Senaste veckorna

Jag har de senaste veckorna påbörjat flera inlägg men inte riktigt orkat slutföra något av dom. De senaste veckorna har varit väldigt upp och ner men sammanfattningsvis hemska. Det började efter Milians kalas egentligen och har pågått sedan dess. Förut visste jag inte (eller rättare sagt förstod inte) vad ångest var. Men nu vet jag. Att gå och grubbla och oroa sig för saker och ting konstant leder till slut till ångest som kan yttra sig på väldigt många olika vis. Hos mig har det yttrat sig på flera sett som tillslut har givit mig panikångestattacker. En panikångestattack  yttrar sig olika hos olika individer och har man inte varit med om det så tror man att man ska dö. Riktigt riktigt hemsk känsla! Förra veckan träffade jag en psykolog som ska försöka hjälpa mig stt tänka annorlunda. 

Jag skriver det här inlägget för att jag vill att ni ska veta hur jag mår men framförallt för att jag skulle vilja ha kontakt med andra som har liknande problem. Jag vet att psykisk ohälsa är mycket vanligare än vad man tror men också att det är lite skamset att prata om det. För tillfället är jag sjukskriven så Tobias har tagit hand om barnen även fast jag hela tiden försöker göra så mycket jag orkar. För två veckor sedan började jag småträna lite i form av joggingrundor. Igår köpte jag gymkort som ska hjälpa mig att hitta tillbaka till Emelie. Jag kommer inte sätta upp höga mål mer än att jag ska må bra. Det är viktigast. 

Annars här hemma så är det sjukstuga. Milian har haft feber och halsont till och från sedan i lördags och Tobias har åkt på det idag. Vi tror att det kommer från dagis för några  hade ont i halsen och feber förra veckan. Junelle är inte heller helt 100 för hon har haft krupphosta de senaste nätterna. Jag känner nu att min hals också håller på att svullna igen. 

Alla julklappar är klara, granen är på plats, julgodis är bakat och bästa mamma har fyllt våran frys med bröd och fikabröd. På fredag ska jag, mamma och barnen julmatshandla medan Tobias ska julstäda. Sen blir det uppesittarkväll med ost och kex på fredag!

God jul allesammans! 

Här kommer lite bilder från helgens julfirande hos farfar och Marie :)

❤️❤️❤️

Så skönt att läsa det du skriver. Jag själv har sista tiden inte alls känt igen mig i massa saker jag säger & gör. Vi alla måste våga vara mer
Öppna,
Det är okej, ingen är perfekt, alla är vi människor . Starkt av dig att skriva ❤️

2008 träffade jag den där väggen och har sedan dess levt med ångest. Ibörjan förstod jag inte vad som var galet. Hjärtat rusade, mådde illa så jag trodde att jag skulle spy, hjärtat rusade, svettades och kände en hemsk oro i hela kroppen. Kändes som jag skulle DÖ!!! Fick efter nån vecka träffa en psykolog och hon förklarade att jag inte skulle dö utan att det var ångest jag hade. Var sjukskriven i några månader men gav mig fan på att jag inte skulle "bli" min sjukdom. Fick träffa en beteendevetare via jobbet och i början träffade jag henne en gång i veckan, ju längre jag kom i behandlingen ju mer sällan träffade jag henne. Tror jag gick hos henne lite mer än ett år. Fick även mediciner.
Trots att det är 8 år sedan jag blev sjuk så har jag fortfarande ångest. Under min första graviditet mådde jag inte alls bra och fick efter förlossningen en ny samtalskontakt i Småland. Under andra graviditeten fick jag ytterligare en ny kontakt då min gamla slutat och tack vara alla verktyg jag har fått kan jag nu leva ett "normalt" liv även om jag fortfarande har ångest. Den kommer oftast när jag har sovit dåligt och ätit dåligt. Magsjukor och spyor är något som verkligen framkallar ångest för mig.
Efter Wiwis förlossningen fick jag nya mediciner då jag tyckte att jag inte mådde helt 100 och dom funkar mycket bättre faktiskt.

Hör av dig om du ventilera med någon som vet hur det är att leva med ångest. Kram på dig