Nu har jag gjort det värsta på jobbet - dom första dagarna. Igår var en hemsk dag. Jag ville gråta flera gånger. Men idag gick det bättre och det kändes hyfsat bra. Imorgon är jag ledig och ska hitta på nåt roligt med barnen. Det blir nog någon lekpark med picknick eller så. Får se vad dom vill göra :) Jag har lagt in de kommande veckornas schema på kommunen och det visade sig att barben kommer att gå 24,5 timmar i snitt nu de fyra första veckorna. Det känns väldigt bra med tanke på att de nästkommande fyra veckorna inte ser riktigt lika bra ut då jag inte jobbar helg. Imorse lämnade Tobias barnen kl 8 och jag hämtade dom 15.15. Båda två var helt slut när vi kom hem. Det var deras längsta dag hittills men dagarna kommer ju bli ännu längre. Dom värsta dagarna måste dom gå 07-15.30 om inte mormor kan hämta tidigare en tisdag när hon är ledig. Som tur är så är detta max 2 gånger i veckan. 

Min sista föräldralediga vecka lider mot sitt slut. Junelle är färdiginskolad och det känns väldigt bra. Det har verkligen gått över förväntan! Innan veckan gjorde jag en lista på saker jag ville få gjort under veckan. Mitt samvete klarar inte av att inte göra nånting när barnen är på dagis. I måndags städade och rensade jag hela förrådet för att få in alla julsaker som har stått under trappan efter julen. Dagen slutade såklart på soptippen. I tisdags var jag iväg och pantade alla julens burkar innan jag sprang några ärenden på Gränby, bla reklamerade Milians ullfrotterbyxor. Sen körde jag tabata för första gången, duschade och handlade. Igår var jag runt på typ ALLA skoaffärer i hela stan och letade allvädersstövlar till gumman. Dom minsta jag hittade var 13,7 cm och det tycker jag är för mycket för Junelles 11,5. Hon ska ju ha dom nu och ca 2-3 månader framåt. Som tur var fick vi hem vikingen igår också och dom verkar sååå bra! Dom satt som en smäck på foten men är inte fodrade. Dom tål -5 grader utan ullsocka och -10 med ullsocka. Vi la i en ullsula också så hon borde klara sig nu när det är några plusgrader. Upp till bevis Viking! Så jag skippar nog att fortsätta leta, om ingen vet någon skoaffär som säljer fodrade allväderstövlar med innermått runt 13 cm?

När jag ändå är igång så skriver jag ett inlägg om Junelles utveckling. Framförallt med talet. Det har gått så himla fort! Från att bara kunna säga ca 10 ord till att kunna typ alla ord, eller åtminstone kanske 100 st. Hon har börjar prata i 2-ordsmeningar. Hon säger tex "titta mamma", "bajsa blöjan" och "bollen där". Hon har blivit ännu duktigare på att äta. Nu kan hon äta med både sked och gaffel och även dricka med ett vanligt glas. Hon sitter helst på en "vanlig" stol och klarar det minst lika bra som en bebisstol. Hon har verkligen kommit in bra i dagsrutinerna som vi kämpat med de senaste månaderna i förberedande syfte, hon äter lunch kl 11-11.30 och sover sedan 11.45-13.45 med någon kvarts marginal hit och dit varje dag. Eftersom hon sover så länge så är läggningen på kvällen lite kämpig.Hon är helt underbar då men det tar ca 1 timme innan hon somnar. Hon ligger och pratar och sjunger och skrattar om vartannat. Hon är inte särskilt mammig längre, det går lika bra med pappa. Vi har tränat en del på det där just när jag har åkt iväg på kvällen och sagt hejdå. I början grät hon när jag åkte och nu står hon bara och vinkar och ropar "hejdå mamma" istället. I torsdags var Ronja här och klippte Milians hår och då var det första gången Junelle gick och hämtade henne och tog henne i handen flera gånger. Samma med familjen Grandin i helgen. Jag hade förväntat mig att hon skulle reagera som Milian gjorde och satt klistrad på mig i flera veckor. Vi får se hur hon reagerar efter denna vecka. 

Jag som aldrig har haft problem att sova de senaste tre åren verkar ha fått tillbaka det. Innan barnen kom hade jag en del sömnproblem och har haft under min uppväxt. Men tröttheten som småbarnsförälder har slukat upp det problemet. De senaste veckorna har jag haft svårare att sova på kvällarna igen. Jag vet inte om det är någon slags oro inför det som komma skall nästa vecka eller om det är min generella oro som börjat spöka till det. Ikväll känner jag mig inte ens trött. Känner mig bara rastlös så passar väl på att berätta om helgen.

