Denna helg kan ju faktiskt vara den värsta helgen på väldigt länge. Den började med att alla barnen var hemma med mormor i fredags och mådde ganska bra. Milian fick mer och mer ont i halsen så mot kvällningen åkte han och Tobias till närakuten. Där konstaterades att det ej var några streptokocker i halsen. Tack för det. Sen fortsatte helgen med att jag cyklade iväg för min jourhelg på lördagmorgon efter en natt med feber för Nelion. Han mådde lite bättre på morgonen men vid 10-tiden blev han jättevarm igen så då åkte dom till barnakuten. Och där blev dom kvar till 15. Tobias hade inget batteri på telefonen och jag satt på kontoret och bara väntade och väntade på att dom skulle höra av sig. Jag hade nog en puls på 130 eller liknande. Jag satt stilla och försökte andas lugnt men jag kände varje hjärtslag slå från tårna upp till huvudet. Hela kroppen skakade. Jag var så nära på en panikattack tror jag. Till slut ledsnade jag på stt sitta och vänta så jag åkte upp till barnakuten och letade upp dom. Precis där och då hade läkaren pratat färdigt. Bedömningen blev att det troligen är körtelfebern som spökar. Sen åkte jag tillbaka till jobbet i någon timme till och familjen följde med dit och väntade på mig. Senare på kvällen vakande Nelion strax innan 23 och skakade. Han kröp ihop som en liten boll och skakade. Jag blev så otroligt rädd att jag inte visste vad jag skulle göra. Jag tänkte direkt att jag måste till sjukhuset, han kommer f feberkramp. Men tur nog så satta jag mig ej i bilen utan ringde 112. Han började ta sig på magen och sa att det gjorde ont och då tappade jag det helt. Jag fick panik och tänkte att "nu spricker mjälten".  Så jag bara såg framför mig hur dom skulle ta honom från mig och springa iväg med honom på sjukhuset. Tack och lov kom ambulansen snabbt på bara 3 minuter med blåljus. Dom var så otroligt lugna och proffsiga när dom kom så jag lugnande mig litegrann. Men tårarna bara forsade. Jag klädde på mig, Tobias ringde mamma och pappa och sen åkte jag och Nelion med ambulansen in. Då slutade han skaka men började kräkas istället av all hosta. Först slem och sen vanliga kräkningar. Då blev jag också orolig men dom lugnande mig med att det bara var för att han är så slemmig. Väl på barnakuten blev vi så fint bemötta och väl omhändertagna snabbt denna gång. Efter bara ca 1 timme kom läkaren och gjorde ytterligare en undersökning. Hon tyckte att han var fortsatt svullen i örat, svullen i halsen med vita beläggningar så dom tog både halsprov och halsodling. Han hade dålig syresättning när vi kom in men den gick upp efter ett tag. Stackars älskling. Pulsen var också jättehög. Tempen låg runt 40 hela tiden. Men efter ytterligare någon timme mådde han bättre och somnade. Läkaren ville ha ett urinprov men det lyckades vi ej med. Bedömningen av det hela blev att hol skickade en akut remiss till öronläkaren i hopp om att vi skulle bli uppringa redan idag. Eller imorgon. Ingen läkare har ringt idag iaf.