Det känns fortfarande så overkligt att kunna veta vad bebisen har för kön redan innan bebisen kommer ut. Att VI VET. Så onaturligt ju. Men nu vet vi iaf det och vi har ännu inte ångrat beslutet att vi valde att tjuvkika. Det blir alltså en liten pojke till i familjen. Tobias magkänsla stämde bäst denna gång. Han kunde inte se våran familj bestå av flera tjejer än killar. Och precis så blev det. Själv var min magkänsla mest att det skulle bli en flicka i och med mitt mående i början av graviditeten och pga den kinesiska graviditetskalendern. Det känns på ett sätt väldigt roligt att veta innan vad bebisen har för kön och det har jag fått konstaterat nu. Man vill handla massa kläder i icke könsneutrala färger! Jag är sån som alltid gillat "pojkigt" och "flickigt" även fast många anser att det inte finns någonting sådant. Men för mig finns det iaf det. Jag tycker att det är väldigt roligt att få klä mina barn och detta gör jag väldigt sällan könsneutralt. Jag gillar att klä Junelle i spetsig med volanger och Milian i skjorta och jeans när vi ska på kalas. Jag tycker också att det är kul att handla en rosa jacka till Junelle och en blå/svart till Mille. Så är jag och detta vet jag att många har åsikter om. Så fort jag fick veta att det var en pojke i magen började jag rota bland kläderna vi hade och hittade efter mycket om och men en hel låda med kläder efter Milian i strl 50/56. Mycket blått, grått och vitt. Det jag saknade var lite mera färg så jag har redan hunnit komplettera med lite grönt. Jag har även kompletterat med några vita begagnade omlottbodys i strl 50/56 för det minns jag som det enda vi använde til Mille i början med några sköna, luftiga byxor till.  Om jag ska handla på mig saker nu och framåt så är det från 62 och uppåt som gäller för jag har redan fyllt 2 lådor proppfulla med kläder i strl 50/56. Men samtidigt så är det sååå mysigt att köpa dom allra minsta pyttestorlekarna.