För Junelle gick det idag väldigt bra. Hon tycker annars att sånt här är jobbigt min hon klädde av sig själv och ställde sig på vågen utan problem. För ett år sedan vägde hon 14 kul och likaså för ett halvår sedan. Därför ville man nu se att hon gått upp i vikt. Och det hade hon gjort för nu vägde hon 15,5 kg. Och var 97,8 cm lång. Jag tyckte att denna kontroll var onödig för hon har alltid varit lite rund och go men just då vid 3-årskontrollen måste hon haft någon dipp. Och precis så visade det på kurvan också. 

Jag läste precis min svägerskas blogg och fick mig en funderare. Var världen håller på att ta vägen, hur vi människor påverkar varandra. I detta fall skrev Ronja om hur mammor påverkar varandra och ofta till det negativa. Då började jag såklart att fundera om detta även påverkar mig. Och det gör det nog utan att jag tänker på det. Men framförallt började jag fundera på om jag kanske är en sån som påverkar andra mammor. Jag har flera gånger fått höra positiva kommentarer från mammor som tex "du är så himla duktig på att hitta på roliga saker med barnen" eller tom "du är min idol, jag önskar att jag hade din mamma-energi". Detta har jag bara tagit som nånting positivt men när jag läste vad Ronja skrivit så kände jag att det kanske inte alltid är så positivt. Andra mammor kanske blir stressade av det. Jag har aldrig tänkt så eftersom detta är en naturlig del av mig. Jag är en sådan person som alltid måste ha nånting att göra. Jag tillhör inte gruppen som tycker att det är skönt att ha en oplanerad helg. Det gör mig stressad. Jag måste ha saker att göra. Kanske är det en diagnos, vad vet jag. Mina föräldrar har alltid hittat på mycket saker och mamma är världens bästa pyssel-mamma. Så jag har henne att brås på oxh är otroligt glad för det för jag trivs med det. Det mesta vi gör tycker jag själv är roligt.Och allt det jag skriver här på bloggen är för min skull, mina barns skull och för mina närmaste som tycker att det är kul att följa med i barnens liv. Jag försöker anteckna så mycket som möjligt runt omkring barnen när det gäller allt för att jag ska minnas och kunna kolla tillbaka hur det var. Med Milian var jag jättenoga med allt i hans utveckling osv och försöker i mån av tid vara lika noga med dom andra två. För de sista jag vill är att göra skillnad mellan barnen. Alla tre ska kunna gå tillbaka och läsa hur det var när dom var små. När det gäller instagram kan jag också tycka, precis som Ronja, att det blir alldeles för mycket. Jag fick nog av det för ca 2 år sedan och bestämde mig då för att ta bort alla jag följde som jag inte hade någon koppling till. Då blev jag lite som beroende. Jag var tvungen att ta upp och kolla på telefonen så fort jag hade den nära mig. Nu följer jag bara sånna som jag känner. Plus några som jag tycker är så pass jordnära och kloka att jag inte kan sluta följa dom även fast jag ej känner dom. Men från att ha följt kanske 800-900 personer så blev det kanske 400 då. Och lite fler nu. Varför ska jag sitta och glo på en helt random människas bilder egentligen?! Det blir ju sjukt om man ska göra det. Så nu ser jag instagram som ett sätt att "hålla kontakten" men vänner och se vad de gör i sina liv. Jag försöker själv att påverkas så lite som möjligt av allt alla andra gör även fast jag undermedvetet säkerligen påverkas mer än vad jag tror. Men den största nackdelen av allt med sociala medier är att den riktiga sociala kontakten nästintill upphör. Det händer alltför sällan att jag tar upp telefonen och ringer en vän. Istället bläddrar jag igenom instagram och ser där att "idag har Sanna åkt pulka med Max" tex. Men hade det inte funnits så hade jag ju heller inte hunnit sitta och ringa runt till alls dessa 500 personer och fråga vad dom gjort och hur dom mår. Därav älskar jag sociala medier. Godnatt på er