Helgen
Jag måste bara börja detta inlägg med att berätta vad som hände oss i fredags. För att underlätta livet som trebarnsmamma så har jag börjat åka buss med barnen. I fredags åkte vi ner på stan för att gå på bamseutställningen på slottet men jag hade
kollat fel på öppettiderna så vi hängde i stadsparken istället. På bussen hem hade jag spänt fast vagnen och parkerat barnen på varsitt säte bredvid vagnen. För smidighets skull. Nelion låg och sov i vagnen och jag stod upp och höll i vagnen för säkerhets
skull. Då klev det först på en farbror med rullator som tryckte sig förbi mig och vagnen och sa någonting i stil med "fy vilket folk det finns". Sen ställde han sig där barnen satt och jag förstod genast att han ville att barnen skulle flytta
på sig så jag sa "kom barnen så flyttar vi på oss så farbror får plats" och han kontrade med "Ja, åtminstone ska jag sitta här". Väldigt otrevligt och snäsigt. Så vi flyttade oss till närmste lediga säte och hamnade bredvid en jättegullig
dam som vi pratade med i några minuter tills det klev på en dam som gick fram till vårat säte och tittade på Milian och sa "Kan du flytta på dig, det här är för handikappade". Så för andra gången tog jag barnen och letade nya platser. Jag satte
dom på närmaste lediga platserna längre fram i bussen och ställde mig själv bredvid vagnen då jag inte helt litar på att vagnen i ramlar i bussen. När det var som tystast på bussen ropar Milian "mamma, vad betyder handikappad?". Jag visste inte
vad jag skulle svara då damen i fråga satt bara någon meter ifrån mig. Jag svarade bara "Milian, jag kommer om en stund så ska vi prata om det". Sen tog det bara någon minut innan han frågade igen. Och jag förstår att han undrade för hon såg
precis ut som oss och ingenting fysiskt visade att hon var handikappad så han funderade sedan bra länge på varför hon sa så när vi satt där först. Lilla gubben. När damen hade gått av bussen så blev surfarbrorn plötsligt trevlig och började be om ursäkt
för besväret. Så trist med sånna här människor som dyker upp ibland. Vi som tyckte att det fungerade så himla bra att åks buss. Men detta ska inte hindra oss från att fortsätta.
Tobias har jobbat hela helgen så igår tog vi vårat pick och pack, fyllde hela bilen och åkte till Björklinge. Där spenderade vi våran första riktiga vår-sommardag (18 grader) utomhus nästan hela dagen. Barnen badade, hjälpte mormor att plantera och vi
blev bjudna på både lunch och middag. Mini sov (på mig mestadels) nästan hela dagen och när vi skulle åka hem blev det kalabalik i bilen. Så jobbigt med bilhatande bebisar. Jag vänjer mig aldrig. Det tog oss en timme att komma hem från björklinge.
När vi kom hem vaknade mini igen och var ledsen så då fick jag sätta honom i bärselet för att kunna lyfta in Junelle som somnat och resten av all packning. Som tur var så hade jag min stora kille till hjälp som bar in en del grejer åt mig. Sen när
vi var klara och satte oss i soffan sa Milian "Jag tycker synd om dig lillebror. Nu har du varit ledsen länge, nu ska du äntligen få mat"
Idag har vi haft besök av Minna och barnen. Så himla söta alla tre! Väldigt uppskattat. Imorgon ska vi nog ta oss till någon lekpark och sedan är veckan ganska oplanerad. På fredag får vi äntligen träffa våra härliga vänner från Skåne igen. Så himla kul
att dom tar sig tid att komma till oss under sin korta vistelse uppe i Sthlm. Ett uppdrag i veckan blir att försöka hitta nya gtx-skor till Mille. Funderar på att testa kavat Iggesund för att jag vill ha svarta. Och dom är ju liiiite snyggare än Vikings
också. Men frågan är ju bara om man blir lika nöjd?
Trackback