Idag är en extra känslosam dag. Mini fyller 1 år. Livets snabbaste år någonsin. Tro mig. Jag trodde aldrig att ett År kunde springa förbi på detta vis, men jag trodde väl antagligen fel. För det var precis det som precis hände. Nelion fick spendera sin
födelsedag tokförkyld men slapp iaf febern. Vi skulle haft lite gäster ikväll men pga sjukstuga blev det bara mormor som kom och grattade Nelion.
Den senaste tiden har jag verkligen varit känslig. I lördagsmorse brast det för mig när jag och barnen var på gymmet och en man kom fram till mig från ingenstans och sa att jag var respektlöst som hade med mina barn på gymmet. Han sa att dom störde honom
och jag bad såklart om utsäkt för det även fast dom inte ens var i närheten av honom. Vi var där 08 på morgonen för att undvika folk i allmänhet. Jag vet att det inte är tillåtet att ha barn springandes runt på ett gym, såklart. Men någon form av medmänsklighet
kan man väl ha? Barnen var ju bredvid mig och visst att dom inte är helt tysta men det är ju inte alla andra på gymmet heller. Och blir man så lätt störd så kanske man ska ha lurar på sig för att stänga ute det man inte vill höra. Jag tog förstås väldigt
illa upp av detta och blev jätteledsen. Jag tog med mig barnen och åkte hem direkt. En annan tjej som stod bredvid mig när detta hände sprang efter och frågade vad som hände osv. Hon erbjöd sig även att prata med honom. Jättegullig tjej. Men detta har
nu gjort att jag helt tappat motivationen igen. Jag vill ju träna men jag vill också vara med barnen. Så det var perfekt att kunna ha med dom ibland. Och Junelle är så duktig med Nelion så det går faktiskt bättre när dom också är med. Resultatet av detta
blev ju att ett veckopass föll bort i min planering. Nu finns tiden bara efter 19 efter läggning då det är jag som lägger Nelion. Den senare tiden har jag varit så trött så jag har knappt orkat ta mig iväg den tiden på kvällen. Även fast jag vet att det
är det som gör mig piggare. Ond spiral alltså. Efter detta var jag så taggad på tisdagens mama-fitness eftersom det blev så kass träning under helgen. Just precis för att jag var så laddad så gick det sämre än aldrig förr. Nelion tillät inte en enda
övning. Och det visade sig klart och tydligt varför när vi kom hem. Han hade feber och blev dålig mot kvällen efter shoppingturen på Gränby. Efter en natt med 39,9 grader vaknade vi upp till magsjuka. Junelle kräktes tre gånger under morgonen så därefter
har vi varit isolerade hemma. Och vi som skulle baka! Tur jag hade hunnit baka några dagar innan. Resten får jag baka imorgonkväll. Imorgon har vi 1-årskontroll på bvc men det blir inget vaccin då Nelion är för förkyld. Men läkarbesök blir det iaf.
En annan sak som gjort mig ledsen och känslig den senaste tiden är lämningarna på förskolan. Junelle har varit ledsen de senaste veckorna för att hon inte får gå iväg på utflykt lika ofta som Milian. Varje morgon som vi kommit dit och hon fått veta att
hon ska vara kvar på gården blir hon superledsen. En gång förra veckan fick hon följa med den stora gruppen för att hon var så ledsen och det gick ju superbra. Igår fick vi meddelande från förskolan att Junelle from nästa vecka kommer att tillhöra
Milians grupp (5-6 åringarna) tills hon slutar i slutet av maj. Hon blev superglad för detta och jag med såklart. Jag hade funderat över att låta henne vara hemma med oss annars men nu löste det ju sig så pass bra och hon vill ju alltid göra det Milian
gör så detta blev den absolut bästa lösningen. Imorgon tänkte jag skriva ett inlägg om Nelions utveckling osv eftersom vi ska till bvc imorgon. Nu ska jag sova. Gonatt på er!
