- Antalet promenader. När Milian var bebis gick vi ut minst 2 gånger varje dag på promenad. Mest för att han sov bäst när vagnen rullade men även för min skull. Nu går vi knappt på någon promenad alls. Nu går vi ut till lekparken istället. 

- Hur smutsigt det blir hemma. När Milian var i Junelles ålder och började röra sig blev det ju självklart stökigt men det går ju inte att jämföra med nu när vi har en som stökar till nåt så otroligt mycket och en som precis har börjat dra fram en massa grejer, Men den största orsaken till att det är stökigt och smutsigt konstans är tiden. Jag hinner inte ha rent och undanplockat hela tiden även fast jag plockar och städar hela tiden när vi är hemma. Det blir som en arbetsskada. Tyvärr. 

- Aktiviteter. När Milian var liten var vi ute på saker och ting flera gånger i veckan. Det var öppna förskolan minst en gång i veckan, lunchträffar med mammagruppen, fika med vänner, olika lekparker, utflykter mm. Nu är vi mest hemma om dagarna. Jag har väldigt svårt att hinna komma någonstans. Allting tar sådan tid. Bara att komma utanför dörren tar minst en timme då allting ska packas, blöjor ska bytas, två barn ska matas och kläs på. Och däremellan är det en som trotsar hela tiden och en som stretar emot påklädning bla. Jag har nästan givit upp att hinna med mig själv. Oftast när vi går ut går jag i mjukiskläder och helt osminkad och likblek. Jag ser så mycket fram emot några grader varmare utomhus så att vi åtminstone slipper påklädningsmomentet i ett par månader! 

- Att laga mat. Eftersom att Milian är hemma om dagarna och har lite svårt med maten (äter dåligt) så vill jag gr honom så bra förutsättningar som möjligt. Därför försöker jag laga mat till honom varje dag så han ska få variation. Så därför går sjukt mycket tid åt till att laga mat. Lunch och middag. När Junelle sover sitt första pass på fm förbereder jag oftast maten. Självklart äter vi rester också men när vi haft matkassen så blir det oftast inga rester. 

När Milian var liten lagade jag nästan aldrig lunch. Jag åt alltid matlåda och Milian åt antingen färdig burkmat eller någon mat som jag hade gjort i storkok. Men oftast ville han inte äta alls.

- Egentid. När Milian somnar på kvällarna nu är jag så extremt trött så jag orkar knappt plocka undan disk mm. Oftast somnar jag när han somnar därav noll egentid. Inte nig med det så är Junelle fortfarande mammig. Jag kan inte vara borta från henne på kvällen för då skriker hon sig blå. Så jag har ingen egentid alls. 

- Träning. Den enda punkten av alla dessa som får mig att må dåligt är denna. Jag hinner inte träna som jag vill. När Milian var i Junelles ålder hade jag som mål att springa 20 km i veckan. Nu har jag som mål att springa 10 km i veckan men har inte uppnått målet nångång. Förra veckan sprang jag nästan 7 km men det räckte inte för att nå målet. Jag hade tänkt hinna med en kortare runda på 4-5 km men hann inte ens det. Detta är verkligen inte jag. Jag måste hitta tillbaka till den delen av mig själv. För träning är ju bland det roligaste jag vet! 

- Oron. Jag är ständigt orolig att saker och ting ska hända. Det känns som att livet är lite för bra för att vara sant. Jag försöker hela tiden jobba med tanken att ta vara på varje dag och inte tänka så mycket på framtiden. Men det är svårt. 

Någon som känner igen sig i någon/några av punkterna?