Allting var jättefint men mitt finaste minne från dagen var när jag och Milian gick ut från kyrkan, sist av alla, och möttes av solens varma och lysande strålar (var längesen solen sken på det viset och himlen öppnade upp sig helt och hållet). Då kände jag att farmor ville att det skulle vara såhär. Att begravningen var över och vi skulle vara glada. Hon skrev "Gråt inte när jag dör, jag finns ju i era gener" innan hon gick bort. Hon ville att vi skulle skratta och minnas henne som hon var och allt tokigt hon gjort. Och därför avslutade vi dagen med en 3-rätters på en av hennes mest omtyckta restauranger i stan. Precis som hon alltid sa. "Lägg inte pengarna på begravningen, gå ut och ät gott och ha roligt istället. Älskade underbara farmor ❤