Tråkiga besked

Igår och idag har vi fått två väldigt tråkiga besked. Det första beskedet fick vi igår och berör mig väldigt mycket. Junelles fantastiska dagmamma Lotta ska sluta som dagmamma till midsommar. Det kommer egentligen inte beröra Junelle så mycket eftersom hon ändå skulle sluta då och börja på förskolan i augusti. Men det berör oss ändå. Vi hade ju framtida planer på att Nelion skulle skolas in hos henne i augusti 2019. Nu måste jag snåla ännu mera på dagarna för att försöka ha honom hemma till Jan 2020. Om det inte skulle vara så att han fick plats hos en av de andra dagmammorna. Det är verkligen någonting speciellt med en dagmamma. Man får ett så himla fint förtroende och tryggheten går inte att jämföra med någonting annat. Alla barn i barnomsorgen borde få denna möjlighet när dom är under tre år, dom är ju såå små. Det är oslagbart! Jag är livrädd för att Nelion ska behöva slussas in i någon verksamhet med massa småbarn i en stor grupp med få pedagoger/vikarier. Det är min mardröm. Men blir vi tvungna till det så ska jag kämpa för att han nästan hinner bli 2 år innan han börjar iaf. 

Det andra tråkiga beskedet kom idag. Milians förskolechef ska sluta. Det tråkiga med detta är att det är hon som har förändrat och gjort förskolan såå himla bra. Tur nog att personalen är underbar och förhoppningsvis kan bevara detta härliga och introducera den nya chefen i verksamheten på bästa sätt. Nu vet vi inte vem som kommer att bli den nya och det är heller ingenting klart. Men vi hoppas verkligen på det bästa eftersom vi ska ha båda barnen där i augusti. Hojta till om ni vet någon som skulle passa som förskolechef på ett föräldrakooperativ! 

Mini har varit lite extra skrikig och bökig de senaste dagarna. Igår var han otröstlig för första gången. Jag vet inte varför för jag upplever inte att han har haft problem med magen. Men det kan ju säkert vara den som krånglar. Han bajsar flera gånger per dag och rapar alltid efter amning. Och jag upplever inte honom gasig. Han kanske är övertrött för han har fortfarande sååå svårt att somna någon annan stans än i bärselen. Där i kan han sova i timmar. I vagnen sover han så himla oroligt. Det längsta han sovit där i de senaste dagarna är nog 30 min. Och då har vagnen rullat. Så fort vagnen stannar så vaknar han. Precis som sina syskon var. Det blev bättre men jag minns inte hur lång tid det tog. Jag minns iaf att det blev bättre med sittdelen och det är ju några månader kvar dit. Han har sovit knackigt den senaste tiden också. Jag funderar på att flytta upp korgvaggan och försöka få honom att börja sova i den på nätterna. Nu sover vi hud mot hud fortfarande och jag älskart! Men han sover oroligt så jag tänker att det kan vara värt att testa om han sover bättre där. Junelle sov ju väldigt bra i den. Vi får se hur vi gör. Det gäller ju att orka lägga honom där i också efter amning. Hur har ni gjort med era spädbarn? Samsovning eller egen säng/vagga? 

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback