Nu när Junelle äntligen har börjat sova sammanhängande på nätterna så har jag blivit så mycket tröttare. Jag orkar knappt gå upp ur sängen på mornarna även fast barnen oftast sover till runt 07. Jag tror att jag kan ha halkat efter litegrann sedan midsommar och natten som jag bara sov 3 timmar. Iofs så har Junelles humör förändrats något så kollasalt den här veckan! Hon skriker hysteriskt halva dagarna, oftast när hon inte når nånting hon vill ha. Hon skriker verkligen i panik och gråter krokodiltårar. Det handlar ofta om mat men även leksaker och annat. Så jag tror att tröttheten kommer därav också. Man blir trött av att höra henne skriva halva dagarna kan jag lova! Tiden när hon inte skriker är när jag bär på henne. Hehe.

Det går knappt att mata henne längre, nu är det bara äta själv som gäller. Hon gillar fortfarande det mesta även fast mycket kastas på golvet eller spottas ut. Men övning ger färdighet. Mammigheten håller i sig och jag tror till och med att det blivit värre efter amningsavslutet. Hon är verkligen klängig. Sedan jag slutade amma har jag sovit med sport-bh just för att hon inte ska kunna ta tag när vi sover. Inatt var första natten jag inte hade bh och gissa vad hon fick syn på imorse? Hon blev så lycklig och trodde kanske att hon skulle få amma igen men jag drog täcket över sen var det bra. Det har iaf gått bra att sluta amma. Det gäller ju "bara" att bestämma sig så löser det sig efter några svettiga dagarna. Idag är nog första dagen som jag känner mig "tom". Det tog två veckor precis och ont gjorde det! 9 månaders graviditet och 10 månaders amning, hur ska jag klara mig utan alla dessa underbara hormoner som givit mig så mycket kraft och styra?!