Amningen
För er som känner mig eller har följt mig här inne vet säkert att jag haft det rätt struligt med amningen med både Milian och Junelle. Jag har så gärna velat lyckats att jag kanske fokuserat för mycket på just att lyckas. När jag väntade Milian ville
jag vara så väl förberedd som det bara gick. Vi gick amningskurs, läste böcker, köpte hem bröstpump, bröstvårtssalva, amningsinlägg, amningskläder osv. Jag hade bara mig själv och Milian att fokusera på när vi ammade. Vi körde på fri amning fullt ut men
ändå så lyckades jag inte producera mjölk så han blev nöjd. Troligtvis för att jag var stressad. Inför varje amningssituation var jag omedvetet stressad över att han kanske inte skulle bli mätt tillräckligt. Efter några veckor valde vi att börja med ersättning.
Och ni vet ju den onda cirkeln i detta. Mjölken produceras ju efter efterfrågan. Så därmed sinar ju även mjölken om du inte pumpar ut bröstmjölk i samband med att bebisen får ersättning. Med detta i bagaget så fokuserade jag oerhört på detta när Junelle
kom. Jag ville så gärna att det skulle fungera. Det fungerade bra fram till dag 5. Sen var det som att mjölken bara tog slut. Eller åtminstone var min upplevelse så och jag blev väldigt stressad av att tro att hon inte blev mätt. Dag 6 (om jag inte minns
fel) började vi med ersättning. Jag minns fortfarande hur ledsen jag var och hur dålig jag kände mig då. Jag ville inget hellre än att lyckas med amningen men det viktigaste var ju ändå att hon skulle bli mätt. Vi kämpade på med amningen till hon
var 4 månader och sen släppte jag helt på det. Men hennes snuttbehov försvann ju inte bara för att jag slappnade av. Så vi fortsatte att delamma några månader till.
Denna gång hade jag inga större förväntningar innan. Jag tog lite för givet att det skulle bli samma visa. Så fort Nelion kom upp på bröstet så kände jag igen känslan. Det här var så viktigt för mig. Jag ville verkligen lyckas. Skillnaden innan var bara
att jag inte hade gjort nånting alls för att lyckas mer än att köpt två amnings-bhar. Nelion tog iaf tag i bröstet ganska snabbt började suga direkt. Han hade lite svårare att få tag på höger sida men det tog inte lång tid innan han hade fattat det
också. Efter ca 2 dygn rann mjölken till. Innan det sp upplevde jag att jag hade mycket råmjölk för han kräktes nämligen ca 5 gånger under de första dygnen. Mina barn har aldrig kräkts vid amning! Sen mjölken rann till så har vi ammat minst var 30
minut på dagarna. Ibland har han sovit upp mot 1,5 timme men det är nog max vad det har gått mellan amningarna på dagtid. På nätterna har han sovit 4-5 timmar i streck vid vissa tillfällen. Ibland har jag fått väcka honom för att äta. Annars äter
han 2-4 ggr per natt och jag byter bröst varje gång. Jag vet inte vad som gör skillnad men jag upplever att jag äntligen kanske har lyckats med att få igång mjölkproduktionen. Jag kan amma på båda brösten, tom så att de bröstet som strulat
tidigare nu fungerar bäst! Helt otroligt. Jag har inte mjölk så att det läcker (bara på nätterna) men troligtvis så att det räcker. Vid några tillfällen har Nelion kräkts efter amning och detta gör mig så himla lycklig. Det är ju endast tecken på
överflöd väl? Ibland när han äter på högra bröstet så måste han avbryta för att det kommer för mycket? Det är iaf som jag upplever det. Den enda gången som han strulat vid bröstet var första natten hemma när han var så otroligt täppt i näsan
och mjölken inte hade runnit till ännu. Därefter tar han tag och suger ordentligt direkt helt utan krångel. Han har aldrig vägrat. Håll tummarna för att det fortsätter såhär. På tisdag ska vi väga honom igen och ingen hoppas mer än jag att
han har passerat sin födelsevikt. Jag skulle bli så lycklig om han har gjort det. Sist vägde han 3300 så om han får tillräckligt med mat så borde han ha gått upp 100 gram på 1 vecka, tycker jag.
Trackback
