Dom flesta säger att "trean bara hänger på". Men för oss har det inte varit så. Nelion har krävt exakt lika mycket som Milian gjorde och skillnaden nu är att tiden måste delas med två  andra. Men den största skillnaden är nog ändå Tobias diskbråck. Han har haft problem med ryggen i stort sett hela Nelions liv. Mer eller mindre. Under förlossningen hade han jätteont i ryggen och dagarna efter likaså. Så jag har fått minimalt med hjälp av honom när det gäller Nelion. Visserligen har han kunnat hjälpa till en del med dom andra två men i perioder ingenting. Sen att Nelion har varit en extra krävande bebis har ju inte gjort saken lättare. Andra saker som blivit skillnad sedan Nelion kom är absolut tvätten och disken. Herregud vad jag tvättar och sorterar tvätt. Jag tvättar minst en maskin varje dag, oftast två. Och diskmaskinen går nästan alltid känns det som. Jag startar nästintill två diskmaskiner varje dag. Och då handdiskar jag alltid stekpannor och kastruller. Men så blir det när man har stor familj. En annan skillnad är också hur stökigt det blir. Iofs tror jag inte att det har med antalet barn att göra utan mera med tiden man lägger på att försöka ha det någorlunda undanplockat. Och den tiden är garanterat mindre. En annan skillnad för mig sedan Nelion kom är ensamtiden bara han och jag. Det är så värdefullt att få tiden med bara honom även fast jag alltid har en "skamkänsla" i kroppen när barnen är på förskolan. Det känns för mig onaturligt att dom är där när jag och Nelion är hemma eller på öppna förskolan eller någon annanstans. Jag tror att ni förstår vad jag menar även fast ni kanske inte håller med mig. Eller kanske aldrig själva har känt den känslan. Det är just därför mina barn är på förskolan absolut minst av alla barnen på deras förskola. Nästan aldrig mer än 15 timmar i veckan. Varken jag eller barnen har behov av mer. I augusti kommer Milian vara i skolan flera timmar fem dagar i veckan. Då kan jag inte välja. Det kan jag nu.