Jag börjar känna mig så orolig inför nästa vecka när vi ska börja förskolan igen. Hon känns så himla sårbar. Hon vill lixom vara med mig hela tiden och gråter så fort jag åker till affären utan henne. Så hur ska det gå att lämna henne på förskolan? Jag ser framför mig att hon kommer vara som Milian har varit och att vi kommer få en lång och tuff inskolning. Personalen räknar med att hon ska vara färdiginskolad i och med att hon var där 1 gång i veckan i våras. Men så enkelt tror inte jag att det kommer bli. Blir det problem så kommer det säkert smitta av sig på Mille också. Och han är ju redan känslig. Om det blir jobbigt så har jag ju möjlighet att strunta i det men nu är det ju Milles sista år på förskolan så jag känner att det är viktigt för honom att få träffa sina kompisar och kanske bli lite mera förberedd inför skolan. Jag hoppas ju såklart att barnen kommer att ändra sig och bli taggade för förskolan nästa vecka. För just nu vill dom ha sommarlov hela tiden säger dom. Kanske att det blir mer naturligt när alla barnen på gatan också ska iväg till förskolan/skolan. Det återstår att se. 

Det har varit två riktigt tuffa dagar med andra ord. Junelle som inte är sig lik och Nelion som är mera krävande än någonsin. Det som har tagit mest av min tid dessa dagar är sömnen. Han sover så sjukt lite. Först får jag kämpa aslänge för att han ska sova och när han somnat så sover han mellan 5-30 min. Detta kan inte vara normalt? Han somnar oftast bara vid bröstet också. Men oftast vägrar han bröstet så allting blir bara som en ond spiral. Det känns som att ha en nyfödd igen. Så fort jag lägger ner honom så vaknar han. Han somnar ibland i bärselen nu för tiden men han bli vansinnig om jag sätter honom inåt. Han vill sitta utåt. Och då händer det att han somnar bara sådär. Annars är det ett heltidsgöra att få honom lugn. 

Nu ska jag fixa i kylskåpet efter veckohandlingen. Fick kasta in varorna medans mini skrek! Ha en fin kväll allihopa :)