Hjärtskärande

Både idag och igår gick det bra att lämna barnen. Och bra för mig är kanske dåligt för någon annan. Det är inte så att dom springer in och puttar ut mig utan dom står och hänger på mig och vill ha ca 10 pussar och kramar innan jag ska gå. Och jag följer alltid med ner i källaren och klär av dom kläderna och hänger upp väskorna. Idag när jag kom och hämtade Junelle började hon gråta. När jag förstod varför så var det för att hon väntat på mig och tyckte att hon hade väntat så länge. Alltså jag går sönder verkligen. Känns så hinla hemskt. Hon sa "mamma, varför tog det så lång tid innan du kom?" Alltså fy. Sen sa en av fröknarna att hon precis kommit igång och leka och inte velat leka alls idag. Samma igår. Jag blir bara så ledsen av detta. Hon visade inte för mig igår att hon hade varit tillbakadragen och ledsen. Jag förstod inte det förrän idag när jag hämtade. Hoppas verkligen att detta bara var något tillfälligt. Lilla älsklingen. 
När jag frågar henne varför hon inte velat leka så säger hon att hon bara vill leka med Mille och dom är ofta uppdelade i olika grupper. Vi får se hur det fortsätter. Imorgon ska dom iaf på utflykt tillsammans. 

Idag har Nelion återigen varit hyfsat nöjd. Det gör verkligen skillnad när han får någon sväng med längre vila under dagen. Imorse sov han 09.15-11, varav 1 timme i min famn efter att han vaknat när vi kom hem från lämningen. Det största problemet vi har är hans sista vila innan kvällen. Han har så himla svårt att somna även fast jag går och vaggar och allt vad jag nu gör. Oftast brukar detta bli precis när jag ska laga middag och idag när Tobias var borta lyckades jag inte alls. Direkt efter middagen vid 17 gick vi ut allihopa. Då trodde jag att han var supertrött efter att ha varit vaken sedan 13.30. Jag hade då försökt söva honom vid 16 också utan resultat. Han var nog väldigt trött men han vägrade somna. Förrän klockan 19.45 för natten. Lilla envisa bebis. Och han är dessutom som ett yrväder i sängen när jag ska försöka natta honom. Han vänder och vrider sig hejvilt och vevar med armarna som om han jagade en fluga. Han är hyper verkligen. Jag trodde innan vi gick och la oss att det skulle gå fort men jag hade så fel. Nu ska jag sova. Godnatt

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback