här är första gången jag verkligen kommer ha tid för mig själv. Väldigt märklig känsla. Jag hoppas att jag ska kunna gå några promenader fram och tillbaka till förskolan. Som det är idag kan jag inte det, kan knappt gå. Gör så ont i ljumskar och trycker neråt. Och jag blir så andfådd! 

Igår gick vi in i vecka 31. Idag har jag jobbat mitt sista helgpass på jobbet och nu återstår 4 pass innan fredag. Graviditeten börjat bli väldigt tung på många vis. Jag fortsätter att ha smärtsamma sammandragningar, även nattetid. Mår illa i stort sett varje morgon nu och har svårt att få i mig frukost. Imorse vaknade jag 05.30 av alarmet och hade då en sammandragning. När jag kom till jobbet 06.30 hade jag fortfarande sammandragningen. Så den höll alltså i sig i en hel timme? Normalt? Det gick därför sjukt segt att cykla imorse. Trodde aldrig att jag skulle komma fram. Dessutom fick jag samma känsla som jag haft med de andra två barnen när förlossningen startade. Men det gick över. Oturligt nog så var dagen (och hela helgen) på jobbet för ansträngande för mig. Jag hamnade efter i allting hela tiden. Så det vat en skithelg helt enkelt. Därför är jag just nu lättad över att det var mitt sista helgpass innan föräldraledigheten. Imorgon är jag ledig sen jobbar jag fram till fredag. Inte nog med alla dessa sammandragningar så har sendragen börjat igen. De är hittills långt ifrån lika mycket som  tidigare graviditeter men det är kanske bara en början? Jag har även fått kliande utslag på överkroppen som kliar galet! Halsbrännan har varit lite bättre de senaste dagarna, peppar peppar. 

Vi firade av det gångna året och in det nya tillsammans med våra fina, härliga grannar. Det blir lixom enklast att fira med andra som har barn när det kommer till sådana här tillställningar. Vi hade en toppenkväll med riktigt lyckad mat från förrätt till efterrätt. Barnen lekte och hade kul men lyckades inte vata vakna till 12-slaget. Sista barnet slog igen ögonen vid 22.40. Då passade vi på att bara ha vuxenhäng med massa skratt och roliga historier :) vid 12-slaget gick vi ut här utanför på fotbollsplanen och tittade på en magiskt fyrverkeri som säkert varade i 15-20 minuter. Det var ett gäng ungdomar som hade slagit till på stort och köpt fyrverkerier för flera tusen. Jag själv är väldigt skeptiskt till fyrverkerier och skulle nog aldrig lägga pengar på sådant. Vi nöjde oss bra med tomtebloss och thailandslyktor som vi tände på och släppte upp till farmor och till Johnny ❤️ Efter 12-slaget gick vi in igen och satt uppe och umgicks säkert till 02.30. Det blev lite väl sent  för en småbarnsförälder men som tur var sov barnen till 08.30 och 09.30. Barnens rutiner är helt ruckade efter julen och Junelle har sovit till 09-09.30 i en vecka nu. Det är tur att vi har några dagar kvar på oss att reglera detta igen för annars blir det problem nästa vecka när vi behöver vara på dagis kl 08 tre av dagarna.