Jag vill göra nånting speciellt utav denna förlossning. Om den går som dom tidigare två förlossningarna har jag egentligen bara en önskan med förlossningen och det är att jag ska vara den första personen som rör vid mitt barn. Jag vill själv ta emot bebis när han kommer ut. För Tobias skulle aldrig våga göra det. Och jag vill så himla himla gärna göra det så det blir ingen fajt om den saken, haha. Med Milian fanns inga sånna tankar alls och med Junelle gick det så fort så jag hann knappt fatta att hon kom ut. Så denna gång skulle jag vilja hinna med detta. Om situationen tillåter. En annan sak som jag har velat prova är att föda i vatten. Min upplevelse från förlossningen med Mille var att det inte alls var lockande att ens vara inne i badrummet. Men jag kan ju få en annan känsla denna gång. Jag vet inte hur barnmorskorna på akademiska ställer sig till detta heller så detta låter jag vara oskrivet och tar det som det kommer. Sedan vill jag ha det precis som när Junelle kom. När hon var ute och navelsträngen avklippt lämnade personalen oss själva. De var så himla skönt. Så vill jag ha det nu också. Om allting går utan komplikationer vill jag helst åka hem så fort som möjligt till dom andra två så liven. Är vi tvungna att stanna kvar så har jag som krav att barnen ska få komma upp och träffa lillebror först av alla. Jag hoppas innerligt att jag får en fin upplevelse av även denna förlossning. Det är absolut inte att ta för givet.