Nelion 6 månader

Ett halvår har gått. Ett halvår har gått sedan livet vändes upp och ner för tredje gången. För alla er där ute som tror att "trean bas hänger på" så kan jah konstatera att så är icke fallet. Inte för oss. Trots all erfarenhet man bär med sig så är detta ett nytt barn. En ny person. Som vi försöker lära känns. Det har inte varit lätt och är inte lätt idag heller. Han är en otroligt krävande och bestämd bebis. Han sätter mitt tålamod på prov varje dag och gör mig gråhårig. De senaste veckorna har sömnen varit värre än värst. Nu sover han typ inte alls känns det som. Idag var vi på bvc och jag brukar faktiskt aldrig öppna upp mig och berätta exakt hur det ligger till. Jag tänker alltid att "det här är inte så farligt, det finns folk som har det mycket värre". Och det vet jag att det finns. Mycket värre också. Men idag kände jag ändå att jag ville dela med mig hur det faktiskt ligger till och både sköterskan och läkaren lyssande verkligen och tog det på allvar. Vi hann inte riktigt prata klart så vi bokade in ett nytt besök om 1,5 för att prata vidare. Han hade inte gått upp så mycket i vikt som jag trodde heller. Sist vägde han 6650 och nu vägde han 6825. Och var 67,5 cm. Både Milian och Junelle vägde 7,4 vid 6 månader så han är fortfarande minstingen. De senaste dagarna har han inte alls ätit med samma aptit. Han lixom trycker  bort skeden  med tungan. Och flaskan vägrar han fortfarande men jag ger inte upp! Vi testar flaskan minst en gång per dag och idag innehöll den välling. Jag tänker att han måste acceptera den nångång eftersom att det har gått bra några gånger. Så som det ser ut just idag så ammar vi vidare ett tag till men målet är att sluta dagamma så fort sol möjligt. Om sömnen fortsätter att vara såhär kass så känner jag att amningen bara strular till nätterna. Eftersom han forfarande inte heller vill ha napp så snuttar han 10-15 gånger per natt. Jag får knappt sova en timme innan det är dags igen. Ibland vaknar han med 5 minuters mellanrum.  Ikväll har vi ställt in spjälsängen så nu ska vi ge den ett värdigt försök. Vaggan börjar bli farlig för honom nu när han är så oroligt rörlig som han är. Han ligger mer på mage i sömnen än på rygg. Vänder och vrider sig hela tiden. Livsfarligt med andra ord i vaggan. Dessutom har han inte sovit i den på några veckor nu för så fort jag lagt honom där har han vaknat.  

Han är så älskad våran lilla korv och sprider så mycket kärlek och glädje i familjen. Vi är så glada att just han kom till våran familj när vi som minst anade det. Och tänk vad bra det blev. Älskade unge. 



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback