Jag har svårt att säga exakt när det hela startade. Jag hade lite mera ont i ryggen imorse än vad jag brukar ha när jag vaknar men annars kände jag inget speciellt på morgonen. Vi hade bestämt att Tobias skulle vara ledig några dagar from idag för att jag skulle få vila upp mig. Så hela familjen gick ut i trädgården och började städa och greja med sopor. Jag kände hela tiden när jag höll på att jag hade regelbundna och kraftiga sammandragningar men inga som egentligen gjorde ont. Det var bara obehagligt. Morfar kom förbi ett tag och hade med sig matlåda som han åt medans Milian åt sin mat. Jag sprang på toaletten titt som tätt för jag kände mig bajsnödig (precis som med Milian). Men jag tänkte inte så mycket på det eftersom jag haft så några dagar innan också. När klockan var 12 började slemproppen släppa men jag sa ingenting till pappa medans han var där. Jag ville vänta och se vad som skulle hända. Vi hade bestämt lekdejt med familjen Tora idag så jag passade på att skicka iväg ett sms till Jenny för att informera om läget. Ganska snart efter det började sammandragningarna göra ont så jag ringde till mamma och bad henne komma och hämta Milian. När klockan var 14 kom morfar tillbaka och hämtade honom med till Björklinge. 14.30 startade värkarna på riktigt men jag upplevde aldrig att dom var helt regelbundna och täta. Jag blev väldigt känslig och gråtmild i det ögonblicket när jag insåg att Milian faktiskt skulle bli storebror. Väldigt snart. Han var så duktig som bara åkte iväg med morfar helt utan förvarning och vinkade till pappa från bilen och sa "hejdå pappa". Jag dör ju när jag tänker på det. Gullunge alltså! Vid 15 hade jag haft några starkare värkar med ca 5-6 minuters intervall så då ringde jag förlossningen för att checka av. Hon tyckte att vi kunde prova att bada/duscha och sen komma in. Värkarna fortsatte att vara oregelbundna och hyfsat hanterbara ett tag tills det sa pang och jag trodde jag skulle bajsa på mig! Strax innan 16 åkte vi in och jag lovar att jag höll på att föda i bilen. Jag tog med en handduk som jag var tvungen att trycka emot med när "krystvärken" kom. För nu var det helt andra värkar! Jag fick 2 sånna värkar i bilen och en på parkeringen utanför förlossningen. 16.10 var vi innanför dörrarna på förlossningen och då kom en till krystvärk men jag fortsatte hålla emot med handduken. Jag kunde ju inte föda nu och här, tänkte jag. Vi kom in på ett rum och blev lämnade medans undersköterskan skulle hämta en barnmorska som kunde undersöka. En till krystvärk kom och jag skrek till Tobias att "nu föder jag, vi kommer hinna föda innan dom kommer!" Någon minut senare kom barnmorskan in och då vågade jag äntligen släppa på "trycket". Då gick vattnet och jag började krysta. 2 värkar och hon var ute. Det tog nig inte mer än 2-3 minuter från att jag la mig ner i sängen. 16.22 fick vi träffa våran underbara lilla prinsessa för första gången. Hon är alldeles ljuvlig. Och vilken lycka vi känner. Allting gick bra efteråt och vi fick börja njuta direkt (till skillnad från när Milian föddes). 

Nu ligger jag här och tittar på henne när hon sover. Tobias sover också och det unnar jag honom verkligen. Han var nära att svimma under förlossningen. Det gick så fort så han hann se allting som han inte borde ha sett eftersom han är så känslig. Så det blev lite dramatiskt för honom. Men jag är stolt över att han klarade det så bra ändå för det var nära att han fick ta emot henne när hon kom ut, haha. 

Hon har redan bajsat 2 gånger och ätit 2-3 gånger på varje tutte. Det är omöjligt att sova. Det är ju så underbart att bara titta och känna stoltheten i hela kroppen. Jag är så himla lycklig. Känns verkligen som en dröm. Tårarna har runnit ett antal gånger ikväll. 

Eftersom det gick så galet fort var jag rädd att jag hade spruckit massor men det räckte med ett par stygn. En liten bristning sa barnmorskan. Nu har jag bara besvär av eftervärkarna som jag inte alls kan minnas att jag hade förra gången. Det gör riktigt ont faktiskt. 

Imorgonbitti ska Tobias åka och hämta storebror som ska få träffa sin lillasyster för första gången. Läääängtar ihjäl mig ❤️