Nu ligger jag här och grubblar igen. Nu i höst ska ju Junelle börja på samma ställe som Mille. Det är ettföräldrakooperativ där föräldrarna sköter det mesta. På gott och på ont. Vi tycker att städningen fungerat hela okej och att det helt klart varit värt bördan då förskolan alltid är ren och fräsch. Men det vi ännu inte upplevt är hur det är att ha ett ansvarsområde och sitta med på styrelsemöten en gång i månaden. Hur ska vi hinna med detta? Vi måste ju se till att hinna med detta om vi vill att barnen ska gå kvar. För det vill vi ju. Jag kan lixom inte se någon annan lösning för Nelion. Ska han börja på kommunal förskola i stor småbarnsgrupp så vill jag absolut att han ska vara närmare två år. Jag vet inte hur mitt inre skulle klara av att lämna en 1,5 åring bland massa andra 1-3 åringar med alldeles för få vuxna. Jag skulle nog gripas av panik inombords. Helst vill jag såklart att Nelion ska få gå hos dagmamma som Junelle har fått göra. Men den möjligheten är inte alls garanterad. Dagmammor växer inte på träd idag, tyvärr. Och små privata förskolor växer inte heller på träd. Förhoppningsvis trivs Junelle lika bra som Mille på förskolan och då hoppas jag absolut att Nelion kan gå där han också sen. Vi planerar fortfarande för att han ska börja förskolan i augusti 2019 men ska jobba för några månader till hemma. Ni som har föräldrakooperativ, tycker ni att det är värt jobbet man som förälder lägger ner?