Nu var det länge sen jag skrev och det har sina orsaker. Vi har haft fullt upp varje vardag och helg. Och inte minst förra veckan när det blev två besök på barnakuten inom 3 dagar. Usch och fy. Jag har så himla lätt för att hamna i orostankar som nästan alltid leder till katstroftankar. Och det i sin tur till ångest som ger mig konstiga och obehagliga symtom. Detta hände mig förra veckan när Nelion blev dålig. När jag kom hem från ullaredsresan så tog det bara en liten stund innan jag tyckte att Nelion såg annorlunda ut. Sen såg jag att han var supersvullen på ena sidan om halsen. Jag blev jätterädd och katastroftankarna nådde mig direkt. Det fanns inget annat än att ta med alla barnen i bilen till barnakuten. Tobias kom efter lite senare för att ta med Milian och Junelle hem. Väl där så var det proppfullt i väntrummet och jag förstod redan då att det skulle bli en lång kväll/natt. Vi kom dit kl 18.30 och var hemma 01.30. Nelion var superduperpigg och glad under tiden vi var där. Det var det som gjorde att jag orkade. Men efter att en sjuksköterska hade bedömt honom och sa direkt att en läkare behövde titta på honom snarast så brast det för mig. Då ringde jag mamma som åkte hem till barnen så Tobias kunde komma till mig och Nelion. Efter några timmars väntande och när Nelion nästan precis hade kommit till ro och somnat så kom läkaren och var superstressad. Dom tog inga prover utan bedömde att han hade halsfluss och öroninflammation genom att titta. Så det blev 5 dagars antibiotika. Igen. Är så sjukt less på antibiotikakurer nu. 5:e för honom sedan april. Läkaren sa att vi skulle få komma på återbesök för svullnaden/bölden på halsen i mitten av veckan. På onsdag förmiddag hade inte bölden blivit något mindre och jag sov så himla dålig dom nätterna för jag var så orolig för andningen. På onsdag fm bestämde jag mig för att åka till barnakuten igen. Precis i samma stund ringde sekreteraren från barnakuten och sa att det inte fanns någon läkartid på torsdagen men att vi kunde komma kl 09. Då sa jag; Jasså, tack men vi är redan påväg". Vi tog bussen denna gång för att slippa strula med bilen där uppe i byggkaoset. Det var till skillnad från söndagen väldigt lugnt och gick över förväntan fort. Vi fick en grundlig genomgång av både en läkare och en läkarstudent efter bara 1-2 timmars väntande. Dom tog prover, kände och klämde, tittade noga i öronen, tog halsodling mm. Deras bedömning var samma som läkaren innan men med förlängd antibiotikakur. Dom skulle ringa tillbaka om proverna var avvikande men vi har fortfarande inte hört nånting. Så jag är otroligt tacksam för det. Dessutom har bölden idag blivit mindre och från att ha varit ca 2,5-3 cm är den nu mindre än ca 1 cm och halsen är mycket mindre svullen. Och antibiotikakuren tog slut igårkväll.  Förra veckan ringde jag till ÖNH två gånger för att försöka snabba på remissen lite. Kanske förgäves men jag tänkte försöka vara en riktigt pain in the ass patient. För nu ska vi fasen ha en tid snart! Nästa öroninflammation kommer ju tyvärr att hinna komma innan vi har hunnit få en tid om dom följer sitt mönster. Och jag vill inte att han ska äta mera antibiotika nu. Det räcker nu!