Om jag ska sammanfatta mitt år så började det dåligt och slutade sämst. Däremellan var det upp och ner. Jag själv drabbades av orostankar blandat med stress som gav mig ångest och tillslut panikångest. Detta började i somras men det tog tid för mig att förstå att det var därför jag mådde piss. Jag tvekar än idag men kämpar med det. Hela våren och sommaren höll vi på med huset dag ut och dag in. Hela familjen. Antingen så målade vi eller så byggde vi på övervåningen eller nånting liknande. Milian började på ugglan efter sommaren och tack och lov är det en av få positiva ting under året. Att ugglan får fortsätta sin verksamhet tar nog hem årets pris!
I början av sommaren var vi på en utlandsresa som farmor bjöd oss allihopa på. Hon ville unna oss det för att vi hjälpt henne så mycket vid flytten. Hon ville också göra en sista resa tillsammans. Efter resan började en jobbig tid då farmor blev sämre i sin sjukdom. Det tog lång tid innan vi fick veta vad det var för sjukdom som gjorde att hon inte kunde gå mer än 10 meter åt gången. Hennes lungor blev sämre och dessvärre även hjärtat. De sista månaderna levde hon med syrgas i hemmet.
Igårmorse 05.40 somnade hon in på sjukhuset efter att ha kämpat mot influensan i några dagar. Det var hemska dagar. Fy satan vad jobbigt det var. Att se denna otroligt starka och envisa kvinna så svag var det värsta jag varit med om. Hon ville inte leva såhär, det sa hon flera gånger. Även om hon hade klarat influensan så hade hon aldrig blivit frisk igen. Så jag vet att hon har det så mycket bättre nu när hon blivit en duva. Inga bekymmer. Hon flyger bara runt där uppe och tittar ner på oss. Om vi gör nånting hon inte gillar nångång så kommer hon skita på oss, det har hon alltid sagt.
Farmor var en oerhört stark person. Hon klarade allting själv och bestämde sig efter skilsmässan med farfar att hon aldrig skulle bo med någon man. Och så blev det. Hon vägrade släppa in någon man för nära inpå livet. Hon skulle vara ensam och klara sig själv. Minst sagt envis. Farmor har lärt mig så mycket om livet ska ni veta. Allt ifrån hur man gör när man dansar jazz naken framför tvn till hur man skiter ner en vit mataffärsvägg på Åland. För henne handlade det om att njuta av livet. Hon älskade vin, hon älskade att dansa, hon älskade att klä upp sig och göra sig fin. Och vacker var hon alltid. Vackrast av alla. Hon var alltid rak och ärlig mot alla. Oavsett vem det var så kunde hon säga "men herregud vilka fula skor du har unge".
Jag har så otroligt mycket minnen tillsammans med farmor att skratta åt idag. Precis som hon vill att vi ska göra. Hon vill att vi ska fortsätta leva vidare och ha kul. Skratta åt allt roligt och tokigt hon gjort. Prata om henne. Varje dag. Jag skulle kunna skriva en bok om allt tokigt hon gjort och sagt.
Så länge jag kan minnas har jag alltid sagt att jag ska bli som farmor. En riktigt livsnjutare och glädjespridare. Det är helt sjukt vad jag saknar kvinnan. Det känns så jävla tomt bara att veta att hon inte sitter där hemma i sin fotölj och tittar på tv längre. Hon kommer inte nästa gång jag fyller år. Hon har firat sin sista jul. Och det kämpade hon för att få göra. Världens starkaste och mest älskade kvinna ❤️
Jag hoppas och tror att farmor ville visa oss att 2017 kommer bli ett bättre år när hon valde att flyga upp till himmeln sista dagen på 2016. För mig blev det som en brytpunkt. Jag lämnar 2016 bakom mig som ett skitår och tar med mig alla nära och kära in i 2017 med förhoppningar om att det ska bli bättre.