Jag orkar inte skriva om dagen idag mer än att den var otroligt fin. Farmor har så mycket fina människor runtomkring sig som närvarade idag, jag blir rörd av bara tanken. 

Ja det kan man minst sagt säga! Jag sitter här hemma alldeles själv och glor på skam medans en kladdkaka bakas i ugnen. Båda barnen är på ugglan. Det är städat i hemmet och hyfsat tomt i tvättkorgen (tvättmedlet är slut så kan inte tvätta vidare). Junelle har varit med Lill-ugglan på storugglan idag, själv. Hon grät när jag lämnade henne men sen gick det bra. När hon såg Milian blev hon ledsen men det gick över. Och det är ju viktigast! Och Milian hade varit jättegullig och ville trösta henne. Sen var hon nöjd och tom lekte litegrann. Så det känns hyfsat bra. Nu ligger hon och sover hemma hos Lotta så hämtar jag henne när hon vaknar. Efter mellis ska vi till bvc för 18-månaderskontroll. Imorgon är det begravning....

Idag lämnade jag Junelle själv hos Lotta en liten stund. Det gick över förväntan. Hon tog Elin i handen och gick in när jag sa hejdå. Sen grät hon litegrann men kunde tröstas snabbt. Imorgon ska vi försöka lämna en lite längre stund och då kommer hon säkert märka på ett annat sätt att jag är borta. Hon är fortfarande väldigt klängig på mig när jag är med. Så det blir spännande att se! Hon äter iaf med god aptit och imorgon ska hon få sova en stund i vagnen också. 

Idag har varit en väldigt bra dag. Jag och barnen fick en lugn och skön förmiddag då vi hann dammsuga, ta reda på disk och laga lunch utan stress (väldigt ovanligt annars). Efter lunch hämtade mormor Junelle och jag och Milian grejade lite innan vi åkte ner på stan. Vi parkerade vid ån och gick till guntherska och fikade. Det var sååå mysigt. Bara han och jag. Sen åkte vi vidare till ukk för teatern. Kalas hos Maja gräddnos. Den var jättebra men lite mer en musikal än teater tyckte jag. Milian skrattade en del och sa direkt när vi kom ut "mamma det här var jätteroligt". Han hade tagit med sig egna pengar som han fick välja vad han ville handla för och det blev fiskdamm.  Två gånger.  Sen käkade vi middag i björklinge. Efter det lämnade jag barnen och gick till Jenny för tjejkväll. Det var så välbehövligt just nu. Jag fick verkligen prata ut och gråta sv mig lite. Jag har så fina vänner. Det spelar aldrig någon roll om det går dagar eller månader mellan gångerna, vi är ändå lika tajta. Allihopa. Jag älskar verkligen varenda en så mycket! Bästa tjejerna ever! 

I måndags började Junelle på lill-ugglan. De första två dagarna visade hon sig från den sidan som jag hade trott. Hon vägrade släppa mitt knä och ville knappt leka nånting. När hon lekte så höll hon min hand hela tiden. Iofs har hon börjat göra så hemma också de senaste veckorna. Dag 3 visade hon lite mera mod och gick tom och hämtade (tog i hand) en av personalen och ville visa nånting. Hon släppte mig lite mera och lekte själv litegrann. Hon satt även själv vid bordet och åt mycket frukt. Det gjorde hon inte det första dagarna. Idag var vi på stor-ugglan och det blev ett litet steg bakåt . Precis som jag misstänkte redan när jag fick inskolningsschemat. Det blev för mycket på en gång. Det största problemet jag ser i detta är att hon inte vill göra nånting utomhus. Hon tar knappt ett steg själv. Det spelar ingen roll om vi är med Lotta mfl eller hemma, hon vill ändå inte leka utomhus. Jag är såååå glad att min chef gav mig ett schema med start den 30/1. Det betyder alltså att vi har två veckor på oss ytterligare. Jag bryr mig inte om någon tycker att jag är en fjantmorsa eller så för det är helt oviktigt. Det handlar om mitt barn. Hon måste kunna känns tillit och en viss trygghet i sin omgivning innan jag lämnar henne. Jag vet ju att hon kommer att bli ledsen när jag lämnar henne men huvudsaken är ju ändå att någon kan trösta henne och hålla om henne när hon gråter.  Jag är och förblir en hönsmorsa! Enligt mig en bra egenskap! 

