Bubblar av olika känslor
Just för tillfället är det otroligt mycket tankar och känslor att bearbeta. En av mina bästa vänner fick barn i veckan och jag är alldeles överväldigande glad över detta. Dessutom fick jag idag reda på att en annan av mina väldigt, väldigt nära vänner
är gravid. Med sitt första barn. Mina vänner börjar alltså den tiden i livet som jag precis just nu om 3 veckor avslutar. Jag kan verkligen inte skriva detta utan att börja gråta. De flesta av mina vänner, mina systrar och flera i min närhet har denna
magiska tid framför sig. Min tid som föräldraledig är slut. Om bara 2 veckor börjar min lilla bebis hos dagmamman och min stora kille i förskoleklass. Och min stora tjej fyller fyra år på söndag. Och har mindre än två år kvar hos dagmamman. Alltså
hur sjukt är inte allt detta? För 6 år sedan väntade VI vårat första barn. Nu har 6 år passerat och nu ska jag arbeta i 35-40 år. Dag ut och dag in. Jag vill ju vara med mina barn. Alltid oavsett även fast dom är hur jobbiga som helst ibland. Tiden med
dom är viktigast av allt. Och nu är dagarna tillsammans med dom alldeles strax slut. Nu får vi spendera 3 timmar tillsammans innan läggdags på kvällarna. Hur fasen kan det vara såhär? Kan inte vi som vill vara med våra barn få vara det? Och dom som
vill lämna bort sina barn få göra det? Kan man inte få välja själv? Varför handlar allting om pengar? Fy sjutton hur det ska vara.
I alla fall så är jag jätteglad att vi lyckats få ihop barnens scheman hittills på förskolan så pass bra att dom max gått 25 timmar i veckan som mest. Nu blir det andra bullar då jag kommer att arbeta kontorstider. Varför kan man inte få jobba 50%
och fortsätta vara föräldraledig resten av tiden? Det hade ju varit drömmen. Det enda som är positivt med det hela är att vi äntligen kommer att få ihop ekonomin igen. Den senaste tiden har vi gått flera tusenlappar back varenda månad för att slippa
ta ut föräldradagar i onödan. Vi har vänt och vridit på varenda krona och mycket utav pengarna Tobias jobbat ihop genom extrajobb har gått åt. Nu ser vi fram emot att börja spara pengar igen. Inte bara till barnen utan även till oss
själva. Kanske till ett kommande bröllop. Så det enda positiva med att denna tid i livet är över är att vi återigen kommer ha råd att leva utan att behöva använda besparingar. Någon mer som känner igen detta?
Trackback
