När vi sen skulle iväg på paw patrol så hade vi som vanligt lite brottom och mitt i all hets hände det som inte bara får hända. Junelle stängde igen bildörren på sitt eget finger. Sekunden efter såg jag bara skinnslamslan på fingret som hängde. Vi sprang in och började rota bland alla mina tusen sjukvårdssaker men såklart hittade jag varken sterila kompresser, kirurgtejp eller sårtvätt. Så i all stress kastade jag ut allt ur lådan på golvet och hittade nästan vad jag behövde. Satte en kompress med glatt yta först (haha) och sen en gasbinda och sist en tejp som jag tydligen hade satt lite för hårt för sjuksköterskan fick jobba hårt för att få bort den sen. Det blödde sjukt mycket så fort jag släppte trycket så det var inget lätt match direkt. Jag har nog aldrig gjort ett sämre jobb som sjuksköterska i detta läge. Jag hade säkert 200 i puls. Usch. Sen när vi fått ihop det bestämde vi oss för att åka upp ändå så iaf Mille fick se paw patrol så Tobias och Junelle kunde åka vidare. Men väl där ville inte Mille gå utan Junelle och Junelle blev såklart ännu mera ledsen för att hon skulle missa. Så jag chansade och sprang in och frågade om vi fick byta biljetterna mot den senare föreställningen och fick världens bästa bemötande. Dom löste det! Så då åkte vi upp hela familjen till barnakuten, tack och lov. Jag ville ju såklart följa med så detta blev det absolut bästa alternativet. Väl framme fick vi snabb hjälp och sjuksköterskan såg direkt att detta var en läkarfråga då det behövdes sys och röntgas. Så efter massa bedövning och lugnande så kunde dom äntligen sy fyra stygn. Milian var i detta läge väldigt hungrig då klockan var 12.30 så vi körde till mc Donalds och köpte mat och sen hem och hämtade vagnen för Nelion var trött. Innan vi hade hunnit tillbaka till sjukhuset somnade Nelion i bilen (!!) så vi väntade sedan på Tobias och Junelle utanför i bilen då dom var på röntgen och sen skulle få röntgensvar. Fingret var helt tack och lov! Tobias fick bära henne hela vägen till röntgen eftersom hon inte kunde gå efter lugnande hon fick. Tobias spelade in henne och herregud vad fnittrig hon blev. Hon var så pass påverkad att hon satte sig upp och ville kolla när läkaren sydde i fingret, usch. När klockan var 14.10 hade vi precis fått röntgensvaret och kunde åka mot IFU arena. Jag frågade Junelle säkert 10 gånger om hon verkligen orkade gå och det skulle hon till 100% göra. Vi var där 14.29. Mamma och pappa mötte upp oss där utanför och hjälpte mig att bära in Junelle. Det tog bara en liten stund sen kunde hon springa och gå som vanligt igen. Vi fick välja vart vi ville sitta i arenan, så fin service av dom. Föreställningen var helt okej men kanske inte vad jag hade förväntat mig i den prisklassen. Biljetterna var ju svindyra! Tack och lov för att pappa fixade fribiljetter åt oss. Nelion satt still den första delen av showen men efter pausen ville han bara springa iväg och klättra i trapporna. Exakt som sist på innebandyn. Så det var svettigt haha. Men första delen satt han och diggade till musiken. Så söt. Nu har vi precis landat i soffan och kollat mello. Junelle slocknade efter halva mello och Mille precis efter. Jag har laddat med alvedonsuppar om Junelle skulle få ont inatt. Håll tummarna att hon slipper det. Är så stolt över barnen. Framförallt Junelle som varit så duktig med allting idag på sjukhuset trots att hon haft så otroligt ont men även över Milian som visat vilken fin storebror han är och att han verkligen ville ha Junelle med på showen. Han frågade säkert 100 frågor om vad dom skulle göra med Junelles finger medan vi satt utanför och väntade. Älskar dom så otroligt mycket. Världens underbaraste.