När man har barn som kräver all ens vakna tid hinner man inte med att tänka på mer än det man måste. Det märkte jag ikväll när jag återigen insåg att farmor är borta. Helt borta. Hon kommer aldrig tillbaka igen. Jag får aldrig se henne igen och inte prata med henne igen. Fy fan. Jag vill inget hellre just nu. Saknar ihjäl mig efter henne nu. Saknar allt med henne verkligen. Hon var och är min stora förebild. Jag är glad att jag så många gånger sagt det åt henne. Och jag vet att hon vet det. Nästa fredag är begravningen och jag vet att det kommer att vara den värsta dagen i mitt liv, efter dagen då hon gick bort.  Idag var dödsannonsen i tidningen och det var ännu en käftsmäll. Hon är borta. På riktigt. Älskade bästa farmor ❤ 

Veckan innan julafton fick Milian jätteont i halsen och hög feber. Sen pendlade tempen upp och ner och han fick röda utslag på kinderna som sedan blev torrt och på ena kinden som ett skrapsår. Vi misstänkte att det var scharlakansfeber när vi alla andra i familjen fick liknande halsfluss. Jag och Junelle kunde knappt äta på heja julen! Men på närakuten sa dom att det endast var ett virus. Dagarna efter  vaknade han med kladdigt och varigt öra och fick en 5-dagarskur mot öroninflammation. Några dagar senare kom febern tillbaka och Milian kunde inte gå på ena benet. Jag blev jätteorolig och åkte till barnakuten. Där var dom istället jättenoga och tog prover och röntgade. Läkaren hittade ingenting så misstänkte att det var höftsnuva han hade fått. Tydligen väldigt vanligt på barn i Milians ålder efter en förkylning/virus. Igår hade han kladdigt öra igen och var svullen hela vägen ut på örsnibbarna och hade 38 grader igen. Denna gång blev det en 10-dagarskur för honom. Jag kan inte sluta att irritera mig på att dom inte gav honom antibiotika mot scharlakansfeber innan jul när han hade alla symtomen för det även fast  halsprovet inte visade nåt. Det har ju hänt förr lixom. Efter den här kuren hoppas jag att han slipper flera följdsjukdomar, blääää. 

Farmor har alltid sagt att hon ska bli en duva när hon dör. Och att hon ska bajsa på oss om vi gör nånting som hon tycker är dumt. Hon matade alltid fåglarna och var väldigt noga med att dom alltid hade mat. Därför tyckte jag att det kändes viktigt att både hon och hennes fåglar skulle få ett alldeles eget hus i hennes äppelträd här hemma på gården. Jag hade velat måla huset i den gröna färgen som farmors hus var innan vi flyttade hit och målade om, men den gröna färgen hittade jag inte. Det var en speciell grön färg som jag inte heller lyckades blanda själv, tyvärr. Så det fick bli ett vitt hus och det gör ingenting för farmor gillade svart och vitt i kombination. Imorgon ska Milian få hänga upp huset till gammelfarmor. 

Jag har säkert nämnt det här förut men idag är det mera påtagligt. Kvinnokroppen är fantastiskt som orkar med att gå igenom graviditeter och amningar efter varandra. Min kropp klarade båda bitarna bra men det fick sina konsekvenser. Jag känner inte igen mig själv! Jag är ett streck. Mina bröst var små innan barnen men nu är dom obefintliga. Det gör mig inte jättemycket förutom att inga behåar passar och jag känner mig okvinnlig. Min kropp är väldigt svag just nu också men det kommer jag att ändra på inom 3 månader. Igår började jag träna. Som jag skrev förut så kommer jag inte ha några höga mål men redan efter dagens pass så kände jag att målen ska höjas. Jag längtar verkligen efter en stark och pigg kropp som jag kan trivas i (jag får träna mycket bröst om jag ska trivas med kupan). 

Om jag ska sammanfatta mitt år så började det dåligt och slutade sämst. Däremellan var det upp och ner. Jag själv drabbades av orostankar blandat med stress som gav mig ångest och tillslut panikångest. Detta började i somras men det tog tid för mig att förstå att det var därför jag mådde piss. Jag tvekar än idag men kämpar med det. Hela våren och sommaren höll vi på med huset dag ut och dag in. Hela familjen. Antingen så målade vi eller så byggde vi på övervåningen eller nånting liknande. Milian började på ugglan efter sommaren och tack och lov är det en av få positiva ting under året. Att ugglan får fortsätta sin verksamhet tar nog hem årets pris!