Mitt enda problem när det gäller skidåkning just nu är att Nelion blivit GALET mammig. Så ska jag åka så måste han sova. Och då blir det bara en timme ungefär. Det började efter att jag lämnade honom i stugan i ca 1,5 timme i Idre. Han var ju lite hängig då så det hela blev kanske lite förvärrat. Så nu gråter han så fort jag går mer än 10 meter från honom. Alla mina bebisar har varit såhär vid den här åldern men detta känns nästan skrattretande. Så nu är vi återigen tillbaka på ruta ett när jag sitter på toa med honom i knät och hänger tvätt med en hand och har honom på andra sidan. Ni som vet, ni vet. Men nu vet jag ju hur snabbt den här tiden är förbi så jag lägger ingen energi på att det ska "gå över". Bara kramas och pussas extra mycket, för det är precis det han behöver. Närhet. Kanske lite extra mycket eftersom vi inte ammar längre hellre. Och apropå amningen. När han var så himla dålig i Idre och vi var påväg till sjukhuset med honom så kändes bilresan dit (3 mil) så olidligt lång. Han vägrade äta och dricka och hade 40 graders feber. Då ångrade jag sååå mycket att vi slutat amma. Men annars är jag ändå glad att vi slutat då han sover mycket bättre. Det går bättre att natta, han myser nu istället för att bråka. Han vaknar oftast kl 22 och dricker välling. Därefter vaknar han en eller två gånger och dricker oftast välling men har även somnat några gånger utan välling. Det bästa med honom är att han sover ca 12 timmar. Den senaste tiden har han sovit till runt 08-tiden. Drömmigt! men sånt här ändrar ju sig snabbt så snart vaknar han säkert innan 06 igen. Det slår aldrig fel. Nu ska jag leta vidare efter skidor. Gonatt.