När man har barn som kräver all ens vakna tid hinner man inte med att tänka på mer än det man måste. Det märkte jag ikväll när jag återigen insåg att farmor är borta. Helt borta. Hon kommer aldrig tillbaka igen. Jag får aldrig se henne igen och inte prata med henne igen. Fy fan. Jag vill inget hellre just nu. Saknar ihjäl mig efter henne nu. Saknar allt med henne verkligen. Hon var och är min stora förebild. Jag är glad att jag så många gånger sagt det åt henne. Och jag vet att hon vet det. Nästa fredag är begravningen och jag vet att det kommer att vara den värsta dagen i mitt liv, efter dagen då hon gick bort.  Idag var dödsannonsen i tidningen och det var ännu en käftsmäll. Hon är borta. På riktigt. Älskade bästa farmor ❤