Sen jag började jobba som sjuksköterska har jag trivts väldigt bra med mitt jobb och mina kollegor. Och framförallt med min chef. Jag har aldrig egentligen bekymrats över arbetstiderna förut då jag haft så roligt på jobbet och har älskat att jobba. Men när Nelion kom och jag insåg vilken arbetsbörda det är att vara själv med 3 småbarn så började mitt tankesätt att förändras. Jag har varit själv med barnen otroligt mycket det senaste året (i och med Tobias diskbråck) och ni som inte har tre barn relativt tätt och dessutom ett hus med 2 plan som ska städas, ni vet inte heller vad jag pratar om. Ni kan försöka med det går inte att veta, jag lovar. I alla fall så vill jag inte att Tobias ska få bära denna börda på sina axlar var 3:e helg när jag ska jobba. Och då är det oftast fredagkväll, lördag och söndag som innefattar en jobbhelg. Det har varit en väldig fördel för mig att arbeta såhär då jag istället har varit ledig mitt i veckorna och barnen har då kunnat vara lediga med mig. Så innan Nelion föddes så gick barnen på förskolan 20-25 timmar i veckan trots att jag arbetade 80% och Tobias 100%. Det är väldigt, väldigt lyxigt för ett litet barn må jag säga. Så att jobba helger är också positivt. Jag har gillat det trots att vi förlorar familjetid då alla är tillsammans. Så nu när jag varit så pass mycket själv och vet hur tufft det är så bestämde jag mig för att söka nytt jobb. Kraven jag hade var att det skulle vara kontorsarbetstider och bättre lön. När jag började söka var jag öppen för allt. Efter att jag varit på två intervjuer som inte kändes bra så började jag fundera på bemanning. Då skulle jag få välja mina tider och få en väldigt bra lön. Men tryggheten saknades. Som bemanningssköterska blir man runtslussad och de erbjudandena jag fick var ca 6 veckor på ett ställe och 6 veckor på ett annat. Ja, ni förstår. En rullande arbetsplats kan man kanske säga. Jag valde bort det för att jag kände att jag har för lite erfarenhet för att slussas runt. Så jag fortsatte att söka och beöka olika arbetsplatser. På en del ställen passade arbetstiderna kanon och lönen var tipp topp, men arbetsuppgifterna kändes inte alls tipp topp. Så jag sökte vidare. Och tillslut fann jag hemsjukvården. Jag var på intervju både inom kommunen och privat. Båda erbjöd mig jobb men det som tillslut fick mig att tacka ja var just arbetstiderna. Måndag-fredag 7-16 och jour var 10-11:e helg. Inga röda dagar. Och möjlighet att förkorta dagarna för att gå ner litegrann i tid. Inte nog med detta så var personalen på detta ställe väldigt trevliga. Så i höst blir det Attendos hemsjukvård för mig. Det ska bli så himla kul och spännande att  prova någonting nytt. Samtidigt som det känns läskigt att lämna en trygg, stabilt och väldigt omtyckt arbetsplats bakom mig. Jag har ju varit borta därifrån mycket eftersom jag fått alla tre barnen under tiden jag varit där. Men det känns ändå som "hemma" när jag kommer dit. Så det känns lite sorgligt att lämna men jag vet att jag måste göra detta för att veta hur "det är på andra sidan".