Opålitlig
Milian har den senaste tiden blivit opålitlig. Han har aldrig förut sprungit iväg från oss på offentliga platser osv men nu gör han plötlisgt det. Den senaste veckan har det hänt 2 olika obehagliga händelser. Den första var förra veckan då han och
Tobias skulle gå till utegymmet. Dom vände efter en bit för att Milian ångrade sig och ville hellre vara hemma och leka med kompisarna. Han ville inte att Tobias skulle gå utan honom heller. När Milian började leka igen och sprang över till grannen
så gick Tobias till utegymmet igen. Efter en stund kom Milian tillbaka från grannen och förstod direkt att pappa hade gått till utegymmet ändå. Han blev alldeles hysterisk och sprang iväg hemåt. Jag stod och pratade med grannen och efter en stund
när jag ropade på honom så Svarade han inte. Cykeln stod hemma så jag tänkte att han kanske var kvar uppe på rummet. Men jag ringde Tobias och även fast jag aldrig hade trott det så hade han sprungit barfota hela vägen bort till utegymmet! SJÄLV!
I bara badshorts. Usch. Så obehagligt tycker jag. Han hade kutat utan en enda paus också så fort måste det ha gått. Han hittade helt utan problem dit men jag vågar inte ens tänka tanken på vad han hade gjort om Tobias INTE VAR DÄR. Usch. Som
tur var har jag lärt barnen att alltid visa lappen med namn/telefonnummer som finns i deras kepsar/kläder/skor osv om dom kommer bort. Milian är stor nog att förstå det. Men det som skrämmer mig är att han vågar springa iväg själv sådär.
Idag hände en liknande grej. Han och grannpojken var ute på gatan och cyklade runt runt. Jag tjatade om att dom skulle cykla på cykelvägen istället och plötligt var Milian bara borta. Grannpojken kom cyklandes själv och när han insåg att Milian inte
cyklade efter så vände han och cyklade runt gatan igen. Men Milian var inte där. Då fick jag panik. Efter en stund kom vi på att grannpojkens mamma hade gått över till en annan granne lite längre bort. Så vi sprang dit och där var Milian! Jag var
sååå rädd! Han har alltid förut varit jätteduktig med att alltid komma hem och fråga om han får gå till en kompis eller om han redan är hos en kompis och ska till nästa. Så jag har aldrig haft problemet med att inte veta var han är. Så denna
händelsen hoppas jag aldrig mer händer. Jag har förklarat för honom gång på gång hur viktigt det är att tala om var man går och ikväll tjatade vi extra mycket. Det är så roligt att han älskar att cykla och har blivit så duktig men också
ett stort steg. Det är mycket att hålla koll på i trafiken för en knappa 6 år gammal liten kille.
I veckan var vi på BVC för extra viktkontroll för Nelion. Han hade lyckligtvis gått upp ca 800 gram sedan sist och vägde nu hela 9650 gram om jag minns rätt. Han hade även dragit iväg några centimeter på längden och var nästan 82 cm nu. Så hejdå storlek
80 på byxor! Shorts kör vi dock 74/80 på då dom blir sååå långa och stora i 86. Nu måste jag sova. Klockan är alldeles för mycket. Godnatt
Trackback
