Imorse var jag med om någonting riktigt läskigt. Jag hade suttit Junelle på mattan i hallen och hörde att hon började gnälla som hon brukar göra när hon ramlar eller inte kommer dit hon vill. Efter några sekunder slutade hon gnälla och började gallskrika hysteriskt istället. När jag var påväg mot henne så möter jag Milian som bär henne med båda  händerna runt hennes hals. Jag hann först inte fatta att det var henne han bar på och tänkte snabbt att det var en docka och började titta efter henne i ren chock. Som tur var så hann han bara gå med henne ca 1 meter innan jag uppräckte det. Herregud vad läskigt och vad obehagligt det måste ha varit för stackars Junelle. Samtidigt tyckte jag synd om Milian när jag blev arg på honom för han ville ju bara hjälpa henne upp från golvet. Det är lätt att säga såhär i efterhand att jag inte skulle blivit arg på honom men i det ögonblicket bara blev det så. När jag frågade honom efteråt varför han gjorde så svarade han: "Milian och lillasyster skulle jaga pappa". Då tyckte jag så otroligt synd om honom för bara några minuter innan så hade Tobias och Junelle sprungit runt och jagat honom. Lilla älsklingen.