Trygga barn

Idag har jag och Nelion varit på öppna förskolan på semmeltårtafika, mums. Efter öppna förskolan åkte vi direkt till banken som vi missade igår pga migränen. Banken verkar läsa kortbedrägeriet, tack och lov. Men jag måste ändå vänta in att få polisanmälan hemskickad för att sedan gå till banken igen och sen få pengarna tillbaka. Men tur att det går att lösa sånt här. Det visste jag faktiskt inte innan. Jag trodde att pengarna var bortblåsta. Efter banken åkte vi vidare till nya fritidsbanken i utk-hallen för att kolla efter ett par kortare skidor åt Junelle. Men det fanns icke. Jag fick med mig ett par skidor och ett par pjäxor till mig själv dock. Älskar att fritidsbanken finns, så himla bra idé! 
Nelion somnade i bilen påvägen hem då han vaknat rekordtidigt imorse, 05.15 (!!!) och somnade igen vid 07.45. Så tiderna blev lite konstiga idag i och med detta. Väl hemma hann vi bara vända och jag hann stoppa i mig lite lunch innan det var dags att hämta hem dom stora som var första dagen på dagis efter nästan 2 veckor hemma. Efter middagen hängde vi lite med grannarna innan läggdags. Och nu kommer vi till dagens rubrik. För oss är det väldigt viktigt att våra barn är trygga. Jag tror att barn blir trygga genom närhet och kärlek och framförallt från deras föräldrar eller annan vuxen. Barn ska inte behöva känna sig ensamma. För mig är den tanken vidrig. När Milian var bebis och vi var som mest desperata efter sömn så testade vi allt. Till och med skrikmetoden, eller annars kallad 5-minutersmetoden. Vi gav det lite tid men ångesten åt upp oss. Det var hemskt. Dessutom han det inte oss eller honom mera sömn. Bullshit! Det gav oss ett otryggt och övergivet barn istället. Aja, nog om det. Det jag ville komma till var egentligen att barn behöver trygghet. Jag vill att mina barn ska få somna tryggt på kvällen. Inte att dom ska vara rädda. Det gäller såklart alla tre. Sålänge dom vill ska vi läsa saga tillsammans på kvällen, sålänge dom vill ska dom få somna tätt intill, så länge dom vill ska dom få sova med deras fötter i min panna. Bara dom är trygga. Det är viktigast. Ikväll ville Junelle somna själv, i sin säng med endast Emil på cd-spelaren och en svag belysning från ljusbollarna. Jag frågade henne säkert 10 gånger om hon verkligen ville detta och hon var bestämd. Medan jag oxh Mille läste den saga han hade valt så låg hon alldeles själv på andra sidan väggen. Bara det känns så himla dumt. Men hon ville verkligen det och när jag och Mille läst klart gick vi in och tittade till henne. Då sov hon som en stock. Milian sa direkt då "imorgon ska jag somna själv i mitt rum". Stackarn. Han är så himla mörkrädd. Han klarar inte att vara på övervåningen själv på morgonen eller på kvällen när det är lite mörkt. Precis när han skulle somna så kom han på att han skulle sova med sin paprika som han fick på barnmässan. Han ville att jag skulle hämta den nere i soffan så jag sprang ner efter den och bara 10 sekunder efter kom han. Lilla älsklingen. Det är inte roligt alls det där. Men det är väl nånting de flesta barn går igenom. Det enda vi kan göra är att ge honom ännu mera närhet och kärlek så han känner sig trygg.

Nelion fick feber här nu på kvällen så vi får se vad natten och morgondagen har att bjuda på. Sov gott 

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback