Igårnatt vid 03.30 när jag gick upp och kissade så kom första delen av slemproppen. Sen efter det hade jag svårt att sova för jag trodde att värkarna skulle komma igång (precis som de andra två förlossningarna har startat). Jag somnade iaf efter någon timme och sov en stund innan barnen vaknade. Hela morgonen fortsatte slemproppen att komma i omgångar men inga värkar. Tobias skjutsade barnen till dagis. Jag vågade inte ta risken att sitta bakom ratten om värkarna skulle sätta fart. Iaf så slutade slemproppen att komma någongång vid 12-13 tiden. Vid 15 började jag få små värkar/sammandragningarna som kom regelbundet med 10 minuter mellan. Klockan 16 tyckte jag att det började trycka på neråt och så har jag känt de andra förlossningarna när det varit på gång.  Eftersom det gick så fort med Junelle och kändes ungefär på samma sätt som med henne så ringde jag pappa så han kom hit och tog med barnen till Björklinge. Men sen hände det inte så mycket mer än så. Mamma, pappa och barnen kom tillbaka för att sova här hemma. Milian ville så gärna följa med dagis till Fyrishov idag och spela bollsporter så det blev enklast att dom sov hemma. Sen fortsatte det på samma vis med 10 minuter mellan "värkarna" till klockan 22 ungefär. Sen gick vi och la oss i hopp om att kanske få sova någon timme innan de riktiga värkarna skulle komma igång (?!). Jag vaknade kl 3 av att bamse jamade och kände någon liten värk men kunde ändå somna om till klockan 5. Och där är vi nu. Hittills skiljer sig detta förlopp helt mot tidigare förlossningar. Då har jag inte känt ett enda dugg förrän det verkligen varit dags. Nu har jag känt att det skulle kunna vara dags enda sedan förra lördagen. Igår var jag nästan helt säker på att vi skulle få åka in till förlossningen under natten. Men slemproppen kan ju återbildas igen så det behöver inte ens betyda att det är pågång. Och förvärkar kan man väl luras av i veckor. Nu är jag väldigt less på denna eviga väntan... Barnen tror verkligen att vi lurar dom nu när vi säger att "idag kanske bebisen kommer". "Nej han kommer nog kanske till jul eller efter midsommar" sa dom igår. Stackarna. Dom som längtar så och är så förväntansfulla. 4 dagar över tiden idag alltså. Såhär länge trodde jag helt ärligt inte att jag skulle vara gravid. Men som det sägs så får man vänta längst på nummer tre. Jag försöker verkligen hålla humöret uppe även fast jag är sjukt bitter. Mamma följde med barnen till Fyrishov men tar med dom hem sen efter det och ska baka bröd. Så nu ska jag försöka vila lite innan dom kommer hem igen.