Från att Milian klev innanför skolans dörrar har det varit omöjligt att få honom att ha på sig ordentligt med ytterkläder. Vantar och mössa har varit svårt men det går. Jacka har jag fått tjatat ordentligt om. Skalbyxor är nästan omöjligt. Från att han alltid ha lyssnat och haft på sig det jag velat till att vägra. De senaste dagarna har han varit ensam om att ha vantar på sig. Han har fått ett par alldeles nya fina och bra vantar och han gillar dom. MEN ingen annan har vantar på sig. Jag tycker att detta är så himla tragiskt. Att barnen redan i denna ålder påverkas av andra och hur andra gör. Hur andra tycker och tänker. Jag försöker verkligen få mina barn så självständiga som möjligt och att dom ska stå på sig. Men det är lättare sagt än gjort. Det bästa man kan göra är att vara en god förebild. Jag har alltid strävat efter att vara självständig och våga stå upp för mig. Jag Vill inte vara beroende av någon eller någonting. Men att överföra detta på barnen i praktiken är inte lätt. Jag försöker föregå med gott exempel som att tex cykla med cykelhjälm och att ha vantar och mössa utomhus när det är kallt.  Och förklara varför. Även att ha en stabil grund såsom utbildning att stå på. Mer än så kan jag inte göra. När jag lämnade Milian häromdagen hade han på sig skalbyxorna när vi kom. När vi kom dit så började han gråta och ville ta av byxorna. Fröken sa till mig "du är inte ensam om att ha det problemet". Även fast dom pratar om det i klassen så är det ett problem. Hur är era barn i skolan? Tar dom på sig det ni vill att dom ska? Det är sååå stor skillnad från att ha varit i en grupp om 10 barn och 3 vuxna till att vara i en grupp om 30 barn och 3 vuxna. Dom hinner inte hjälpa alla barnen med kläderna och se vad alla tar/har på sig. Och jag som inte är närvarande kan inte påverka.