Första inskolningsveckan
I måndags började Junelle på lill-ugglan. De första två dagarna visade hon sig från den sidan som jag hade trott. Hon vägrade släppa mitt knä och ville knappt leka nånting. När hon lekte så höll hon min hand hela tiden. Iofs har hon börjat göra så hemma också de senaste veckorna. Dag 3 visade hon lite mera mod och gick tom och hämtade (tog i hand) en av personalen och ville visa nånting. Hon släppte mig lite mera och lekte själv litegrann. Hon satt även själv vid bordet och åt mycket frukt. Det gjorde hon inte det första dagarna. Idag var vi på stor-ugglan och det blev ett litet steg bakåt . Precis som jag misstänkte redan när jag fick inskolningsschemat. Det blev för mycket på en gång. Det största problemet jag ser i detta är att hon inte vill göra nånting utomhus. Hon tar knappt ett steg själv. Det spelar ingen roll om vi är med Lotta mfl eller hemma, hon vill ändå inte leka utomhus. Jag är såååå glad att min chef gav mig ett schema med start den 30/1. Det betyder alltså att vi har två veckor på oss ytterligare. Jag bryr mig inte om någon tycker att jag är en fjantmorsa eller så för det är helt oviktigt. Det handlar om mitt barn. Hon måste kunna känns tillit och en viss trygghet i sin omgivning innan jag lämnar henne. Jag vet ju att hon kommer att bli ledsen när jag lämnar henne men huvudsaken är ju ändå att någon kan trösta henne och hålla om henne när hon gråter. Jag är och förblir en hönsmorsa! Enligt mig en bra egenskap!