Junelle gör framsteg varje dag. Hon är en riktig pratkvarn och har dom senaste dagarna börjat sjunga. Hon har fastnat för Pippi Långstrump och sjunger "apa, häst, villa". Hon har blivit otroligt duktig vid lämningarna hos Lotta. Hon börjar gråta en stund innan vi kommer till Lotta och jag brukar fråga om det är för att hon kommer sakna oss. Då svarar hon "aaaa" och nickar med huvudet. Då säger jag alltid att vi kommer sakna henne jättemycket men att vi kommer tillbaka snart. Då nickar hon igen och säger "aaa". Sen väl hos Lotta så gråter hon tills hon är avklädd och sträcker armarna till Lotta eller Johan. Sen går det över. Det känns inte så jobbigt att hon gråter efter hur vi haft det med Milians lämningar. Där har vi fått bråttas iväg på morgonen. Så det är väldigt stor skillnad på dom. Givetvis är det lättare för Junelle att bli lämnad när hon vet att Milian också blir det. Igår och idag har hon börjat visa sitt riktiga jag ordentligt enligt Lotta. Hon sjunger, pratar massor, försöker få dom andra barnen att skratta åt henne vid matbordet osv. Lotta trodde att hon skulle bli en riktig busunge, haha. Jag blir så glad och varm i hjärtat när jag hör detta. Det känns fantastiskt bra att hon verkar ha accepterat att hon måste vara där även fast det dröjer innan hon förstår varför. Nu håller vi tummarna för att ugglan hittar en lösning och att vi slipper en ny inskolning i augusti!