Imorse sköljde en våg av känslor över mig vid lämningen i skolan. Igen. Imorse ställde alla barnen i förskoleklassen upp sig på led och mittemot dom stod en klass av 3:or som skulle bli förskoleklassens faddrar. Jag kunde inte låta bli att stå kvar och titta när Milian skulle gå iväg med ett barn i trean. Han såg så otroligt stolt ut, men också lite nervös och rolig, när den stora pojken tog honom i handen och log. Dom gick iväg hand i hand och Milian vinkade till mig. Då kom alla känslorna för mig och jag började såklart gråta där mitt på skolgården. Och fick inte stopp på tårarna heller. Junelle tittade på mig och frågade såklart varför jag var ledsen. Då svarade jag "Gumman, jag är inte alls ledsen. Jag är bara väldigt glad över att Milian är så stor och modig. Jag är stolt över honom. Och över er, dig och Nelion".