Idre-resan
Okej. Denna resa blev inte alls som jag eller vi tänkt men det spelar ingen roll. Barnen är supernöjda och har haft väldigt roligt. Efter att vi åkt sista åket sa Junelle "jag och Milian vill stanna här flera dagar till". Det kändes som ett
ganska bra betyg. Barnen har varit så hinla duktiga. Jag är väldigt imponerad av dom. Trots att det vart mellan -16 och -8 grader varje dag så har dom inte gnällt en enda gång på att det varit kallt eller att pjäxorna skavt eller gjort ont. Man vet ju
själv hur det kan kännas efter en hel dag med pjäxor på sig?! Milian tyckte att det var väldigt kallt när han åkte upp på toppen med mormor och morfar men han klagade inte mer än att påpeka hur kallt det var och att han inte ville åka upp igen. Barnen
har varit ute både före och efter lunch varje dag och någon dag ytterligare en sväng till på kvällen. Så det har blivit en hel del påklädningar men dom har inte klagat över det heller.
Milian har blivit jätteduktig på att åka. Han klarade av att åka ner för en grön backe alldeles själv utan hjälp, sväng åt båda hållen och plogbromsa. Han hade även klarat den blå backen precis utanför stugan men han vågade inte prova den utan selen.
Klokt av honom. Och lilla Junelle på 3,5 år har hela veckan velat kunna göra lika som Milian och blivit lite besviken då det inte gått. Men hol har kämpat på med mormors hjälp och idag klarade hon av att svänga litegrann själv och plogbromsa. Jag
blir så himla stolt och då ska vi inte prata om henne själv. Hon blev så oroligt stolt över att ha klarat det hon övat för hela veckan. Att åka själv. Så synd att vi inte hade en dag kvar för då tror jag att det hade lossnat ordentligt för henne.
Så nu blir det hem och träna i sunnerstabacken!
Igår bowlade vi och barnen krossade både mig och pappa haha. Dom tyckte att det var världsroligt och har redan frågat när vi ska bowla igen. Vi var även på askes minidisco och gick skattjakt mm. Imorse åkte vi (inte Nelion) hundspann i den magiska fjällmiljön.
Hundarna var sååå glada, helt galna verkligen. Så fort guiden stannade så blev dom helt ivriga och bara ville iväg igen. Han förklarade att dom kunde springa 80 km per dag?! Är det normalt?! Lite synd om hundarna tyckte jag faktiskt. Men enligt honom
så älskar dom det. Iofs så är dom väl uppfödda för det där och vet inte mer än det livet. Aja, huvudsaken att dom inte far illa och det lär dom inte göra om dom orkar springa i den takten.
Ikväll medan vi packade ihop alla grejer var barnen med mormor och badade på äventyrsbadet. Så trots att vi har haft sjukstuga hela veckan så hann vi med det mesta. Jag hann även damma av "snorborden" som Junelle sa haha. Vi hade aldrig klarat
av denna vecka utan VÄRDLENS bästa mormor och morfar som varit ute och övat i backen med barnen. Jag har sprungit ut och tjuvkollat och filmat när Nelion sovit. Så tack för denna vecka till mor och far ❤️
Trackback
